Den Gudomliga Treenigheten

tolkning av Gordon Sandgren
 


 


Jag är Protenoia, Tanken som bor i Ljuset. Jag är rörelsen som bor i Allt. Jag är Hon som uppstår i Allt, och jag är den förstfödda bland det skapade, Jag har tre namn fastän jag är en enda och jag är fullkomlig i mig själv.
 

Jag är den Osynliga Tanken. Jag finns i det omätliga och i de outsägliga (sakerna). Jag är obegriplig och vistas i det obegripliga. Jag finns varje varelse.

Jag är den levande Epinoia som finns i varje Kraft och i varje evig rörelse, och (i) det osynliga Ljuset och i Härskarna, Änglarna och Demonerna, och i varje själ som bor i Tartaros, och (i) varje fysisk kropp. Jag bor i alla som finns till. Jag rör mig i alla och Jag gräver mig in i dem alla. Jag går upprätt, och de som sover, väcker Jag. Och Jag är synen åt dem som är blinda.

Jag är det Osynliga i Allt. Det är Jag som rådfrågar det gömda, eftersom Jag känner Alltet som existerar däri. Jag är bortom allt som går att räkna. Jag är omätlig, outsäglig, och närhelst Jag önskar, skall Jag visa mig. Jag är Alltings huvud. Jag existerar före Allt, och Jag är Allt, eftersom Jag existerar i alla.

Jag har en Röst som talar mjukt. Jag finns till från första början. Jag vistas inom Tystnaden som omger alla och det är den gömda Röst som bor i min obegripliga, omätliga Tanke, i den omätliga Tystnaden.

Jag steg ned till dödsriket, och Jag lät mitt ljus lysa i mörkret. Det är Jag som låter vatten välla fram. Det är Jag som finns i det strålande vattnet. Jag är den som gradvis utvecklar Allt genom min Tanke. Det är Jag som är Rösten. Det är genom mig som Själen utvecklas. Jag bor i det outsägliga och i det okända. Jag är förnimmelsen och kunskapen, som styr Tanken. Jag är den sanna Rösten. Jag talar i alla, och de känner igen den (rösten), eftersom dess frö bor i alla. Jag är Faderns Tanke, och genom mig utgår Rösten, som är de oförstörbara kunskaperna. Jag existerar som Alltets Tanke och jag är den okända och obegripliga Tanken. Jag uppenbarade mig själv bland alla dem som känner igen mig. För det är Jag som är tillsammans med alla genom den gömda Tanken och Rösten från den osynliga Tanken. Och den är omätlig, eftersom den bor i den Omätlige. Det är ett mysterium; den är okontrollerbar genom den Obegriplige. Den är osynlig för alla som är synliga i universum. Den är Ljuset som bor i Ljuset.

Det är vi har separerat oss från den synliga världen, eftersom vi är räddade genom den gömda visdomen, medelst den outsägliga, omätliga Rösten. Och han som är gömd inom oss uttrycker skapelsens glädje.

Då Sonen som är harmonisk i varje avseende, som är skapad av ordet från Rösten; och som steg ned från höjden; som har Namnet inom sig; som är ett Ljus, han avslöjade de eviga sakerna, och allt det okända blev känt. Och dessa svårtolkade och hemliga saker, avslöjade han. Och han talade till dem som vistas i Tystnaden tillsammans med den Första Tanken. Och han visade sig för dem som bor i mörker, och han visade sig för dem som bor i avgrunden, och för dem som vistas bland de gömda skatterna, han berättade otroliga mysterier för alla dem som blev Ljusets Söner, och han lärde ut saker som ingen kunde upprepa.

Rösten som härstammar från min Tanke förekommer som tre oföränderligheter: Fadern, Modern och Sonen. Såsom en enda existerande röst, har den inom sig ett Ord tillskrivet varje <härlighet>, och den har tre krafter och tre namn. De uppträder som Treenigheter, med fyra hörn inom den Outsägliges tystnad.

Det är han ensam som blev den första existensen (Sonen), som kallas, Kristus. Och vad mig beträffar, invigde Jag honom som den Osynliga Själens härlighet. De Tre inrättade Jag ensam i evig härlighet över Universum i det Levande Vattnet, som är härligheten som omger honom som först framträdde i Ljuset från de högsta Universum, och det är i skinande Ljus som han stadigt framhärdar. Och han placerade sig i sitt eget Ljus som omringar honom, som är Ljusets Öga som lyser härligt på mig. Han förevigade Fadern över alla Universum, som är Jag, Faderns Tanke, Protenoia, som är Barbelo, den fullkomliga Härligheten, och den omätlige, Osynlige som är gömd. Jag är bilden av den Osynliga Själen, och det är genom mig som Allt tog form, och (Jag är) Modern (såväl) som Ljuset vilket hon fastställde som en Oskuld, hon som kallas 'Meirothea', den obegripliga Livmodern, den okontrollerbara och omätliga Rösten.

Då uppenbarade sig den Fullkomlige Sonen i Universums boningar, och han skapade och gjorde dem härliga, och gav dem troner, och placerade sig i härligheten där han dyrkade sig själv. De välsignade den Fullkomlige Sonen, Kristus, Guds son. Och de gav honom ära, och sade, "Han är! Han är! Guds Son! Guds Son! Det är han som Är Universums boningar, Se de Universum som han har skapat! För du har skapat dem genom din egen vilja! Därför dyrkar vi Dig: ma mo o o o eia ei on ei! Tidsåldrarnas Universum! Universum som han skänkte!"

Dessutom gav Sonen (Universum, materian) livskrafter som de blev beroende av, och han färdigställde dem. Han färdigställde de första Universum: Armedon, Nousanios, Armozel; de andra inrättade han över det andra Universum: Phaionios, Ainios, Oroiael; de tredje över det tredje Universum: Mellephaneus, Loios, Daveithai; de fjärde över det fjärde Universum: Mousanios, Amethes, Eleleth. Nu var dessa Universum födda och skapade av Guden som var skapad - alltså Kristus - och dessa Universum mottog härlighet såväl som de gav härlighet. De var de första som framträdde, tidiga och fullkomliga, och varje Universum frambringade myriader härligheter inom ljuset som inte kunde ses, och allesammans hyllade den Fullkomlige Sonen, Guden som var född, Guds Son.

Då uttalades ett ord från det stora Ljuset Eleleth, som sa, "Jag är kung! Och jag tillhör Kaos och dödsriket?" Och i det ögonblicket, framträdde hans Ljus. Det var strålande och hade egenskaper från Epinoia. Men Krafternas Krafter var inte med honom, och då framträdde omedelbart den store Demonen som styr över den lägsta delen av dödsriket och Kaos. Han har varken form eller fulländning, utan tvärtom, han regerar över de former som är födda i mörker. Han kallas 'Saklas', som betyder, 'Samael', 'Yaltabaoth', han som hade stulit sin kraft; som hade ryckt till sig kraft från den oskyldiga (Sophia); och som han tidigare hade övermannat, hon som är Ljusets Epinoia, som hade stigit ned. Av henne hade han ursprungligen fötts.

Nu när Epinoia förstod att han (Yaltabaoth) hade bett honom (Ljuset) om en annan ordning, och trots att han var lägre än hon, sa hon, "Ge mig en annan ordning, så att jag kan få en bostad hos dig, så att Jag slipper vistas i oordning för alltid." Och ordningen i den världen blev förändrad på hennes kommando. Och härligheter fördes fram till henne och den högre ordningen gavs åt henne.

Och den store Demonen började skapa boningar som liknade de riktiga boningarna i Universum, förutom det att han skapade dem ur sin egen kraft.

Då lät Jag min Röst tala i hemlighet, och sade: "Upphör! Avstå, (du) som trampade på materian; för skåda, Jag kommer ner till den dödliga världen på grund av min del i den världen där den oskyldiga Sophia blev besegrad, hon som steg ned, så att Jag kan omintetgöra deras planer som framkallades genom hennes förordning." Och allt var oordning, och varenda en som bor i den okunniga världen var störda, och marken under dem började skaka. Och okunnighetens härskare regerade över Kaos och dödsriket, och skapade en människa som liknade mig. Men han visste inte att människan som han skapade i en mening skulle bli hans förintelse, och han förstod inte heller kraften i honom.

Men nu har Jag kommit ner till detta Kaos. Och Jag var ensam på platsen. Jag är gömd inom dem, styr dem, och ger dem ordning. Och från första dagen tills dagen när Jag kommer för att uppfylla min mäktiga härlighet åt dem som är mina, kommer Jag att uppenbara mig själv för dem som har hört mina mysterier, som är Ljusets Söner.

Jag är deras Fader, och Jag skall berätta ett mysterium för dig, och för alla: Varje band lossade Jag från dig, och kedjorna på demonerna i dödsriket slog jag sönder, och alla saker som band och tyglade dem, slog jag sönder. Och de höga väggarna av mörker störtade Jag omkull, och de starka portarna på de obarmhärtiga slog Jag sönder, och Jag slog sönder deras galler. Och den onda kraften, som slår dig, och som hindrar dig, och tyrannen, motståndaren, den som är Kung, och den fienden, slog Jag. Allt detta förklarade Jag för dem som är mina, som är Ljusets Söner, för att de skall bli räddade från alla de där banden, och träda in i tillståndet de var i från början.

Jag är den första som steg ned på grund av min styrka, Jag är Själen som bor i själen, som härstammar från Livets Vatten, och från mysteriernas djup. Och Jag talade med Härskarna och Myndigheterna. För Jag talade deras språk, och Jag talade om mina mysterier - ett gömt mysterium - och banden och den eviga glömskan blev upphävd. Och Jag bar frukt i dem, det är den oföränderliga Tidsålderns Tanke och mitt hus, som också är deras Fader. Och Jag gick ner till dem och Jag nådde dem och kapade det första repet som förslavade dem. Då började alla skina av Ljuset som framträdde inom mig. Amen.
 

Protenoias föredrag: Ett

Jag är Rösten som talade, för Jag är 'Han som är syzygetisk' eftersom Jag kallades 'Den Osynliges Tanke'. Eftersom Jag kallades 'Det Oföränderliga Talet', är Jag den som kallades 'Hon som är syzygetisk'.

Jag är en den Enda, eftersom Jag är fläckfri. Jag är Moderns Röst som talar på många sätt, och Jag fullkomligas i Allt. Det är i mig som kunskapen bor, kunskapen om det eviga. Det är Jag som talar i varje varelse, och Jag är känd av Alltet. Det är Jag som talar till Ljusets Söner.

Nu har Jag kommit en andra gång i kvinnogestalt, och jag har talat med dem. Och Jag skall berätta för dem om slutet på denna tillvaro och början på nästa som kommer, den som är evig, den i vilket vårt utseende kommer att bli annorlunda. Vi skall bli renade i de Universum i vilka Jag uppträdde. Jag bosatte mig bland dem som är värdiga Tankens stabila Tillvaro.

För Jag skall berätta för dig ett mysterium om denna speciella Tillvaro, och berätta om de krafter som är i den. Ett barns födelse närmar sig; timme för timme, dag för dag. Månad följs av månad. Tid följs av tid. Denna speciella Tillvaro fortgick på detta sätt, och den var beräknad, och den (var) kort, för det var ett finger som skapade ett finger, och en skarv som var separerad från en annan skarv. Då, när de stora Härskarna visste att tiden för fullbordan närmade sig - precis som smärtan när förlossningen närmar sig, så hade också förstörelsen närmat sig - alla naturkrafterna skakade, och underjordens grundvalar och Kaos skakade, och en stor eld sken i deras mitt, och berg och mark skakades om som vass fladdrade för vinden. Och de som trodde på ödet blev verkligen skräckslagna över den stora förstörelsen. Och Härskarnas troner blev förstörda, eftersom de störtades omkull, och deras Kungar blev rädda. Och de som tillhörde Ödet betalade priset med sina ägodelar till det de trodde på (Ödet), och de sa till Härskarna, "Vad är detta för kaos som har drabbat oss med ett sådant dunder? Och all vår bebyggelse har kollapsat, och vår omloppsbana har blivit förändrad, och vägen som tar oss dit där vi kom ifrån, har upphört att finnas till för oss."

Då svarade Härskarna, och sade, "Vi har också förlorat det, eftersom vi inte visste vem som var ansvarigt för det. Men res er, och låt oss gå till Ärkeskaparen och fråga honom." Och Härskarna församlade sig och gick upp till Ärkeskaparen. De sa till honom, "Var är stoltheten som du skröt om? Hörde vi dig inte säga, "Jag är Gud, och Jag är er Far, och det är Jag som har skapat er. Och det finns ingen Gud förutom mig"? Men hör nu, det har framträtt en Röst som tillhör Universums osynlig Tal som vi inte känner. Och vi själva var inte medvetna om vem den tillhörde, för Rösten som vi hörde var främmande för oss, och vi kände inte igen den; vi visste inte varifrån den kom. Den kom och gjorde oss rädda och försvagade oss. Så låt oss nu gråta och sörja bittert! Vad angår framtiden, så låt oss ta till flykten innan vi oundvikligen blir fångade och dras ner i underjorden. För redan har banden i vårt slaveri börjat slakna, och tiden är kort, och våra dagar närmar sig slutet, och förstörelsen har gjort oss sorgsna, så att vi vill ta oss tillbaka till platsen som vi kom ifrån. För vad det angår trädet som vi växte ut från, så har det en frukt av okunnighet; och dess löv är döda, och mörker råder under dess stora grenar. Och det var med bedrägeri och begär som vi skördade detta (träd) genom vilket okunnigt Kaos tog sin boning i oss. För se även han, vår Skapare, som vi skröt om, även han var ovetande om denna Röst."

Så, Tankens söner, lyssna på mig, lyssna till rösten från er Moders barmhärtighet, för ni har blivit värdiga universums mysterier som varit gömda, så att ni kan få del av dem. Och avslutningen av denna speciella Tillvaro och det onda har närmat sig, och det dagas en ny Tidsålder som kommer, som är evig.

Jag är androgyn. Jag är Modern (och) Jag är Fadern, eftersom Jag kopulerade med mig själv. Jag kopulerade med mig själv och med dem som älskar mig, och det är genom mig ensam som Allt finns till. Jag är Livmodern som burit formerna och som fött Ljuset som lyser i det storslagna. Jag är Tidsåldern som kommer. Jag är Alltets fullbordan, som är Meirothea, Moderns ära. Jag talade tydligt till dem som känner mig.

Och Jag inbjuder dig till det upphöjda, Fullkomliga Ljuset. Dessutom, (vad det angår) detta (Ljus), när du träder in i det, kommer du att dyrkas av dem som ger dig ära, och de som vill upphöja, kommer att upphöja dig. Du kommer att få fotsida dräkter, och döpare kommer att döpa dig, och du kommer att bli härligt lysande, såsom du en gång var när du var i <Ljuset>.

Och Jag gömde mig själv i alla levande väsen och avslöjade mig inom dem, och varje medvetande som sökte, längtade efter mig, för det är Jag som gav formen åt Allt. Och Jag omskapade deras former till (andra) former, tills den tid när former kommer att upplösas i Alltet. Det är genom mig som Rösten härstammar, och det är Jag som ger andan till mig själv. Och Jag gav dem den Heliga Själen för evigt, och Jag for upp och steg in i mitt Ljus. Jag steg upp på min gren och satt där bland de heliga Ljusets Söner. Och Jag drog mig tillbaka till deras boning som[...] blir lysande [...]. Amen.

 

Ödet: Två

Jag är Ordet som bor i den outsägliga Rösten. Jag vistas i det fläckfria Ljuset och en Tanke framträdde och blev märkbar genom Moderns stora Tal, fast det är en manlig avkomling som stödjer mig i grunden. Och det (Talet) existerade från början i Alltings ursprung.

Men det är ett Ljus som bor undangömt i den stora Tystnaden, och det var det första som uppstod. Däremot existerar hon (Modern), ensam i Tystnaden. Jag ensam är Ordet, outsägligt, icke förorenat, omätligt och obegripligt. Det (ordet) är ett gömt Ljus, och det bär på Livets frukt, och är källan till livets vatten som väller fram från det osynliga, som inte är förorenat, en omätlig källa som är en icke fortplantningsbar Röst från Moderns härlighet, som är Guds sons härlighet; en manlig oskuld med ett gömt Förstånd, som är Tystnaden gömd i Alltet, och som är ett icke fortplantningsbart, omätligt Ljus, Alltings källa, hela Universums rot. Det är den grund som stödjer varje rörelse i Universum som tillhör den mäktiga härligheten. Det är grundernas Grund. Det är krafternas andetag. Det är ögat i de tre permanenta tillstånden (tre-enigheten), som existerar som Rösten genom Tankens förtjänst. Och de är ett Ord genom Talets förtjänst; det sändes för att lysa upp dem som vistas i mörker.

Så skåda nu! Jag kommer att avslöja för dig mina mysterier, eftersom du är min jämlike, och du skall känna till allt.

(5 rader saknas)

Jag berättade för dem om mina mysterier som existerar i det obegripliga, det outsägliga Universum. Jag berättade om mysterierna i det Fullkomliga Förståndet, och Jag blev en grund i Allt, och Jag gav dem styrka.

Andra gången Jag framträdde gav Jag form åt de oformade.

Tredje gången Jag framträdde för dem gjorde Jag det med Ord, och Jag uppenbarade mig själv i deras egen form. Och Jag bar likadana klädesplagg, och Jag fanns i dem, och de visste inte vem som gav mig den myndigheten. För Jag bor i alla höga Makter och Krafter, och i alla änglar, och i varje rörelse som existerar i all materia. Och Jag gömde mig i dem, tills Jag avslöjade mig. Och ingen av dem (Krafterna) visste om mig, fastän det är Jag som arbetar i dem. Snarare trodde de att Allt var skapat av dem, eftersom de är okunniga, och inte vet varifrån de kommer och hur de kommit till.

Jag är Ljuset som lyser upp Allt. Jag är Ljuset som gläder sig i mina själsfränder, för Jag kom ner till de dödligas värld på grund av Själen som föll från sin höga plats (och) framträdde ur den oskyldiga Sophia. Jag kom, och Jag befriade [...], och Jag gick till ...

(5 rader saknas)

... som han hade förr, och Jag gav Livets Vatten åt honom, vilket tömmer honom på kaos som är i största mörker och som existerar i avgrunden, som är den kroppsliga och psykiska tanken. Allt detta gjorde Jag. Och Jag tömde honom på det, och Jag gav honom ett skinande Ljus, som är det samma som kunskapen i Faderskapets Tanke.

Och Jag överlämnade honom åt dem som ger honom kläder - Yammon, Elasso, Amenai - och de täckte honom med en fotsida dräkt från Ljuset; och Jag överlämnade honom åt döparna, och de döpte honom - Micheus, Michar, Mnesinous - och de sänkte ner honom i källan av Livets Vatten. Och Jag överlämnade honom åt dem som upphöjer - Bariel, Nouthan, Sabenai - och de satte honom på Härlighetens Tron. Och Jag överlämnade honom åt dem som förhärligar - Ariom, Elien, Phariel - och de dyrkade honom med Faderskapets ära. Och de som rycker bort rycktes bort - Kamaliel, [...]anen, Samblo, och tjänare åt de stora ljusen - och de tog honom till Faderskapets ljusa plats. Och han mottog de Fem sigillen från Moderns Ljus, Protennoia, och kunskapens mysterium skänktes åt honom, och han blev ett Ljus i Ljuset.

Så nu ...

(5 rader saknas)

... Jag hade min boning i var och en av dem. Härskarna trodde att Jag var deras Kristus. Verkligen, Jag bor i alla. Och Jag framträdde som Ljus, och på så vis undgick Jag Härskarna. Jag är deras älskade, för Jag iklädde mig egenskapen av Ärkeskaparens son, och Jag var som honom tills slutet av hans påbud, vilket är okunnighetens Kaos. Och bland änglarna uppenbarade Jag mig som deras likar, och bland Krafterna, som om Jag var en av dem; men bland människorna framträdde Jag som en Människoson, fastän Jag är allas Fader.

Jag gömde mig inom dem tills Jag framträdde bland dem, och Jag lärde dem de outsägliga förordningarna. Men de är outsägliga och oförståeliga för varje Höghet och varje Kraft, utom för Ljusets Söner, vilka är Faderns förordningar. Dessa är de härligheter som är högre än varje härlighet, de är Fem Sigill, fullständiga genom Förståndet. Han som råder över dessa speciella namns Fem Sigill har avtagit sig okunnighetens kläder och satt på sig ett skinande Ljus. Och ingenting kommer att framträda för honom som tillhör Härskarnas Krafter. Inom dessa, kommer mörker och okunnighet att lösas upp och dö. Och varelsens tanke, vilken är splittrad, kommer att bli en enda och koncentrerad och det mörka Kaos kommer att lösas upp och ...

(6 rader är fragmentariska)

... tills Jag framträder för alla mina trosfränder, och tills Jag samlar ihop alla mina vänner i mitt eviga kungarike. Och Jag tillkännagav för dem de outsägliga Fem Sigillen så att Jag kan vara kvar i dem och även de i mig.

Vad angår Jesus, så iscensatte Jag honom. Jag räddade honom från det förbannade träet, och återupprättade honom i hans Faders boningar som han stigit ned ifrån. Och de som vaktar deras boningar kände inte igen mig. För Jag är okontrollerbar, såsom min säd; och min säd bor i det heliga Ljuset inom den obegripliga Tystnaden.

 

[Svenska Gnostiska Biblioteket]