Dao De Jing 

Förord till Tao Te Ching  

 

 


”Den som talar vet ingenting och den som vet talar inte”. Detta är det problem man ställs inför om man vill beskriva Tao. Anledningen är att Tao som begrepp står för den tillvaro som är utanför livsprocesserna. Liv definieras då som ”rörelser” mellan ”motsatser”. När livet stannar av, när motsatser helt förenas, då återgår allt till Tao. Liv går att beskriva, för där finns någonting i förhållande till något annat. Tao kan inte beskrivas därför att där finns ingenting. Möjligtvis kan man säga att Tao är ingenting och har därmed gjort en beskrivning av Tao, men det stämmer inte heller för Tao är samtidigt allting. All materia, alla motsatser och all rörelse återgår till Tao och utgår från Tao, därför är Tao också allting.

Tao kan jämföras med ”orkanens öga”, det innersta lugnet kring vilket alla ting snurrar. Det är det djupaste medvetandet som samtidigt inte är något medvetande, för hur kan man vara medveten i ett tillstånd där inget finns att jämföra med? Därför kan man säga att den som ”känner Tao talar inte och den som talar känner inte Tao”. Talar man så är man inte just då i Tao-tillståndet utan i den levande materiella verkligheten.

Yin och Yang är också viktiga begrepp inom taoismen. Två motverkande krafter som genomsyrar allt som är materia. Den ena kraften föder den andra, precis som natt föder dag och dag föder natt osv.

Taoismen är en av de tre stora religionerna i Österlandet. Men många menar att taoismen inte är en religion, den har ingen systematisk lära, som konfucianismen, och ingen trosbekännelse. Den är snarare en filosofi där man studerar människan och alla fenomens funktion och plats i tillvaron.

Taoismen sägs ha grundats av Lao-tse (c:a 500 före kr.) men själv antyder han att filosofin fanns långt tidigare.

Gordon Sandgren 

Till Tao Te Ching

[Svenska Gnostiska Biblioteket]