Relationsteorin

 

 

Kapitel 6

 

 

 

DEN IRRATIONELLA KVINNAN


 

Människobarnets utökade hjärnkapacitet ledde till en betydligt längre graviditet och det i kombination med en utdragen barndom, gjorde kvinnan och barnet mycket utsatta i en fientlig omgivning. Det föll på mannens axlar att garantera en trygghet för kvinnan och barnet.

Kvinnan började leva ut sin kvinnlighet som den omvårdande och mannen sin manlighet som den aggressivt beskyddande och aktivt jagande. Mannen fick mindre tid för sin kvinnlighet och kvinnan mindre tid för sin manlighet.

Dessa egenskaper som de inte levde ut, lagrades upp tills ett "övertryck" uppstod.

En förödande störning hade inträffat i mänsklighetens utveckling.

Alla män som har haft ett förhållande med en kvinna, känner till de månatliga förändringar som hon genomgår. Det generella förloppet, som många män upplever det och inte minst hennes barn, är att den goda, varma och moderliga hustrun och modern förvandlas, blir ilsken, irriterad och kanske helt ologisk. Detta fenomen varar några dagar, sedan som genom ett trollslag förvandlas hon igen och blir den varma och goda, som vi känner henne.

Fenomenet har skakat män och söner i årtusenden ända sedan gudarnas inblandning. Det handlar förstås om att kvinnan från att ha varit mycket kvinnlig förvandlas, genom hormonförändringar, till att leva ut sin upplagrade manlighet.

Menstruationen blir droppen som får bägaren att rinna över och då kommer allt på en enda gång. Männen står oftast helt oförstående inför detta och för dem, irrationella beteendet.

Många män attraheras av s.k. "kvinnliga" kvinnor, omtänksamma och moderliga kvinnor. Det är egenskaper som förknippas på ett positivt sätt med deras egen uppväxt och minnet från deras mor, eller i varje fall drömmen om en sådan mor.

Mammor brukar ju lätt kunna leva ut sina modersinstinkter, åtminstone till det lilla spädbarnet.

När sedan "mensen" ska komma igång, förändras hormonerna i hennes kropp, Hon blir kemiskt mer "manlig". Den förtryckta manligheten kommer fram, förbjuden, frustrerad, överdriven och irrationell. Detta upprepas varje månad. Dessemellan är kvinnan förhoppningsvis den vanliga, varma och kärleksfulla.

Denna upplevelse präglas in som ett obehagligt minne, särskilt hos hennes söner, eftersom hon är sonens första viktiga kärlek.

Det pojken älskar, är den kärleksfulla modern, men hennes argsinta sidor kommer att skrämma honom.

 

 

När så pojken växer upp och träffar kvinnor, kommer han att förälska sig i en kvinna som har de egenskaper han älskar, samma egenskaper som hans mor hade när hon inte levde ut sin frustrerade manlighet.

I förälskelsestadiet kommer han heller inte att se några andra egenskaper. Han vill inte se dem! Och hans kvinna undviker i det längsta att visa dem för honom.

Med tiden orkar förstås inte kvinnan hålla emot sin frustrerade manlighet. Den kräver sitt utlopp och mannen tvingas se hennes motsägelsefullhet i klart ljus.

Mamman är pojkens första förälskelse och så är pappan FLICKANS första förälskelse.

Hon kommer tidigt att göra allt för att pappa ska älska henne. Hon suktar efter tips hur man gör, ser mamman och agerar efter det. "Jaså"? När mamma pussas blir han glad! Och pappan får finna sig i formliga salivkaskader från sin lilla dotters pockande och putande mun. Och inte är det sonen som anländer i gryningen till faderssängen med svajande kaffebricka!

Det beteende pappa tycks uppskatta, utvecklar hon. Det som han rynkar på näsan åt, undviker hon. Flickans bejakande av pappan kan synas näpet tilldragande, men det ålägger samtidigt fadern ett oerhört ansvar. Ett ansvar som många bortser ifrån. Ofta vill pappan bara se "flickan" i sin lilla dotter och hennes pojkaktigare del, finner han opassande eller, omedvetet, rent farlig.

FLICKAN TVINGAS FÖRTRÄNGA EN VIKTIG DEL AV SIG SJÄLV OCH VÄXER UPP MED EN KLYVNING MELLAN SIN KVINNLIGHET OCH SIN MANLIGHET.

Varje kvinna har i generationer burit på ett överskott av, inte kvinnlig, utan uppdämd manlig energi!

I en enda kvinna kan det bo karlaktighet som räcker och blir över till ett halvdussin skogsarbetare!

Mannen skrämdes tidigt av det irrationella i kvinnans vrede och fann, genom sin enkelriktade världsuppfattning, att lösningen på denna fara var att hålla henne i strama tyglar. Genom lagstiftning om arbetes- och arvsrätt förfördelades det manliga könet.

Män samordnade sig med män i religiösa och politiska system, arméer, jaktlag, idrottsföreningar, ordenssällskap och i det ekonomiska näringslivet.

Allt detta är uttryck för en mansvärld som önskar kontrollera det som kan vara manligare än han själv:

DEN UPPDÄMDA MANLIGHETEN I KVINNAN!

När kvinnans manlighet började förtryckas ledde det, i sin förlängning, till det massiva kvinnoförtryck som vi idag kan se över nästan hela världen.

Något i relationen kvinna - man gick snett när människan övergav nomadtillvaron. I och med jordbrukartillvaron avgränsades könsrollerna betydligt. Symbiosen mellan man och kvinna ersattes av symbiosen mellan männen ute på fältet och symbiosen mellan kvinnorna i byn. SEPARATA MANS- OCH KVINNO-KULTURER KOM ATT UTVECKLAS OCH DET ÄR I DEN TRAGEDIN VI FORTFARANDE BEFINNER OSS.

Kvinnans manlighet försvann givetvis inte bara för att vi fick för oss att bli bofasta. Däremot upplöstes de kanaler hon tidigare haft för att ge utlopp åt sin manliga styrka.

Kvinnoidealet, där den framväxande kyrkan hade en central roll för utformandet, blev den kyska jungfrun eller modern; öm, mild, vårdande, fredlig och framför allt: Passiv!

En roll som är just bara en roll, om den inte kan kombineras med en mer utlevande manlig attityd. Något som ett försvinnande litet antal kvinnor genom historiens lopp haft möjlighet till. Klichébilden av denna kvinna känner vi alla till. Det är hon som inte vet var reservdäcket sitter, som skrikande flyr vid anblicken av en spindel. Det är hon som "inte begriper sig på politik" och det är hon vars största framgång är att gifta sig med en rik och mäktig man.

Både den lilla flickans mamma och pappa har stor del i att en sådan snedfördelning mellan manligt och kvinnligt kan uppstå.

Mamman kommer automatiskt att framstå som en förebild för flickan i sin könsidentifiering. Såsom mamma beter sig som kvinna, så kommer troligen dottern också att bete sig.

Pappan väljer oftast att vara en passiv mottagare som enbart bejakar flickans vårdande talanger. De klassiskt kvinnliga.

Varför!

Förklaringen är trist i sin fastlåsta cirkelgång:

Han har ju sett och fruktar, vad som händer när kvinnor släpper fram sin uppdämda manliga sida. Han är omedvetet livrädd att hans lilla ögonsten skall utveckla sådana gräsliga beteenden som han sett i sin barndom och från sin vanligen så ömma maka.

Och den lilla flickan älskar honom, vill göra allt för att han skall tycka om henne.

Hennes pojkaktiga drag finns ändå kvar inom henne, men bortträngda och förtryckta som en ond ruvande kraft som leder till ogillande från de vuxna när den ändå kommer fram:

"MEN FLICKOR SKALL VÄL INTE SLÅSS"

 

Nostradamus:

"När månen gömmer sig i djupa skuggor, går hennes broder förbi rostfärgad. Då skall den stora, så länge gömd i mörkret; avsvalna järnet i det blodiga såret." (C1 84)

Så spådde den berömde 1500-tals profeten Michel Nostradamus.

Peter Lorie, som tolkat Nostradamus lätt kluriga kvantriner, skriver angående kvinnans förtryck och frigörelse i sin bok "NOSTRADAMUS - DET NYA ÅRTUSENDET" följande:

"Kvinnorörelsen, Feminismen, kampen för jämlikhet mellan könen eller vad vi vill kalla det började växa fram i begynnelsen av det här seklet. Fram till dess hade kvinnorna inte mycket att säga till om, utan var helt beroende av männens godtycke. Det här förhållandet har genomgått en radikal förändring sedan de två världskrigen, och utvecklingen går nu allt snabbare. Nostradamus beskriver denna händelseutveckling med stor klarhet, omsorg och sympati.

Månen (kvinnan, vår anm.) har alltså befunnit sig i skuggan under århundraden, då kvinnors enda uppgifter bestod i äktenskap och barnuppfostran. Typiskt känner vi inte till namnet på Nostradamus första hustru - den som bokförde deras giftermål ansåg att det räckte med mannens namn.

Även i våra dagar förväntas kvinnor på många håll hålla sig hemma med barnen. De svårigheter en kvinna möter när hon försöker göra karriär, till exempel i affärsvärlden, är mycket större än den männen möter - han har det mycket lättare bland sina manliga kollegor och kamrater. Men allt detta ska också förändras: 'hennes broder går förbi rostfärgad'. Den här raden är säkert skriven med ett ironiskt leende och betyder att de konservativa männen kommer att 'rosta' allt eftersom deras makt avtar och kvinnorna växer sig starkare. I nästa rad fortsätter Nostradamus med 'den stora, så länge gömd i mörkret' - det syftar på att kvinnan så länge befunnit sig i mannens skugga.

Slutligen kommer vi till kvantrinens mest suggestiva rad: 'järnet skall avsvalna i det blodiga såret'. Den makt som skapats och vidmakthållits av män, alltså järnets makt, kommer att avsvalnas i kvinnans 'blodiga sår', det vill säga menstruationen. Det går knappast att överträffa denna beskrivning av den förskjutning i balansen mellan könen som kommer att inträffa under nästa sekel. Kanske kan man se den enkla raden 'järnet skall avsvalna i det blodiga såret' som en sammanfattning av allt det som Nostradamus skrivit om mänsklighetens utveckling från kaos och korruption mot en ny guldålder."

 

  

Till kapitel 7 - Toffelhjälte eller våldsman

[Svenska Gnostiska Biblioteket]