Relationsteorin

 

 

Del 1 Krafterna

 

Kapitel 1

 

 

 

 Universums urkraft


 

"Då skaparen blev dryg i anden och förhävde sig,

utropade han: Jag är Fader, och Gud,

och ovanför mig finns ingen.

Men hans moder som hörde honom tala så,

ropade till honom:

Ljug icke......"

 

Hur kan universum finnas till?

Vem eller vad skapade "Livet"?

Skall begreppet "Liv" ses ur en snäv biologisk synvinkel eller i ett bredare perspektiv?

En gråsten kryllar av atomer och molekyler. Lever den?

 

Frågan om livets uppkomst är tillvarons största gåta. Därom har de lärda tvistat i alla tider. Det enkla svaret som kyrkan matat oss med genom årtusenden är att: "GUD SKAPADE VÄRLDEN"!

Men barnets klarsynta invändning mot den religiösa vuxenvärldens gudsbild är; "Vem skapade Gud då"?

Frågan är självklar för en logiskt tänkande individ, men finns det något barn som någonsin fått ett tillfredsställande svar på denna fråga?

 

Sökandet efter svaret har gjort lekmän och vetenskapsmän likna handfallna! Sedan människans begynnelse har hon försökt forma denna frustration inom en ram som kan förklara detta till synes oförståeliga.

Religioner och filosofiska skolor är många och olika. Alla har tolkat problemet utifrån sina kulturer och förutsättningar.

Man kan föreställa sig hur religiös tro bottnar i verkliga eller känslomässiga upplevelser, som omformulerats och omtolkats genom århundraden och som gått i arv från generation till generation.

Andra skolor, som Darwinismen, har däremot nästan enbart förlitat sig till ett intellektuellt tänkande som varit frånkopplad det intuitiva inflytandet och det traditionella arvet.

 

Tanke och intuition

Här kommer vi att ha en ambition, att försöka omsluta både de intellektuella tänkandet och det känslomässigt intuitiva i frågan om livets uppkomst och dess uttryck i form av "Liv" och särskilt i form av "RELATIONER".

Vi börjar med att förenkla problemet angående världens existens till två rådande synsätt:

 

1. Världen och livet har alltid funnits i en eller annan form! Begreppen början eller slut saknar därmed betydelse.

 

2. Det finns ett tidernas begynnelse! Livet startade en gång och en utvecklingsprocess har fortsatt sedan dess och blivit mer och mer komplicerad.

 

Vår teori utgår mestadels från det andra alternativet även om det första har sitt berättigande, beroende på hur man ser på begreppet "Liv".

 

Inom olika religioner anses det att Gud är början men också slutet. Bibeln som ju ofta talar om det eviga livet, berör denna till synes motsägelsefullhet:

Det finns en början och ett slut som sammanfaller i samma punkt (ungefär som slutet på natten sammanfaller med början på dagen).

 

 

Bibeln säger att gudomen finns inom människan, men också att vi är skapade till hans avbild. Logiskt sett borde vi ha inte bara yttre utan också inre likheter med honom.

Sett ur det perspektivet är det lite märkligt att vi oftast framställs som mycket ringa jämfört med hans härlighet. Den uppfattningen skall snarare ses ur ett kulturhistoriskt perspektiv. Det låg i makthavarnas intresse att framställa folket som obetydliga för att därmed förhindra upprorstendenser. Bibeln var ju under långa tider inte ens översatt till folkets språk. Det var prästerna som gick myndigheternas vägar och stod för tolkningarna.

 

Varandet

Guds namn i det gamla testamentet "JAHVE", betyder: "Den som ÄR".

I namnet finns inget adjektiv som kan ge en riktig och rättvis bild av hans existens.

Då blir frågan osökt denna; kan man definiera en människa med adjektiv?

Ja, svarar de flesta!

Självklart!

Hon är VACKER, Han är FUL, Han är SNÄLL, Hon är ELAK!

Ger då dessa adjektiv en rättvis bild av människan?

Om inte, hur många adjektiv behövs då för att fullständigt beskriva en människa? TIO, HUNDRA, TUSEN eller när skall vi stoppa?

När är en person till sitt väsen fullständigt beskriven?

Och vems subjektiva beskrivning skall gälla?

Varje människa kan självklart ha vilken egenskap som helst, i en given situation. Ibland är vi goda, ibland elaka. Vi kan vara stora eller små beroende på vem vi jämför oss med, och finns det ingen att jämföra oss med har vi heller inga bestämda egenskaper. Därför är egenskaper relativa.

Tydligen så blir den enda rättvisa beskrivning på en människa som håller i alla lägen, densamma som för Gud:

"Den som ÄR".

 

Ingenting

Guds obestämbarhet och därmed alltings, är en tanke som utvecklats i vissa religioner. Hinduismen talar om "Brahman", världssjälen eller livsprincipen och det allt genomströmmande Självet i universum, där alla själar förenas i en enda och därmed återfinns i varje vattendroppe, i varje grässtrå och i varje form av liv. Taoismen talar om "Tao", vars innersta väsen inte låter sig utryckas med ord och buddismen om "tomheten".

Dessa österländska tankar är intressanta av flera skäl. Dels är de mycket gamla, sedda ur historisk synvinkel. Dels nuddar de vid tanken och synen på Gud som både "ingenting" och "allting".

För att förstå "ingenting", behöver vi bortse från den konventionella tolkningen av ordet. Alltså uppfattningen att "ingenting" är en definitiv intighet. Något outsägligt tomt och negativt.

 

Skillnader

Låt oss återvända till synsätt 2 angående världens existens:

Det finns ett TIDERNAS BEGYNNELSE.

Före denna början, existerade "Gud" som en tomhet på liv. Vi gör denna tomhet cirkelformad för att våra medvetanden, som hela tiden söker begripliga former, skall kunna följa resonemanget och vi färgar den grå för att belysa dess ursprungliga och egentligen obeskrivliga tillstånd.

 

 

Det finns bara denna cirkel: ALLT INNESLUTS I DEN.

Vad sker om denna tomhet skiktar sig i något som är mindre och något som är mer än ingenting. Ungefär som värdet 0 kan delas till -1 och +1 och tillsammans ändå utgöra 0.

Eller som på figurerna enligt nedan där den intiga gråheten skiktar sig i svart och vitt.

Jo, då plötsligt kan man tala om "någonting":

Det är en SKILLNAD!

 

 

Hur en skillnad kunnat uppstå, kan vi än så länge bara gissa, men så fort den hade uppstått, föddes förutsättningarna för liv.

För Liv som vi uppfattar der är en omöjlighet utan SKILLNADER.

 

Idéer om en skiktning eller delning av urtillståndet "Gud" i två motpoler förekommer i många gamla myter från skilda håll av världen.

Den Nordiska Gudasagan tolkad av Brian Branston i boken Gudar och Hjältar, beskrivs denna tomhets klyvning så här:

"I begynnelsen, den mystiska begynnelse som återberättas för kung Gylfe, fanns Ginnungagap, den gapande klyftan eller den oändliga avgrunden. Den var så väldig, så utan gräns, att den sträckte sig i evighet åt alla håll, så rymlig att den kunde rymma miljarder världar och ändå hade plats för fler. Du skulle bli sjuk av yrsel om du försökte föreställa dig den; du skulle bli tyngdlös, ditt sinne skulle fyllas av skräck, eftersom den varken hade längd eller bredd eller ovan eller nedan. I begynnelsen fanns ingenting i Ginnungagap som en mänsklig hjärna kan fatta, inte en vattendroppe, inte ett grässtrå eller en kvist, inte ens ett sandkorn. Där fanns inget ljus, inget mörker, ingen tystnad och ändå inget ljud - bara ett gapande svalg. Men fastän detta intet var så oändligt och utan form var det ändå inte tomt. Det hade ingen form, men det var med säkerhet inte tomt. Endast gudarna kände till dess hemlighet. Efter begynnelsen började detta intet att bliva något och i detta tycktes det finnas två helt motsatta oråden. Först fanns eldens område, som kallas Muspellheim. Ingen vanlig varelse kunde leva där, eftersom landet stod i lågor och luften flammade.................Det andra stora området i svalget Ginnungagap var en frusen, dyster ödemark av is och snö och bittert kalla dimmoln, som kallas Nifelheim. Nifelheim hade liksom Muspellheim funnits till i oändlig tid, innan vår jord skapades."

I gamla indiska myter tänkte man också att livet uppstått ur en delning:

"Universum var fordom endast själ, i skepelse av ett urväsende. Han såg sig noga omkring men varseblev intet utom sig själv. Först sade han: "Detta är JAG", och så blev hans namn "jag"...

Han fruktade. Därför fruktar den som är ensam. Då tänkte han sig så här: "Intet finns utom mig själv, vad fruktar jag då för?" Och så försvann hans fruktan. Vad skulle väl han ha varit rädd för? Det är ju en annan man är rädd för.

Men han kände sig icke tillfreds. Därför känner sig den ensamme icke tillfreds. Han önskade sig en maka. Han var lika stor som en man och en kvinna som omfamnade varandra. Då lät han sitt jag falla sönder i två delar, och därav blev det man och hustru."

Tänk dig hur våra fem sinnen fungerar! Syn, hörsel, lukt, smak och känsel. Utan några skillnader skulle vi inte få några intryck alls. Vi skulle inte förstå olikheten mellan mörker och ljus om vi ständigt levde i natten. Vi skulle inte höra några ljud, inte känna några smaker, inte känna skillnaden mellan beröring och ickeberöring. Nervcellerna skulle inte förmå sig till att förmedla en enda impuls, det skulle inte finnas någon anledning till det.

INGET SKULLE EXISTERA ELLER LEVA UTAN SKILLNADER.

Allt vore utan rörelse, utan liv.

 

Föreställ dig att du ställs inför något nytt, någonting du inte varit med om tidigare. Det är ett tillstånd som känns spännande men kanske också lite skrämmande. Man vaknar till och skärper sina sinnen. Detta innebär att du överger vardagens något dvalliknande tillstånd och agerar mer "levande". Sinnesförnimmelserna förstärks och du kan bli förvånad över de resurser som vaknar upp inom dig.

Med tiden börjar du smälta de nya intrycken, du har fått en erfarenhet, negativ eller positiv. Spänningen som fanns från början minskar och ett nytt nödvändigt tillstånd inträder. Lugn och avslappning. Du har också uppnått perspektiv på händelsen och kan sätta in den i ett logiskt sammanhang. Men "Livet" accepterar inte att fastna i ett tillstånd, därför söker du dig så småningom till nya utmaningar. Livet pendlar vidare mellan RÖRELSE och VILA.

Naturlagar och dess mönster tycks vara universella.

De största beståndsdelarna i universum uppvisar ofta släktskap med de minsta. Runda former, spiraler och vågmönster är vanliga i naturen. Solen och planeterna liknar atomkärnan med dess elektroner och den spiralform som uppstår när man drar proppen ur badkaret, kan likna en galax.

 

 

Utveckling och återvändande

Ett ägg som befruktas kommer att dela sig i två delar. Två delar sig till fyra, fyra till åtta, åtta till sexton osv. Den befruktade äggcellen delar sig till miljontals celler och en ny kropp bildas.

Ett delar sig till två sinsemellan något olika delar. Skillnaden mellan delarna behöver inte vara större än att de är spegelbilder av varandra.

Då uppstår spänning, attraktion och energi mellan delarna. Energin förbrukas när det nya inte längre har kvar sin ungdomliga spänst. Känslan av liv börjar då att avta. En ny önskan av spänning och liv, leder till ytterligare delning.

Detta torde vara ALL DRIVKRAFT i universum.

Det är en evig pendling mellan vila - rörelse, förening - delning och bevarande - framåtskridande.

 

Förening av de två motpolerna leder dock inte till upplösning i varandra, den innehåller de två delarna åtskilda men starkt attraherade av varandra. Varje delning som leder utvecklingen framåt är unik och resultatet uppvisar alltid en viss skillnad.

Så länge Livet är kapabelt till detta, kommer det att bestå. Om däremot varje delning ger upphov till exakta kopior som sedan förenas, blir det ingen ny skillnad och Livet och utvecklingen stannar av. Inga skillnader längre och allt återgår till sin härstamning: till "INGENTING"!

Ur Dao De Jing, av Lao Tze - taoismens källa:

 

Vers 40

"Återvändande är Taos rörelse.

Underkastelse är Taos sätt.

De tiotusen tingen föds ur varat.

Varat föds ur intet."

 

Vers 16

"...De tiotusen tingen reser sig,

Jag betraktar deras återgång.

De blomstrar och återvänder sedan till sitt ursprung.

Att återvända till ursprunget är stillhet.

Stillhet är att återvända till sitt öde.

Att återvända till sitt öde är oföränderligt.

Vetskap om det oföränderliga är visdom..."

En hinduisk skapelseberättelse beskriver detta skeende berättad av Lena Stiessel i boken SKAPELSEMYTER från hela världen:

"...guden Vishnu, beskyddaren, flyter på vattnet i uroceanen. Han ligger på ryggen på jätteormen Ananda. En lotusblomma växer fram ur hans navel och i blomman sitter guden Brahma. Brahma stiger fram ur lotusblomman och klyver sig själv i två delar, en kvinnlig och en manlig. Dessa båda varelsers omfamning och förening utgör skaparkraften. Av den skapas människor och alla andra levande varelser.

Därefter blir Brahma till en igen. Allt stammar från Brahma som ju är en del av universums själ...

Sedan sover Brahma en natt som är lika lång som dagen, och innan han somnar förstörs universum av guden Shiva genom eld och översvämningar. Sedan finns under hela Brahmas natt bara kaos och vatten.

När Brahma vaknar skapar han världen på nytt. Om igen dyker Vishnu, beskyddaren, upp ur oceanens oändliga djup. Han vilar på nytt på jätteormen Anandas rygg och långsamt växer lotusblomman upp ur hans navel, och allt börjar på nytt."

 

Australiens urbefolkning, aboriginerna, menar att regnbågsormen skapade livet. Ormen med sin rullande vågrörelse skapar de nödvändiga motpolerna, dessutom symboliserar regnbågens färgspektra som utgår från det färglösa och tillsynes tomma vita ljuset materiens bildande ur intigheten. Varje särskild färg, rött eller blått, kan ju tyckas som något mer substantiellt än det färglösa ljuset.

 

 

När det vita ljuset passerar genom ett prisma eller en vattendroppe splittras det i en mängd färger, det delas upp och blir "någonting". Summan av alla färger blir återigen ingen färg alls. Vitt ljus är både alla färger och ingen. Så kan man tänka sig materiens bildande. Ur tomheten skapas livet genom att delas upp och varje del blir någonting mindre än helheten. Ju mer uppdelad och differentierad något är desto mer manifesterad och beskrivbar blir delen. Rött ljus är lättare att beskriva än vitt, färglöst ljus. Människan är lättare att beskriva än den gudomliga tomheten.

 

Men det finns en gräns för hur långt delningen kan pågå innan skillnaderna blir så små att en slags inavel uppstår. Då skiktas universum på nytt i två diametralt motsatta poler och allt börjar om igen. Men ett universum blir mer och mer komplext för varje gång som det pulserar mellan att dela sig och förena sig.

 

Till kapitel 2 - Livets symboler

[Svenska Gnostiska Biblioteket]