Relationsteorin

 

 

Del 3 Samhället

 

 

Kapitel 12

 

 

 

DET NYA SAMHÄLLET


 

Vers 80 ur Tao te ching, Taoismens urkund:

"Låt riket vara litet med ringa befolkning

Fast där finns vapen för tio och hundra mannar ska de ej brukas

Människorna ska ta döden allvarligt och inte vilja resa långt

Fast de har båtar och vagnar ska ingen färdas i dem

Fast de har rustningar och vapen ska de inte visas upp

Människorna ska återvända till att sätta knutar på repet i stället för att skriva

Deras mat ska smaka dem deras kläder behaga dem och deras hem ge dem trygghet

De ska vara tillfreds med sitt..."

Betraktar man naturen kan vi se hur välfungerande den är. Växter och djur hittar sina nischer och samarbetar för överlevnaden. I naturen handlar det aldrig om att utrota eller förstöra. Visst kan naturen verka grym ibland när t.ex. katten leker med en mus eller en liten fågel, men dess avsikt är alltid i det stora hela: Liv och Utveckling!

Djuren fungerar bättre än människan, de går inte i skolan för att lära sig att leva. Ingen talar om för dem hur de ska göra. Uppenbarligen finns ett samband mellan människans oförmåga att leva ett balanserat liv och en övertro på inlärda kunskaper och auktoriteter än på egen inneboende livskunskap.

Har vi under historiens lopp så grundligt låtit oss luras att vi hellre lyssnar på och andra andra än att vara Ett med den allestädes närvarande källan i vårt inre som innehåller all den visdom vi behöver för att leva ett fungerande liv?

Paradiset

Människan har under årtusenden sökt att återskapa det paradisiska samhället. Det första verkliga försöket gjordes, enligt bibeln, av Nimrod med sitt välde i Babel. Därefter har en rad samhälleliga experiment passerat revy. Alla med samma resultat: Uppgång och fall! Avsikterna har varit goda men grundläggande misstag har alltid begåtts. Inte heller Thomas Mores "Utopia" som anses varit idékällan för Karl Marx idealstat löste problemet.

Finns det då någon samhällsform idag som är i balans? Alltså ett samhälle i balans mellan och inom enskilda individer och med sin naturliga omgivning.

Göran Burenhult, arkeolog och författare skriver så här i inledningen till sin bok "Speglingar av det förflutna" om en kvinna från byn Alite på Salomonöarna i Melanesien:

"Hon är en spegelbild av stenåldern. Ändå är hon i högsta grad levande. När kameraobjektivet reflekteras i hennes pupiller kopplas en länk till det förgångna. Ty bakom hennes ögon rör sig tankar som är väsensskilda från våra egna, liksom uppfattningar vi inte kan förstå. En föreställningsvärld som mera överensstämmer med våra egna förfäders under den nordiska stenåldern.

Inte så att hennes tankar skulle vara mera primitiva än våra egna - bara annorlunda. Präglade av ett fullständigt samspel med naturen i en perfekt symbios mellan biologiska varelser. Att överutnyttja naturens resurser vore henne otänkbart, lika främmande som att med något giftutsläpp förstöra en del av sin livsmiljö. Hon känner ej tvål eller tvättmedel, ändå är hennes barn bland de renaste i världen.

Hon har aldrig åkt bil eller sett på TV. Sina barn har hon fött i en hydda av palmblad, någon kvinnoklinik existerar inte. När hon älskar med sin man gör hon det i sina barns åsyn, intet kan vara naturligare. Sex är ett sätt att ha det skönt, ingenting annat. En naturlig drift att tillfredsställa, liksom att äta när man är hungrig eller dricka när man är törstig. Så finns det heller inga skuldkänslor eller sexualneuroser i hennes samhälle. Hon har aldrig blivit misshandlad av sin man, och att fysiskt bestraffa sina barn är båda föräldrarna lika främmande. Hennes barn har aldrig snattat eller kallat henne käringjävel - ändå är deras frihet total. Brott, våldtäkt eller vandalism är okända företeelser.

Hon känner ej svält eller undernäring, så länge hon respekterar naturen respekterar naturen henne. Hennes barn har aldrig sett en läkare, byns medicinman finns alltid till hands. Någon tandläkare har aldrig sett i hennes mun, hennes godis består av hummer eller andra havets läckerheter. Liksom frukter bär och nötter. Karies är så gott som okänd, men betelnötstuggandet färgar hennes tänder röda.

Hon tror inte på någon allsmäktig gudom som dömer eller belönar. Det betyder inte att hon är gudlös - tvärtom. Hela hennes värld genomsyras av respekt för det gudomliga i naturen. Hon tillber naturandar och sina förfäders andar. Träden är heliga, vattnet är heligt - hajguden är en av de viktigaste.

Hennes köksredskap är av ben och sten. Hon har aldrig gått i någon skola. Ändå är hennes kunskap oändlig - om livet. Men hon tänker inte på det. Hon vet inte om att hon äter en kost som är näringsmässigt perfekt sammansatt. Fisk, skaldjur, alger, rotfrukter, grönsaker, frukter, nötter... Det är en självklarhet. Hon reflekterar inte över att luften kring henne ännu är ren och att hennes barn sannolikt aldrig kommer att drabbas av hjärt-kärlsjukdomar eller cancer, och hon är lyckligt omedveten om att miljoner blåslagna gråter sig till sömns varje kväll på en annan del av jorden. Man gör bara inte så i hennes värld."

Om naturfolk lever i den ideala balansen är det då rimligt att tänka sig att dagens moderna samhällen kan eller vill gå tillbaks till en teknikfri tillvaro. Knappast, i vart fall inte frivilligt. Däremot är det mera troligt att vi utvecklar oss själva till döds genom t.ex. krig, för att sedan få starta om från början. Det har ju varit den bistra historiska verkligheten hittills. Våra samhällen är styrda bort från naturfolkstillvaron. En styrning som pågått under tusentals år. Och för att komma tillbaks till en mera naturenlig samhällsform utan att först gå under är det sannolikt att det behövs en stark och målmedveten regering som styr tillbaka.

Men liv kan inte regleras med lagar utan att samtidigt hämmas. Så fort det finns regeringar, lagar och yttre regler kommer alltid ett antal individer i kläm. Lagar kan aldrig helt och fullt passa alla.

"Att härska genom kunskap är att skövla riket. Att härska genom okunnighet är att välsigna riket. Att känna dessa två är att ha rättesnöre...".

Så skriver Lao Tzu i Tao Te Ching. Med det menar han antagligen att kunskapen finns hos folket och om man talar om för folket vad som är rätt och fel tar man ifrån dem den kunskap och den självkänsla de har och då är det snart kört. Då blir det diktatur. Om ledningen i stället överlåter kunnandet till folket då blir det bra.

En direkt övergång till ett anarkistiskt samhälle är förstås inte riskfritt. Den inre lag som styr naturfolken och djuren har vi för länge sedan slutat att lyssna på. Vi behöver successivt och tålamodigt öva upp denna förmåga innan styret kan kliva åt sidan.

Om vi tänker oss en nedtrappning från ett politiskt styre av idag till verklig demokrati behöver antagligen övergången ske med hjälp av någon form av politiskt styrning. Det kan kanske vara ett enda världsparti. Detta enda parti kan bilda ett koncentrat och ett genomsnitt av människors egenskaper och önskningar.

En ny världsregering behöver till en början arbeta parallellt med övriga regeringar på vår jord och samarbeta med dessa. Men en logisk utveckling kommer med all sannolikhet leda till att mänskligheten mer och mer övergår till en sådan regerings tankegångar och kommer så småningom att ge den fullt förtroende att leda världen in i en ny och spännande tidsålder.

Den nya regeringens politiska program blir lika enkelt som självklart.

Först och främst måste vi jobba för fortsatt överlevnad. Eftersom vi inte kan överleva utan en fungerande natur är det en självklarhet att alla handlingar skall göras i samklang med naturen. Naturen måste återställas till sitt balanserade skick som den en gång befunnit sig i. Detta är en förutsättning och i detta perspektiv skall alla andra åtgärder ses.

Regeringens uppgift blir att hålla ett vakande öga på att utvecklingen går denna väg. Deras uppgifter behöver inte vara så mycket mer än så. Alla andra beslut och åtgärder kan bestämmas på lokal nivå.

När så allt fungerar kan sann demokrati utan styrning ta över.

 

 

Till kapitel 13 - Upptäck och använd Gnosis

[Svenska Gnostiska Biblioteket]