Relationsteorin

 

 

Kapitel 10

 

 

 

ALLTINGS ENHET


 

Människan är sammansatt av en mängd medvetande-nivåer.

Från den första tomheten där "skillnaden" uppstod och fram till den komplicerade, sammansatta, kännande och tänkande människan.

Känslor och instinkter är minnen av tidigare och djupare medvetande-nivåer. Dessa undermedvetna skikt, påverkar oss ständigt, omedvetet eller medvetet. Är det omedvetet kallar vi det instinkter och är det medvetet kallar vi det intuition och tanke.

Den djupaste nivån existerar bara som ett: urMedvetandet! Den nivån delas av alla väsen i hela universum.

Nästa nivå är två-delad och ifrån varsin halva härstammar hälften av alla väsen. Tredje nivån är fyr-delad och vart fjärde medvetande kommer från varsin fjärdedel, osv.

Den absolut ytligaste nivån delar vi inte med någon. Här står alla som enskilda individer.

Men djupast sett är vi alla ett och samma väsen; Människor, djur, växter, mineralier, solar och planeter. Allt i universum strålar samman i en och samma enhet. Detta är uråldriga och självklara fakta för en stor del av världens befolkning.

Hinduismen har Atman-världssjälen, Taoismen-Tao. Buddismen-Nirvana osv.

 

Det är förvisso ett mysterium hur "Tomheten" kunde dela sig i två motsatta skillnader och därmed starta livsprocessen.

Lika svårt är det att förstå den motsatta, kraften. När ska den börja sin attraherande och sammanhållande kraft och när ska den sluta?

 

Om vi människor består av alla dessa nivåer, från den första delningen av Gud till två, då borde ju själva "gudsprincipen", "Jaget" också existera på varje nivå, eftersom det krävs delning och förening för att nya nivåer skall uppstå.

Dessa krafter är förstås verksamma hela tiden i just din och min vardag. Ibland samlar vi ihop oss och söker därmed trygghet och lugn. Det är dock omöjligt att hela tiden förbli i det tillståndet. Vi vill också ha spänning och äventyr för att uppleva tillvaron meningsfylld.

Detta skulle då betyda att det som avgör om vi söker trygghet eller spänning, är vår "Önskan", "Tanken", vårt "Jag"!

I sin förlängning skulle det innebära att det vi kallar för "Jag" i grund och botten är det samma som det vi kallar "Gud"!

 

Är det så, skulle vi, du och jag, kunna nå det stadiet då vi kan förklara och uppleva den kraft som driver livet vidare, enbart genom att vara oss själva.

Principen för hur den fungerar är, med största sannolikhet, likartad på vilken medvetande-nivå det än må gälla: Såsom i stort, så ock i smått!

 

Möten med människor är alltid spännande. Låt säga att du stöter ihop med en människa med utåtriktad personlighet. Ja, mer än utåtriktad. Rentav påträngande och forcerad. Även om du själv tillhör den snacksaliga rasen, hamnar du här i en försvarsposition. Denna människa respekterar inte normal umgängesetik. Hans kroppsspråk är dominerande och respektlöst. Du mår inte bra! Din personlighet får inte den minsta chans. Du känner hur du blir mer och mer inåtvänd. Kanske svarar du korthugget och letar desperat efter en lucka, för att med en väl vald replik avsluta det obehagliga mötet. För du respekterar ju umgängesetiken! "Man kan inte bara gå sin väg...". Hur väl du än håller masken, avslöjas du obarmhärtigt av ditt kroppsspråk. Du skruvar på dig, flackar med blicken. Du vill gå.

En normal människa har ingen önskan att totalt uppslukas av någon annan.

Det innebär ju att man ger upp sin identitet, sitt "JAG".

De båda krafterna hos två människor i en fungerande relation, behöver vara lika viktiga och lika starka, annars kommer någon att känna sig mindervärdig och relationen får slagsida.

Människans Självkänsla är nödvändig, den känslan är nyckeln till Livet. Vi vet vad som händer när denna känsla suddas ut. Då är hon som farligast, för utan Självkänsla är hon bara "Människa" i strikt biologisk mening. Alltså utan egen vilja.

Det är ingen slump att militären försöker sudda ut individens särart under soldatträningen. Deras snaggade hår och likadana uniformer, möjliggör dödande utan personlig och känslomässig inblandning.

Men människor med en medveten och självständig Jagkänsla kan inte vara intresserade av skadliga handlingar då Jaget torde delas av alla. Om man skadar andra skadar man ju sig själv!

Om det djupaste medvetandet är det samma som Gud, blir detta JAG automatiskt förutsättningen för fortsatt liv. Det som vi kan kalla "Gudsprincipen" har en gång iscensatt livet. Det är alltså Vi, våra Jag som skapar Livet!

Ur Thomasevangeliet:

"Den som söker skall inte sluta att söka förrän han finner. När han finner, blir han oroad, och när han är oroad, blir han förundrad och börjar råda över allt."

 

 

Till kapitel 11 - Jag-identiteten 

[Svenska Gnostiska Biblioteket]