Relationsteorin

 

 

Kapitel 3

 

 

 

 

KAOS och ORDNING


Relationsteori grundar sig på den princip som gäller alla relationer på alla nivåer, mellan olika motpoler, såväl som mellan sol och måne som mellan man och kvinna. Principen är universell och genomsyrar allt som existerar.

Relationsteori är också en utvecklingsteori, där vi använder begrepp som manligt-kvinnligt och Yin-Yang för att studera livets växande.

Den manliga energin kan liknas vid det fenomen vi kallar KAOS som söker en nytt och den kvinnliga energin vid ORDNING som håller kvar och bevarar.

Vi kan tala om en balanserad relation mellan Kaos och Ordning, där det finns en SFÄR som är särskilt gynnsam för livets växande.

 

Kaos är det område där inga relationer ännu finns. Det motsvarar "Tomheten", potentialen för kommande relationer ("Chaos" i grekisk mytologi har betydelsen: "det väldiga bottenlösa djup som fanns redan innan universum och från vilket allting härstammar").

Och Ordning är relationer som förenats och ingår i en stabil enhet.

För mycket Kaos (manligt) leder till sönderfall av relationer och för mycket Ordning (kvinnligt) till utvecklingsstagnation och sammansmältning av polerna. Lagom kaos skapar nytt, och lagom ordning håller liv i det nya och sätter in det i ett sammanhang.

 

Fraktalgeometri

Om en dator programmeras att arbeta med kaos- ordningsfenomenen i proportioner som motsvarar de som ligger inom den växande sfären i den universella uppbyggnaden, kan man få den att rita bilder som på ett förbluffande sätt liknar naturens mönster (s.k. fraktalgeometri).

 

 

Tor Nörretranders skriver i sin bok "Märk världen":

"Fraktalerna bygger egentligen inte på någon invecklad matematik, trots att de bildar så invecklade mönster. Många fraktaler kan beskrivas med otroligt enkla former som bara behöver upprepas och upprepas om och om igen. Processen kallas "iteration". Först tar man en formel och räknar ut ett tal med hjälp av den. Sedan sätter man in detta tal i formeln igen och räknar ut ett nytt resultat, ett nytt tal som i sin tur sätts in i formeln och så vidare. Genom sådana iterationer, oändliga upprepningar, kan även mycket enkla regler ge upphov till mycket komplicerade mönster.

Det är sådana upprepningar människor inte orkar utföra.

Men datorn orkar. Och naturen orkar.

Många av instruktionerna i levande organismers arvsmassa har just karaktär av regler för sådana iterativa processer, som långsamt bygger upp en komplex form genom att upprepa en enklare form om och om igen, inne i sig själv. För att få en föreställning om hur det går till kan du ta exempelvis ett blomkålshuvud och dela upp det i buketter. Dela sedan upp buketterna i mindre buketter, som i sin tur kan delas upp i ännu mindre buketter, till slut mycket mindre än en lillfingernagel: samma grundform upprepas om och om igen inne i sig själv."

Mandelbroten

En intressant s.k. "Fraktalbild" är "Mandelbroten", uppkallad efter matematikern Benoit B Mandelbrot.

Det är en liten figur som framträder med jämna mellanrum och vid olika uppförstoringsgrader. Bildmönstret kan se fullständigt kaotiskt ut som ett fruktansvärt åskväder. Så förstorar man upp bilden och förstorar upp den, om och om igen. Rätt som det är dyker den upp, en liten figur nästan som ett litet djur eller en frukt. Den ligger där som ett centrum ur vilken all energi strömmar ut och bildar nya kaotiska mönster som i sin tur kan uppförstoras tills man hittar en ny liten mandelbrot.

 

 

Det tycks vara så att de speciella kombinationer som ryms inom en växande sfär, vare sig det gäller en fraktalbild i en dator eller en process i det verkliga livet leder fram till bestämda mönster och figurer som återkommer med jämna intervaller både i stort och i smått, naturligt eller artificiellt. Det pulserar rytmiskt emellan kaos och ordning.

Kanske har människan i gångna tider känt till sådana "Arketypiska" bilder p.g.a. deras symboliska innebörd av balans och växande. Det ligger nära till hands att antaga att den princip som torde vara den heligaste av alla blev föremål för dyrkan som närmast liknar religiös hänförelse. Människorna på den tiden hade förmodligen också en önskan att föra kunskapen vidare till kommande generationer och att få framtiden att förstå, utan att riskera missförstånd p.g.a. språkförändringar, feltolkningar och dylikt - och är då inte den säkraste metoden att förmedla sig över tid och talspråk att använda sig av det universella språket, nämligen bilden?

 

Labyrinten

Ringen med ett kors är förmodligen det enklaste sättet att beskriva det fysiska livets utvecklingsprincip. Den symbolen återkommer som bekant i en mängd varierande utföranden över hela vårt jordklot.

Men livets komplicerade uttrycksformer ledde förstås till en önskan hos forntida folk att utöka sitt bildspråk, att göra fler symbolbilder än bara ringar och kors.

Så om korset är början på en livscykel, vad är då den logiska avslutningen?

Vi söker svaret i naturen.

Jo, det är förstås den mogna frukten!

Frukten ruttnar ner och dör, men påbörjar samtidigt nytt liv genom sina frön!

Finns det då någon bildsymbol efterlämnad från våra förfäder och förmödrar som påminner om en frukt?

Vi återvänder till våra datortillverkade fraktalbilder. Innehållet i dessa bilder kan sägas vara kaos och ordning i en speciell balans som avslutar en cykel med en bildfigur. Flera av dessa bilder har den karaktäristiska fruktformen som ett äpple eller en tomat i genomskärning. Och formen är nästan identisk med de mystiska fornlämningar som vi kallar labyrinter (Labyrinthos = förvirring, kaos).

 

 

En spekulation

Labyrinter ansågs i forntiden vara en fruktbarhetssymbol eller vägen till upplysning. Och frukten är en slutprodukt i en utvecklingscykel men också början på en ny. Fröna i frukten är starten för nästa liv. Formen och betydelsen mellan frukt och labyrint är likartade och därmed finns kopplingen dem emellan.

Så här skriver den svenske labyrintforskaren JOHN KRAFT i tidningen Historiska Nyheter:

"Konsthistorien bjuder på talrika exempel på hur stilar och former successivt förändras. Ofta räcker det med en snabb blick på ett föremål för att se vilket århundrade stildragen tillhör. Labyrinterna bryter mot detta mönster. Den klassiska labyrintfigurens planlösning har bevarats oförändrad i mer än 3000 år.

I Norden finns det gott om uppteckningar som visar hur man i sen tid konstruerat labyrintfigurer med utgångspunkt från ett kors med vinklar och en punkt i varje kvadrant....

Genom detaljstudier har arkeologen Staffan Lundén kunnat visa att flera mycket tidiga labyrintbilder från Medelhavsområdet är konstruerat med samma metod som använts i Norden i modern tid. Metoden har uppenbarligen varit i bruk i mer än 3000 år."

Korset tycks vara utgångspunkten för labyrintens konstruktion men låt oss se närmre på det här med frukt och fruktbarhet.

Staffan Lundén i samma tidning:

"På ett basaltblock, som en gång höggs i det romerska Syrien och som idag finns i Louvren, finner vi ett par mycket speciella reliefer. Tekniken är grov och stilen enkel. På blockets framsida avbildas en örn som håller en orm i sina klor. Ormen attackeras även av en spjutbeväpnad man. Till vänster om örnen står en flöjtspelande figur, som närmast liknar en hare men som sannolikt är en satyr. På blockets kortsida ser vi en skorpion, en behornad (?) orm och mellan dessa en labyrint.

Vi känner ytterligare ett par avbildningar med likartade motiv. Örnens kamp mot ormen har tolkats som Zeus kamp mot vidundret Typhon eller Marduks kamp mot urtidsdraken Tiamat. I Mesopotamien och Östra Medelhavsområdet är drakkampen ett återkommande mytologiskt tema där en himmelsgud kämpar mot och besegrar ett monster och på så sätt upprätthåller världsordningen gentemot mörker och kaos. Antydningar i Bibeln om havsmonstret Leviatan har setts som en reminiscens av detta tema och kristendomen har tagit upp det i berättelsen om ärkeängeln Mikaels kamp mot ormen och S:t Görans kamp mot draken. Skorpionen och ormen är krigsguden Shadrafas attribut och denna gud förekommer på en annan avbildning som medhjälpare i striden mot monstret.

De flesta av blockets motiv har alltså en tolkning. Alla utom ett: labyrinten.

På de andra avbildningarna med samma tema finns inga labyrinter, och man frågar sig något förbryllad vad labyrinten har med gudarnas kamp mot kaosvarelserna att göra."

Kaos i balanserad relation till Ordning är det samma som förutsättningen för det växande Livet! Och det som växer ger förr eller senare en frukt! Labyrinten symboliserar både växandet medels korset och frukten medels sin yttre form. Här har vi Yin och Yang-effekterna (kaos-ordning, manligt-kvinnligt) som i ett nötskal (eller som i en labyrint).

 

John Kraft igen i Historiska Nyheter:

"Labyrintfigurerna har lånats till symbolik av det mest skiftande slag. Den kristna kyrkan gav de gåtfulla figurerna ny innebörd. De förekommer även i judisk tradition, där staden Jeriko flera gånger avbildats i form av en labyrint. I Indien och Sri Lanka förekommer figurer av vinkeltyp såväl i hinduiska som buddistiska sammanhang och de har varit ett populärt motiv inom tantrismen.

Det finns till och med skäl att misstänka att figurerna av vinkeltyp lånats in i efterhand i Theseussagan. Det bör i så fall ha skett ca 300 f Kr eller tidigare.

Men vad blir då kvar, om man försöker skala bort det nya för att blottlägga labyrinternas äldsta innebörd? Går det över huvud taget gissa sig till hur labyrinterna från början användes?

Tack vare det rika nordiska traditionsmaterialet finns faktiskt möjligheter att göra vissa gissningar trots att man i Medelhavsområdet tycks ha förlorat kontakten med figurernas äldre kultiska innebörd för mer än 2000 år sedan.

För det första visar traditionerna i Skandinavien, Tyskland och England att man lekt i labyrinter om våren och försommaren, aldrig före påsk eller efter midsommar.

För det andra har figurerna i folktraditionen uppfattats som starka borgar eller slott. Namnskicket växlar men trojanamnen intar en särställning både i Skandinavien och i England. Det är emellertid bara trojabegreppet som ger direkta associationer till Homeros Iliaden. I den nordeuropeiska folktraditionen finns inga andra uppgifter som tyder på att namn eller andra karaktäristiska detaljer lånats till labyrinterna från Homeros kända hjälteepos.

För det tredje finns det ett tiotal exempel på sägner och lekar från Finland, Sverige, Danmark och England som tyder på att labyrinten fungerat som arena i ett befrielsedrama. I mitten har det stått en flicka, som det gällt för en eller flera pojkar att befria eller enlevera."

Betydelsen klarnar. Energierna manligt och kvinnligt behöver befrias från sina fångna positioner och förenas genom en "kärleksakt" till en enda levande och pulserande kraft och rädda jorden från den förödande obalansen.

 

 

Märkliga tecken

En annan symbol som liknar labyrinten och i högsta grad är knuten till kärlek och fruktsamhet är hjärtsymbolen. Det är en gammal symbol som man vet fanns före den senaste istiden.

Hjärtsymbolen är ju inte särskilt lik ett riktigt hjärta. Dess samband med hjärtat är snarare att båda har livsuppehållande funktioner och båda pulserar mellan rörelse och vila.

Symbolens betydelse anses inte bara vara kärlek och fruktsamhet, den representerar också tingens kärna (vilket i och för sig torde vara samma sak).

Märkligt är, att när vi låter fraktalgeneratorn tillverka bilder, får vi fram bilder med den typiska hjärtformen i olika färgsprakande mönster.

Vi frågar oss med lätt höjda ögonbryn: Eftersom labyrinten och hjärtsymbolen är former skapade av fraktalgeometrin samtidigt som de existerade för tusentals år sedan, kände då människan i FORNTIDEN till den teknik som krävs för att framställa sådana bilder.

 

 

Medfödd personlighet

Hos oss människor kan Kaos och Ordning se olika ut beroende på våra erfarenheter från tidigare. Alla har olika behov av mängden Kaos respektive Ordning. Har vi dåliga erfarenheter av Kaos, kommer vi att söka efter ordning och struktur i våra liv och har vi växt upp med en kvävande ordning och disciplin kan sökandet efter Kaos vara utvägen.

Det vi upplever som något nytt, som inte känns igen är Kaos och det vi är vana vid är Ordning.

När det som en gång var nytt och spännande eller kanske farligt, övergår till vana och rutin, då har vi byggt in det nya i oss som en erfarenhet.

Kaos har övergått till Ordning!

När så ordningen är etablerad och den vardagliga tråkigheten börjar bli kännbar längtar vi efter spänningen och äventyret igen.

 

Det finns en medfödd personlig kombination av Kaos och Ordning som är unik för varje individ. Det är det område som inte färgats av värderingar och styrningar från yttre krafter, såsom för stränga eller för släpphänta föräldrar. I detta område finns den sanna personligheten (inte att förväxla med Jaget - se kap. 11) och så länge vi befinner oss där och tillåter all energi att flöda fritt, mår vi bra. Men om vi förnekar någon egenskap eller hamnar utanför den medfödda blandningen av kaos - ordning kommer vi i obalans och mår dåligt.

Förträngda men också gränslösa egenskaper, såsom blockerade känslor respektive bortskämdhet, finns kvar och lever ofta sitt eget liv utanför vår medvetenhet. Och trots att vi medvetet inte direkt uppfattar våra störda egenskaper, kommer vi hos andra människor att känna igen liknande störningar som vi själva har.

De som liknar oss kommer alltså att spegla och väcka upp motsvarande känslor hos oss själva och den person vi inte "tål" eller stöter oss på, pekar på ett område som vi inte har accepterat och den person vi idealiserar, har starkt utvecklat sidor som vi själva hyllar.

Idoler och hatobjekt motsvarar vår egen inre klyvning, dvs sidor i våra psyken som vi inte tillåter att förenas till en enda livsenergi. Därför är den person vi hatar som mest, vår bästa lärare. Det är han eller hon som pekar på vår mest förbjudna egenskap och på så vis ger oss en möjlighet att försonas med den. Och den person vi idealiserar som mest, pekar på en överdriven uppfattning av vad som är verkligheten i oss.

 

Komplexiteten

Tor Nörretranders från "Märk världen":

"Det intressanta ligger mellan det rent slumpmässiga och det fullständigt ordnade.

Idealet är inte linjer med mesta möjliga information - men förvisso inte heller linjer med minsta möjliga information, det vill säga räta linjer.

"Den mest intressanta miljön är komplex och icke-trivial: någonstans mellan total ordning och totalt kaos, total rätlinjighet och total orätlinjighet, total civilisation och totalt förfall.

Naturen är en sådan miljö, aldrig helt rätlinjig men heller aldrig helt oordnad....

Därför finner vi en oändlig glädje i att betrakta den....

Balansen mellan det rätlinjiga och det orätlinjiga är en stor uppgift för civilisationen, i sista hand nära besläktad med balansen mellan det medvetna och det icke-medvetna".

 

 

 

 

Till kapitel 4 - Klyvningen

[Svenska Gnostiska Biblioteket]