Nedanstående text är ett avsnitt ur kapitlet "Gud, Fadern, och Gud, Modern" från Elaine Pagels bok "De gnostiska evangelierna".

Alla de källor som vi hittills anfört - hemliga evangelier, uppenbarelser, mystiska läror - är sådana som inte kommit med i den samling av utvalda skrifter som Nya Testamentet utgör. Varenda en av de hemliga texter som gnostiska grupper skattade högt uteslöts från den kanoniska samlingen och brännmärktes som kätterska av dem som kallade sig renläriga kristna. Vid den tidpunkt då denna utsortering av olika skrifter var slutförd, förmodligen ca år 200, hade praktiskt taget allt kvinnligt bildspråk for Gud försvunnit från den ortodoxa kristna traditionen.

Vad är skälet till denna fullständiga förkastelse? Gnostikerna själva ställde den frågan till sina renläriga motståndare och funderade också själva över den. Somliga drog den slutsatsen att det var Israels Gud själv, som satt igång den polemik vilken hans anhängare utförde i hans namn. Ty denne skapargud, hävdade de, hade sin makt avledd från någon annan, han var blott ett medel som Modern skapat att styra världen med, men själv hade han en mycket mer, storslagen uppfattning om sig själv. De menade att han trodde sig ha skapat allting själv men att han i verkligheten hade gjort världen emedan hans Moder, Visheten, "Ingjutit kraft i honom" och ingett honom sina egna föreställningar. Han var likväl dåraktig och handlade omedvetet utan att bli varse att de idéer han använde sig av kom från henne; "han kände inte ens till sin egen Moder". Anhängarna till Valentinus antydde att Modern själv uppmuntrat Israels Gud att handla på eget bevåg men, såsom de förklarar, "det var emedan han var dåraktig och okunnig om sin Moder, som han sade, 'Jag är Gud, det finns ingen, vid sidan av mig'. " Enligt en annan skildring, gjorde skaparguden sin Moder bedrövad genom att forma lägre varelser. Hon övergav honom därför och drog sig tillbaka till de övre regionerna av himlen. "Sedan hon givit sig iväg, inbillade han sig att han var den enda varelse som existerade och därför kungjorde han: 'Jag är en avundsam Gud, och jämte mig finns ingen annan'. " Andra samtycker i det de tillskriver honom detta olycksbådande motiv - avund. Det heter i Johannes Hemliga Bok:

... han sade... "Jag är en avundsam Gud och det finns ingen annan Gud utom mig." Men genom att kungöra detta, antydde han för änglarna... att det finns en annan Gud. Ty om det inte fanns någon annan, vem skulle han då hysa avund till? Då började hans moder att bli bekymrad."

Andra gnostiker menade att hans Moder vägrade att tåla en sådan förmätenhet:

Då skaparen blev dryg i anden och förhävde sig över alla de ting som var under honom, utropade han: "Jag är fader, och Gud, och ovanför mig finns ingen." Men hans moder som hörde honom tala så, ropade till honom: "Ljug icke, Jaldabaoth... "

l dessa gnostiska texter tillrättavisas ofta skaparguden och nästan alltid sker det genom en högre kvinnlig makt. Enligt skriften Arkonternas Väsen från Nag Hammadi invände både modern och hennes dotter, när han blev förmäten och sade: "Det är jag som är Gud och det finns ingen förutom mig."... Men en röst ljöd ovanifrån den absoluta maktens rike och sade: "Du har fel, Samael [vilket betyder "de blindas gud"]. Han sade: "Om något annat finns före mig, låt mig se det!" Och genast sträckte Sophia ("Visheten") ut sitt finger och förde in ljus i materien och hon följde med det ner ända till Kaos område... Men han sade åter till sin avkomma: "Det är jag som är alltets Gud." Och Livet, Vishetens dotter, ropade; hon sade till honom: "Du har fel, Saklas!""

Gnostikern Justinus skildrar Herrens chock, skräck och ångest "när han upptäckte att han inte var alltets Gud". Så småningom gav hans bestörtning efter för förundran och slutligen tog han emot vad Visheten lärt honom. Justinus avslutar: "Detta är innebörden i utsagan: 'Herrens fruktan är Vishetens begynnelse'!"

Dessa är dock alla mytiska förklaringar. Kan man finna verkliga, historiska anledningar till att dessa gnostiska skrifter undertrycktes? Detta öppnar även en mycket vidare frågeställning. På vilket sätt och av vilka skäl råkade vissa föreställningar klassas som kätterska och andra som renläriga i början av det tredje århundradet? Vi kan finna en nyckel till svaret om vi ställer frågan huruvida gnostiska kristna härleder några praktiska och sociala konsekvenser från sin uppfattning om Gud och om människan, innefattande både man och kvinna. Svaret är uppenbart ja.

[Svenska Gnostiska Biblioteket]