Världens Ursprung

tolkning av Gordon Sandgren
 

 


Jag märker att alla gudar och människor, säger att ingenting existerade före kaos. I motsats till dem, skall jag visa att de misstar sig, därför att de inte känner till ursprunget till kaos, eller dess rötter.

Kaos är en sorts mörker! Men kaos kommer faktiskt från en skugga, som har kallats "mörker". Och skuggan kommer från ett varande som existerade från början. Den existerade innan kaos blev till.

Efter att formerna hos de odödliga varelserna fullständigt hade utvecklats i oändligheten, utgick en gestalt från Pistis (Tro); som heter Sophia (Klokhet). Hon utövade viljekraft och hon liknande det ursprungliga ljuset. Och Hon skapade en form som hade en storlek som inte går att föreställa sig; hon fanns till mellan det odödliga och det som kom efter, liksom [...]: hon (Sophia) fungerade som en slöja mellan människan och evigheten därovan.

I det eviga sanna riket finns ingen skugga, för det gränslösa ljuset är överallt inom det. Men dess yttre hölje är som en skugga, vilket har blivit kallat ”mörker”. Däri framträdde en kraft, som styrde över mörkret. Och krafterna som blev till därefter kallade skuggan ”det gränslösa kaos”. I skuggan spirade alla slags gudomar [...]. Det var i avgrunden som skuggan framträdde, och den härstammade från den förutnämnda Pistis.

Då förnam skuggan att där var någonting som var mäktigare än den själv, och den kände plötsligt avundsjuka. Sedan den dagen, har avundsjukans princip i alla eviga världar och dess riken blivit tydlig. Vad nu angår avundsjukan, befanns den vara som ett missfoster utan själ. Den kom till som en väldig vattnig substans. Då blev denna galla som hade blivit till ur skuggan kastad till en del av kaos. Sedan den dagen, har ett vattnigt ämne varit synbart. Och det som sjönk ner i det flöt bort, och blev synligt i kaos: såsom när en kvinna föder ett barn - allt hennes överflöd rinner ut; just så gick det till när materia kom till ur skuggan, och skapades avskiljd. Men den var inte avskiljd från kaos; däremot var materian i kaos, och en del av den.

Och när dessa saker hade skett, kom Pistis och framträdde i kaosmaterian, vilken hade drivits ut som ett aborterat foster - då ingen själ fanns i den. För allt kaos var gränslöst mörker och bottenlöst vatten. Nu när Pistis såg resultatet av hennes fel, blev hon besvärad. Och avvikelsen framträdde, som en rädd skapelse; den kom till henne i kaoset. Då vände hon sig mot den och blåste den i ansiktet. Den befann sig i avgrunden, vilken är nedan alla himlarna.

Och när Pistis Sophia, som orsakade det som inte hade någon själ, till att regera över alla hennes makter, då framträdde för första gången en härskare, lejonlik i sitt framträdande, och androgyn. Han hade stor auktoritet med sig, men han var okunnig om varifrån han hade kommit. Nu när Pistis Sophia såg honom röra sig i vattnets djup, sa hon till honom, "Barn, passera genom här" vilket motsvarar ”Yalda baoth”.

Sedan den dagen, framträdde orden, vilket nådde gudar, änglar och människor. Och det som skapades genom ord, fullständigade gudar, änglar och människor, så även härskaren Yaltabaoth, som var okunnig i Pistis makt. Han såg inte hennes ansikte, snarare såg han spegelbilden i vattnet som talade med honom. Och med anledning av hennes röst, kallade han sig själv ”Yaldabaoth”. Men de "perfekta" kallade honom för ”Ariael”, för han var som ett lejon. Men nu när han hade fått makt över materien, drog sig Pistis Sophia tillbaka upp till sitt ljus.

När Härskaren såg sin storlek - och när han såg sig själv: såg han ingenting annat, förutom vatten och mörker - då förmodade han att han var ensam. Hans [...] framträdde som en själ som rörde sig hit och dit, fram och tillbaka på vattnet. Och när den själen framträdde, delade härskaren den vattniga substansen. Och det som var torrt flyttades till en annan plats. Och i den torra materian gjorde han åt sig en boning, och han kallade den ”himmel”. Och härskaren gjorde en fotpall, och han kallade den ”jord”.

Därefter, fick härskaren en tanke - i överensstämmelse med sin natur - och med ett ord skapade han en androgyn varelse. Han öppnade sin mun och ropade till honom. Och när hans ögon hade öppnats, tittade han på sin far, och sa till honom, "Eee!" Då kallade hans far honom för Eee-a-o (”Yao”). Därefter skapade han en andra son. Han ropade till honom. Och han öppnade sina ögon och sa till sin far, "Eh"! Hans far kallade honom då för ”Eloai”. Därefter, skapade han en tredje son. Han ropade till honom. Och han öppnade sina ögon och sa till sin far, "Asss!" Hans far kallade honom då ”Astaphaios”. Dessa är faderns tre söner.

Sju androgyner framträdde i kaos. De har maskulina och feminina namn. De feminina namnen är Pronoia (Förutseende) Sambathas, vilket betyder ”vecka”.

Yao: hans feminina namn är Herravälde.

Sabaoth: hans feminina namn är Gudom.

Adonaios: hans feminina namn är Kungamakt.

Elaios: hans feminina namn är Avundsjuka.

Oraios: hans feminina namn är Välstånd.

Och Astaphaios: hans feminine namn är Sophia (Klokhet).

Dessa är kaoshimlarnas sju världar. Och de föddes androgyna efter de odödligas mönster, allt enligt Pistis önskan. 

Nu skapade Yaldabaoth världar åt var och en av sina avkomlingar - han skapade vackra platser - i varje värld skapade han stor härlighet, troner, stora och ståtliga byggnader och tempel, och även triumfvagnar, mäktiga arméer, gudar, herrar, änglar och ärkeänglar – och han skapade oräkneliga mängder. 

Och han färdigställde världarna i denna himmel, så långt upp som till den sjätte himmelen, nämligen Sophias. 

Men himmelen och hans jord blev förstörd av uppviglarna. Och de sex himlarna skakade våldsamt; men kaoskrafterna visste vem det var som hade förstört himmelen som var under dem. Och när Pistis fick kännedom om förstörelsen, hämtade hon kraft och band honom och kastade honom ner till Tartaros, i underjorden. Sedan den dagen, har dock himmelen och jorden återhämtat sig genom Sophia.

Nu när styrkorna i himlarna hade slagit sig samman, blev Härskaren fräck. Och gudar och änglar gav sin ära och välsignelse till honom. Då blev han förtjust och stolt, och sa till dem "Jag behöver inte någon Gud, det är jag som är Gud, och det finns inga andra gudar som existerar förutom jag". Och när han sa detta, syndade han mot alla odödliga väsen och de beskyllde honom därför.

Då när Pistis såg härskarens respektlöshet, blev hon fylld av vrede. Hon var osynlig och hon sa, "Du misstar dig, Samael" (det betyder, "blind gud"). "Det finns en odödlig ljusets människa som existerar före dig, och som kommer att framträda bland dina skapade former; han kommer att trampa ner dig, precis som krukmakarens lera är nerbankad. Och du kommer tvingas ner till avgrunden. För vid avslutningen av dina handlingar kommer hela defekten som har blivit synlig genom sanningen att avskaffas, och den kommer att upphöra att existera, och det kommer att bli som den aldrig har funnits." Genom att säga detta, avslöjade Pistis sin gestalts storhet. Och när hon sagt det, drog hon sig tillbaka upp till sitt ljus.

Nu när Sabaoth, son till Yaldabaoth, hörde Pistis, sjöng han lovord till henne, och han fördömde fadern [...] på grund av hennes ord; och han prisade henne för att hon hade berättat för dem om den odödlige urFadern och hans ljus. Då sträckte Pistis Sophia ut sitt finger och utgöt på honom lite ljus från hennes ljus, för att på så vis fördöma hans far. Då när Sabaoth var upplyst, erhöll han stor makt mot alla kaosstyrkor. Sedan den dagen har han kallats "Makternas herre".

Sabaoth hatade sin far, mörkret, och sin mor, avgrunden, och han avskydde sin syster, vilken rörde sig hit och dit och fram och tillbaka i vattnen. Och på grund av hans ljus, var alla kaosmakter avundsjuka på honom. Och när de hade blivit tillräckligt irriterade, startade de ett stort krig i de sju himlarna. Då när Pistis Sophia hade blivit varse kriget, sände hon sju ärkeänglar till Sabaoth. Vidare, sände hon honom ytterligare tre ärkeänglar, och de färdigställde ett kungarike åt honom, så att han kunde vistas ovanför de tolv kaosgudarna.

Nu när Sabaoth hade lugnat ner sig, gav Pistis honom hennes dotter Zoe (Eva), så att hon kunde undervisa honom i det som existerar i den åttonde himmelen. Och eftersom han hade makt, lät han bygga en stor och ståtlig värld åt sig själv. Den var väldig, storartad, och sju gånger så stor som allt som existerar i de sju himlarna.

Och i sin ståtliga värld skapade han en tron och den var placerad i en vagn med fyra ansikten, kallad "Kerub". Denna Kerub (Kub) hade åtta väsen i vart och ett av de fyra (åtta) hörnen, lejonväsen och kalvväsen och mänskliga väsen och örnväsen, så att alla väsen blev sextiofyra stycken tillsammans - och sju ärkeänglar stod framför den; han är själv den åttonde, och har makten. Och alla väsen tillsammans blev sjuttiotvå. Vidare hade sjuttiotvå gudar makt i denna vagn så att de kunde regera över folkens sjuttiotvå språk. Och vid tronen fanns andra, ormliknande varelser, som kallades "Serafer", vilka gav honom all ära.

Därefter skapade han en skara änglar, tusentals, myriader oräkneliga änglar, vilka påminde om skaran i den åttonde himmelen; och en förstfödd kallad Israel - vilket betyder, "människan som ser Gud"; och en annan varelse, kallad Jesus Kristus, som påminner om frälsaren i den åttonde himmelen, och som sitter på hans högra sida på en tron. Och på hans vänstra sida, sitter den heliga anden på en tron och förhärligar honom. Och de sju oskulderna står framför henne, [...] innehavande trettio harpor, och psaltare och trumpeter, som förhärligande honom. Och änglars arméer förhärligade honom, och de välsignade honom. Här sitter han på en tron av ljus inne i ett stort moln som täcker honom. Och där fanns ingen annan förutom Sophia dottern till Pistis, hon som instruerade honom om alla saker som existerade i den åttonde himmelen, för att hans regering skulle kunna uthärda fram tills kaosmakterna och deras himlar hade avslutats.

Nu skilde Pistis Sophia honom från mörkret och placerade honom på hennes högra sida, och härskaren placerade hon till vänster. Sedan den dagen, har höger blivit kallad för rättvisa, och vänster för orättvisa. På grund av detta, mottog de alla ett rike av rättvisa och orättvisa, [...] stå [...] på en varelse [...] allt.

Därför, när Härskaren såg sin son Sabaoth och den härlighet som han befann sig i, och märkte att han var störst av alla kaoskrafterna, blev han avundsjuk på honom. Och han blev vredgad och kallade fram Döden: och han (Döden) installerade sig i den sjätte himmelen, för Sabaoth hade ryckts upp därifrån. Sedan förenade sig Döden, som var androgyn, med sig själv och fick sju androgyna avkomlingar. Dessa är namnen på de manliga: Avundsjuka, Vrede, Plåga, Suckan, Lidande, Klagan och Bitter Gråt. Och dessa är namnen på de kvinnliga: Vrede, Smärta, Åtrå, Suckan, Förbannelse, Bitterhet och Grälsjuka. De hade umgänge med varandra, och var och en fick sju avkomlingar, så att de tillsammans blev fyrtionio androgyna demoner."

Och i närvaro av dessa skapade Zoe, som var med Sabaoth, sju goda androgyna krafter. Dessa är namnen på de manliga: Förunsam, Välsignad, Glad, Sann, Kärleksfull, Älskad, Pålitlig. Vad det beträffar de kvinnliga, är detta deras namn: Fred, Glädje, Fröjd, Lycka, Sanning, Kärlek, Tro (Pistis). Och från dessa kommer många bra och oskuldsfulla själar. Deras inflytande och effekt kommer du att finna i "Ödets Gestaltning Av Himmelen Som Är Under De Tolv".

Och efter att ha sett Pistis i vattnen, blev Härskaren mycket bedrövad, speciellt när han hörde hennes röst. Och när han visste att det var hon som hade givit honom hans namn, suckade han. Han skämdes på grund av sina överträdelser. Och när han hade blivit medveten om att en odödlig ljusets varelse existerade före honom, blev han verkligen skakad; för han hade tidigare sagt till alla gudar och deras änglar, "Det är jag som är Gud. Inga andra existerar bortsett från mig." För han hade varit rädd för att de kunde känna till att någon annan hade existerat före honom, och därför fördöma honom. Men han, utan bättre förstånd, förlöjligade fördömelsen och agerade lättsinnigt. Han sa, "Om något har existerat före mig, låt det framträda, så att vi kan se dess ljus."

Och då! Omedelbart, kom Ljus ut ur den åttonde himmelen och passerade genom alla universums himlar. När Härskaren såg att ljuset var vackert, blev han förvånad. Och han blev verkligen skamsen. När ljuset blev synligt, framträdde en mycket underbar mänsklig gestalt inom det. Och ingen såg det förutom Härskaren och Pronoia, som var med honom. Dock framträdde dess ljus för alla himmelens krafter. På grund av detta oroades de mycket.

Då när Pronoia såg sändebudet, blev hon förälskad i honom. Men han hatade henne för att hon var från mörkret. Hon ville omfamna honom, men förmådde inte. När hon inte kunde mildra sin förälskelse, öste hon ut sitt ljus på jorden. Sedan den dagen, har sändebudet blivit kallat "Adam av Ljuset," vilket betyder "blodets lysande man" och jorden sträckte ut sig över honom, den helige Adaman, vars betydelse är "Adamantines Heliga Land". Sedan den dagen, har alla makter hedrat oskuldens blod. Och jorden blev renad genom blodet. Men först och främst, blev vattnet renat genom gestalten Pistis Sophia, som hade framträtt för Härskaren i vattnen. Det har blivit sagt: "genom vattnen". Det heliga vattnet renar, eftersom det levandegör.

Ut ur det första blodet framträdde Eros, och han blev androgyn. Hans manlighet är Himireris, och han är ljusets eld. Hans kvinnlighet som är med honom - en blodssjäl - är från Pronoias materia. Han är mycket härlig i sin skönhet, och har en charm bortom allt kaosvarelser. Då när alla gudar och deras änglar fick se Eros, blev de förälskade i honom. Och när han framträdde i dem, upptände han dem: precis som många ljus tänds från ett enda ljus, utan att det enda ljuset minskar i ljus. Och på detta sätt, spreds Eros bland allt som var skapat ur kaos, utan att förminskas. Precis som Eros framträdde mellan ljus och mörker och i mittpunkten mellan änglar och människor, blev Eros sexuella förening fulländad, så på jorden blommade den största glädje. Kvinnan kom från jorden, och äktenskapet kom från kvinnan. Födelse kom ur äktenskap och separering kom ur födelse.

Härefter spirade Eros vinranka upp ur blodet, vilket hade spridits över jorden. På grund av detta, önskar de som dricker härav att ingå i en sexuell förening. Efter vinrankan, spirade ett fikonträd och ett granatäppleträd upp ur jorden, tillsammans med resten av alla träd, och alla arter, och tillsammans med säden som kom från makterna och deras änglar.

Då skapade Rättvisan Paradiset, till att vara vackert, utanför månens och solens kretslopp i Landet av Lekfullhet, beläget i Öster i mitten av stenarna. Och Önskan har sin boning där i mitten bland de vackra, aptitretande träden. Och Livets träd är så som det framträdde genom Guds vilja, i norra delen av Paradiset, så att det kan göra de rena själarna eviga, som skall utvecklas ur den felaktiga skapelsen vid avslutning av tidsåldern. Färgen på Livets träd är som solens. Och dess grenverk är vackert. Trädets löv liknar cypressens löv. Dess frukt är som en klase vita druvor. Trädet är högt så det räcker ända till himmelen. Och granne med det står Kunskapens träd, som har Guds styrka. Dess härlighet är som månen när den är full. Och grenverket är vackert. Löven liknar fikonlöv. Trädets frukt smakar mycket bra. Och detta träd växer i norra Paradiset, för att det ska kunna väcka upp demonerna ur sin dvala i avsikt att de ska närma sig Livets träd och äta av dess frukt, och sedan döma makterna och deras änglar. 

Efter detta, spirade olivträdet upp, vilket var till för att rena de rättfärdiga kungarna och höga prästerna, som skulle framträda i de sista dagarna.

Och den första själen älskade Eros, som var med henne, och utgöt hennes blod på honom och på jorden. Och ur det blodet spirade den första rosen upp från taggbusken till att vara en källa av glädje i ljuset som framträdde i busken. Dessutom, efter detta spirade vackra, väldoftande blommor upp från jorden, olika sorter, från Pronoias oskulder. Och de, när de hade blivit förälskade i Eros, utgöt de sitt blod på honom och på jorden. Efter detta, spirade varje planta upp från jorden, olika sorter, innehållande säd från makterna och deras änglar. Efter detta, skapade makterna alla arter av djur, och reptiler och fåglar - olika sorter- innehållande säd från makterna och deras änglar.

Men före allt detta, när han först hade framträtt på den första dagen, stannade han på jorden i ungefär två dagar, och lämnade kvar den lägre Pronoia i himmelen, och for upp mot hans ljus. Och omedelbart täcktes hela universum av mörker. Nu kunde Sophia som var i den lägre himmelen mottaga kraft från Pistis, och forma stora lysande kroppar och alla stjärnor. Och hon satte dem i himmelen till att skina på jorden och till att bestämma tider och år och månader och dagar och nätter. Och på detta sätt blev hela området i himmelen utsmyckat.

Nu när Ljusets Adam önskade att träda in i hans ljus - dvs den åttonde himmelen - var han förhindrad att göra så på grund av felaktigheten som hade blandat sig med hans ljus. Då skapad han åt sig ett vidsträckt evigt rike. Och inom det eviga riket skapade han sex eviga riken, sex stycken som var sju gånger bättre än kaoshimlarna. Nu existerar alla dessa eviga riken inom den oändliga massa som är mellan den åttonde himmelen och kaos, medräknat det felaktiga universat.

Och innan Ljusets Adam hade dragit sig tillbaka till kaos, såg makterna honom och skrattade åt Härskaren därför att han hade ljugit när han sa, "Det är jag som är Gud, ingen existerade före mig." När de kom till honom, sa de, "Är inte detta den gud som förstörde vårt arbete?" Han svarade och sa, "Ja, om du inte vill att han ska kunna fortsätta att förstöra vårt arbete, så låt oss skapa en människa på jorden, som liknar vår kropp och som liknar vårt väsende, till att tjäna oss; så att när han ser sin like, kommer han att bli förälskad i den. Då kommer han inte längre att förstöra vårt arbete; snarare skall vi göra de som är födda ur ljuset till våra tjänare så länge detta rike varar." 

Nu kom allt detta till genom Pistis planering, för att människan skulle framträda ur hennes gestalt, och på så vis kunna döma dem på grund av deras egenskaper. För deras kroppar var ett hinder för att ljuset skulle kunna framträda i dem.

Då mottog härskarna kunskapen som var nödvändig för att skapa människan. Men Sophia Zoe - hon som är med Sabaoth - hade förekommit dem. Och hon skrattade vid deras beslut. För de är blinda: okunniga skapade de honom i deras egna intressen. Och de var inte medvetna om vad de gjorde. Anledningen till att hon förekom dem och skapade sin egen människa först, var att den människan skulle bli instruerad i hur man föraktar dem, och därför kunna ta till flykten från dem.

Skapelsen av instruktören gick till som följer. När Sophia lät en liten droppe av ljus falla, flöt den på vattnet, och omedelbart framträdde en androgyn mänsklig varelse. Droppen formade hon först som en kvinnlig kropp. I efterhand, formade hon den till en modersgestalt. Och hon gjorde den klar på tolv månader. En androgyn människa var skapad, som Grekerna kallar Hermafrodit; och vars moder Hebréerna kallar Eva (Zoe), nämligen livets kvinnliga instruktör. Hennes avkomling var varelsen som skulle bli herre. I efterhand, kallade makterna den "Odjur", så att den skulle kunna leda deras skapade varelse vilse. Tolkningen av "odjuret" är "instruktör". För det visade sig vara den klokaste av alla varelser.

Eva är den första oskulden, hon som födde sin första avkomma utan en make. Hon tjänade som sin egen barnmorska. Av denna anledning anses hon ha sagt:

Det är jag som är dotter till min moder; och det är jag som är modern.

Det är jag som är hustrun; det är jag som är oskulden.

Det är jag som är gravid; det är jag som är barnmorskan.

Det är jag som tröstar vid plåga.

Det är min make som födde mig; och det är jag som är hans moder.

Och det är han som är min fader och min herre.

Den är han som är min kraft; det han som önskar.

Jag är stadd i utveckling; trots det har jag fött en människa till min herre.

Genom denna vilja ... skulle själarna träda in i härskarnas skapelser. Och angående dessa, sa Rösten, "Föröka och förbättra er! Var herre över alla andra varelser." Det är de som blev fångar, på grund av Härskaren. Därför är de fångar i sina former till avslutningen av tidsåldern.

Och vid den tiden, framförde Härskaren en tanke angående människan. De kastade sin sperma på jordens navel. Sedan den dagen, har de sju härskarna format människans kroppar så att de liknar sina egna. Formen gjordes i olika delar, en åt gången. Och deras ledare formade hjärnan och nervbanorna. Därefter framträdde skapelsen som om han hade existerat förut. Han blev en människa med själ. Och han kallades Adam, som betyder, "fader".

Och när de först hade skapat Adam, övergav de honom som ett livlöst föremål, då han hade blivit som ett aborterat foster, utan själ. Angående denna sak, då härskaren kom ihåg vad Pistis hade sagt, blev han rädd för att människan skulle bli honom överlägsen. Av denna anledning lämnade han kvar sin skapelse i fyrtio dagar utan själ, och han drog sig tillbaka och övergav den. Men på fyrtionde dagen, sände Sophia Zoe för blåsa sin andedräkt på Adam, som inte hade någon själ. Han började då att röra på sig. Men han kunde inte stå upp.

Då, när de sju härskarna kom och såg honom blev de verkligen oroade. De gick till honom och grep tag i honom. Och han (Ärkehärskaren) sa till anden inom honom, "Vem är du? Och varifrån kommer du?" Den svarade och sa, "jag är kommen från människans kraft för att hjälpa er och avsluta ert arbete." När de hörde detta, lovprisade de honom, eftersom de då blev av med rädslan och oron som de befann sig i. Då kallade de den dagen "Vila", eftersom de vilade från sitt knog. Och när de såg att Adam kunde stå upp, var de glada, och de tog honom och satte honom i Paradiset. Och de drog sig tillbaka upp till sina himlar.

Efter vilodagen, sände Sophia sin dotter Zoe, som kallades Eva, som en instruktör, i avsikt att få Adam, som inte hade någon själ, att resa sig, så att hans avkomma skulle bli bärare av ljuset. När Eva såg Adam utsträckt, tyckte hon synd om honom, och hon sa, "Adam! Bli levande! Res dig upp!" Omedelbart blev hennes ord ett faktum. För Adam som hade rest sig, öppnade plötsligt sina ögon. När han såg henne, sa han, "Du skall kallas ”Livets Moder”. För det är du som har givit mig liv."

Då blev makterna informerade om att deras skapelse var levande och hade rest sig upp, och de blev mycket oroade. De sände sju ärkeänglar för att se vad som hade hänt. De kom till Adam. När de såg Eva samtalande med honom, sa de till varandra, "Vem är denna lysande kvinna? Hon liknar gestalten som uppenbarade sig för oss i ljuset. Kom nu, låt oss ligga med henne och kasta vår säd i henne, så att hon blir svag av orenhet, då kommer hennes avkomma under vår kontroll. Men låt oss inte berätta detta för Adam, för han är inte en av oss. Låt oss istället söva ner Adam i en djup sömn. Och låt oss intala honom när han sover i att Eva blev till av hans revben, så att hon underordnar sig honom, och han blir hennes herre."

Då skrattade Eva åt deras beslut. Och hon lurade dem genom att i hemlighet stanna kvar hos Adam. Hon gick in i kunskapens träd och förblev där. Och de förföljde henne, och hon avslöjade för dem att hon hade gått in i trädet och blivit ett träd. Då flydde de blinda varelserna, efter att de drabbats av stor rädsla.

Efteråt, när de hade återhämtat sig från sin förvirring, kom de till Adam; och de såg kvinnan som var med honom, och de blev ordentligt oroade, och tänkte att det var hon som var den riktiga Eva. Och de agerade helt obetänksamt; de kom fram till henne och grep tag i henne och kastade deras säd i henne. De betedde sig ondskefullt, och orenade henne inte bara på naturligt sätt utan även på förbjudet sätt. Och de misstog sig, och visste inte att hon utgick från deras egen kropp: det var gestalten som makterna och deras änglar orenat på olika sätt.

Första blev hon gravid med Abel, genom den första härskaren. Och det var med de sju makterna och deras änglar som hon födde de andra avkomlingarna. Och allt detta inträffade enligt Härskarens beräkning, så att den första modern skulle bära på olika slags säd. Säden blev blandad så att det passade universums olika former. En på förhand avtalad plan genomfördes angående Eva, så att makternas skapelser blev begränsade av ljuset, varpå de genom deras skapelseformer skulle bli dömda.

Den förste Adam, Ljusets (Adam), var begåvad med en ande och framträdde på den första dagen. Den andre Adam var begåvad med en själ och framträdde på den sjätte dagen, vilken är kallad Afrodite. Den tredje Adam var en varelse från jorden, vilket är, lagens människa, och han framträdde på den åttonde dagen [...] fattigdomens stillhet, vilken kallas "Solens dag" (Söndag). Och den jordiske Adams avkomlingar blev otaliga och blev fullständiga, och de skaffade sig olika slag av upplysningar om den själsbegåvade Adam. Men allt skedde i okunnighet.

Låt mig säga att när en gång härskarna hade sett honom och den kvinnliga varelse som var med honom, felande som ett ovetande odjur, blev de mycket glada. De lärde sig att den odödlige människan inte skulle misshandla dem, men att de skulle frukta den kvinnliga varelsen som hade gått in i ett träd. De sa, "Kanske detta är den sanna människan - denna varelse som har förblindat oss och som har lärt oss att hon som var oren är som han - och så har vi på så vis blivit besegrade!"

Då gjorde de sju upp planer. De kom försynt fram till Adam och Eva: och de sa till honom, "alla fruktträd som är skapade åt dig i Paradiset får ätas; men vad det angår kunskapens träd, så ät inte av det. Om du äter därav, kommer du att dö." Genom att skrämma dem, lydde de sina härskare.

Då kom den visaste av alla varelser, som har kallats Odjur (ormen). Och när han såg Eva sa han till henne, "Vad sa Gud till dig? Var det ”Ät inte av kunskapens träd”?" Hon sa, "Han sa inte bara, ”ät inte av det”, utan, ”Vidrör inte det, för att du inte ska dö”." Han sa till henne, "Var inte rädd. Du skall inte döden dö. För han vet att när du äter av det trädet, kommer ditt förstånd att bli klart och du kommer att bli som gudarna, och du kommer att känna igen skillnaden mellan ont och gott. I själva verket var det av avundsjuka som han sa detta till dig, så att du inte skulle äta av det."

Eva hade nu förtroende för instruktörens ord. Hon sneglade på trädet och såg att det var vackert och aptitretande, och hon gillade det; hon tog några av dess frukter och åt av dem; och hon gav även några till hennes make, och han åt också. Då öppnades deras förstånd. För när de hade ätit, sken kunskapens ljus upp i dem och de blev medvetna om att de var nakna på grund av kunskap. Och då blev de förälskade i varandra. När de såg att de som hade skapat dem hade odjurens form, avskydde de dem. De blev mycket medvetna.

Då när härskarna visste att de hade brutit deras budord, gick de in i Paradiset och kom fram till Adam och Eva med mycket kraftiga hotelser, för att se vilken effekt det skulle få. Då blev Adam och Eva verkligen rädda och gömde sig under träden i Paradiset. Då visste inte härskarna var de var och sa, "Adam, var är du?" Han sa, "jag är här, av rädsla för dig gömde jag mig, och jag skämdes." Och de sa till honom okunnigt, "Hur kunde du veta att du var naken? - om det inte är så att du har ätit av det där trädet!" Han sa, "kvinnan som du gav mig - det är hon som gav frukten till mig och jag åt." Då sa de till kvinnan, "Vad är detta som du har gjort?" Hon svarade och sa, "Det är instruktören som manade mig, och jag åt."

Då kom härskarna fram till instruktören. De blev förvirrade när de mötte honom, och de kunde inte göra något som helst mot honom. De förbannade honom, men de var kraftlösa. Därefter, kom de fram till kvinnan och förbannade henne och hennes avkomlingar. Sedan förbannade de Adam, och jorden, och skörden; och allt de hade skapat förbannade de. De gav inga välsignelser.

Från den dagen, visste makterna att det säkert fanns någonting mäktigare än dem: på grund av att de insåg att deras budord inte hade hållits. Stor avundsjuka hade kommit till världen uteslutande på grund av den odödlige människan. Nu när härskarna såg att deras Adam hade gått in i ett främmande tillstånd av kunskap, ville de testa honom, och de samlade ihop alla vilda djur på jorden och himmelens fåglar och förde fram dem till Adam för att se vad han skulle kalla dem. När han såg dem, gav han namn åt alla varelser. Då blev de oroade när Adam hade klarat testerna. De församlade sig och gjorde upp planer, och de sa, "Adam har kommit att likna oss, så att han vet skillnaden mellan ljus och mörker. Nu kanske han kommer att bli vilseledd, som i fallet med Kunskapens träd, och även kommer att äta av Livets träd, och bli odödlig, och bli vår herre, och förakta oss och ringakta oss och all vår härlighet! Då kommer han att fördöma oss och vår värld. Kom, låt oss kasta ut honom från Paradiset, ner till landet varifrån han kom, så att han hädanefter inte kommer att känna till något utöver vad vi kan." Och så drev de ut Adam från Paradiset, tillsammans med sin fru. Men denna handling som de hade gjort var inte tillräckligt för dem. Nej, de var rädda, därför gick de till Livets Träd och omgav det med skrämmande saker som eldsprutande saker som kallas "Keruber", och de placerade ett flammande svärd i dess mitt, så att inga jordiska varelser skulle våga sig dit.

Därpå, då härskarna var avundsjuka på Adam bestämde de att minska deras (Adams och Evas) livslängd. De kunde inte (göra det) på grund av ödet, vilket var bestämt till en livslängd på 1,000 år. Då härskarna inte själva kunde göra detta, tog varje demon bort tio år. Och all livslängd (som gick bort) uppgick till 930 år: och till detta kom smärta, svaghet och förvirring. Och så har livet blivit, från den dagen och till avslutningens tidsålder.

Därför när Sophia Zoe såg att mörkrets härskare hade lagt en förbannelse på Adam, blev hon indignerad. Hon kom ut ur den första himmelen med full kraft och hon jagade ut härskarna ur deras himlar, och kastade ner dem till den syndfulla världen, så att de fick vistas där, i form av ondskefulla själar (demoner) på jorden.

[...], så att det kan passera tusen år i Paradiset - en själsbegåvad levande varelse kallad "Phoenix". Den dödar sig själv och uppstår igen till liv som ett vittne om domen som kommer mot härskarna vid avslutningen av tidsåldern, för att de handlade fel mot Adam och hans generation. Det finns[...] tre olika slags människor, även i efterkommande generationer, fram till avslutningen av tidsåldern: det är de andligt begåvade som utgår från evigheten, och de själsbegåvade, och de jordiska. Angående de tre phoenix-människorna i Paradiset - är den första odödlig; den andra lever 1,000 år; vad det angår den tredje, är det skrivet i den "Heliga Boken" att den blir förintad. Så, där finns också tre elddop - det första är det andliga, det andra är genom eld, det tredje är genom vatten. Precis som phoenix framträder som ett vittne angående änglarna, såsom fallet är med vattnet Hydrin i Egypten, vilket har varit ett vittne för dem som har gjort ett elddop till den sanna människan. Två tjurar i Egypten besitter ett mysterium, solen och månen, som är ett vittne till Sabaoth: nämligen, att över dem mottog Sophia världen; från den dagen då hon gjorde solen och månen, förseglade hon sin himmel, i evighet.

Och masken som har blivit född ur phoenix är också en mänsklig varelse. Det är skrivet (Ps 91:13 LXX) angående den, "den hederliga människan kommer att blomma som en phoenix". Och phoenix framträder först levande, och sedan dör, och så stiger upp igen, och blir en tecken på vad som ska ske vid avslutning av tidsåldern. Det var bara i Egypten som dessa stora tecken framträdde - ingen annanstans - som ett tecken på att det är som Guds Paradis.

Låt oss återvända till de förutnämnda härskarna, så att vi kan göra några förklaringar angående dem. Nu, när de sju härskarna var nerkastade från deras himlar till jorden, skapade de åt sig änglar, otaliga, demoniska, att tjäna dem. Och dessa änglar instruerade människan i många olika fel; såsom magi och droger och idoldyrkan och blodsutgjutelse och altare och tempel och offrande och dryckesoffer. 

Detta lärde de människorna som kommit till genom en blandning av ohederliga gudar och hederliga människor. Därför när världen kom till, blev det fel. Därför kom världen till i en obalans, i okunnighet, och i ett omtöcknat tillstånd. De felade alla, fram till den sanna människans framträdande.

Nu skall vi fortsätta till betraktandet av vår värld, dess struktur och skötsel. Sedan kommer det att bli uppenbart att den osynliga världen, vilket har varit känt från skapelsen fram till avslutningen av tidsåldern, blev upptäckt.

Jag kommer, därför, till huvudfrågan angående den odödlige människan: jag skall tala om de varelser som tillhör honom, och förklara hur det kommer sig att de är här.

När en stor mängd människor skapats genom Adam var härskarna herrar över dem - vilket betydde, att de höll dem tyglade genom okunnighet. Av vilket skäl? Av följande: eftersom den odödlige förFadern vet att en ofullkomlig värld uppstod ur den eviga och osynliga världen och deras universum, och han önskade att förringa fördärvets härskare genom de varelser som de hade skapat. Sålunda sände han ner varelser till fördärvets värld, nämligen, välsignade oskuldsfulla andar som ägde sann kunskap. Närhelst de framträder i den skadade världen, uppenbarar de omedelbart mönster av evig oförstörbarhet till förtret härskarna och deras styrkor. Därför, när den välsignade varelsen framträdde i härskarnas värld, blev de avundsjuka. Och de blandade sin säd med dem, i hopp om att förorena dem. Men de kunde det inte. Då när de välsignade varelserna framträdde i lysande form, framträdde de på olika sätt. De framträdde i sina länder, och avslöjade sin kunskap till kyrkan som upprättats av fördärvets skapelse. Den befanns innehålla alla sorters säd, därför att makterna säd hade blandats med den.

Sedan skapade Frälsaren[...] ur dem alla - överlägsna andar, som har blivit välsignade - och han skapade många andra varelser, vilka inte underordnat sig kungar och härskare och som är överlägsna dem som var före dem. Följaktligen, existerar fyra raser. Tre av dem tillhör den åttonde himmelen. Men den fjärde rasen är utan kung och är harmonisk, det är den högsta rasen av alla. Dessa skall träda in i deras faders heliga värld. Och de kommer att åtnjuta vila och evig obeskrivlig ära och glädje utan slut. Dessutom, är de kungar inom den dödliga tillvaron, eftersom de är odödliga. De kommer att fördöma kaosgudarna och deras styrkor.

Nu sändes det sanna ordet som är till för alla för detta ändamål: att han skall proklamera det som är gömt. Han sa, "Det finns ingenting gömt som inte ska bli uppenbarat, och det som inte är känt kommer att bli känt." Och dessa ord sändes för att göra känt vad som är gömt, om de sju kaosmakterna och deras ogudaktighet. Därför är de dömda till döden.

Så när den harmoniska skapelsen framträdde, och när de avslöjat den enastående sanningen, fick de gudarna att skämmas. Och deras öde blev att dömas. Och deras kraft torkade in. Deras herravälde upplöstes. Deras planer blev det ingenting med, och deras härlighet försvann.

Före tidsålderns avslutning, kommer världen att skaka som vid ett åskväder. Då kommer härskarna att bli nedslagna, [...] deras död. Deras änglar kommer att sörja, och demonerna kommer att gråta över deras tid, och deras människor kommer att jämra sig och gråta vid deras död. Deras kungar kommer att vara berusade av det krigiska svärdet, och de kommer att utkämpa krig mot varandra, så att jorden blir berusad av all blodsutgjutelse. Och haven kommer att förstöras av krigen. Då kommer solen att förmörkas, och månens ljus upphör. Himmelens stjärnor kommer att avbryta sina omloppsbanor. Och en ljudlig åskknall kommer från en stor kraft som är den största kaoskraften, där kvinnans himlavalv är placerad. Eftersom hon skapat den första skapelsen, kommer hon att försöka få bort härskarna och kläda sig med enfaldig vrede. Då kommer hon att förfölja kaosgudarna, som hon skapat tillsammans med Härskaren. Hon kommer att kasta dem ner till avgrunden. De kommer att bli utplånande på grund av deras ondska. För de kommer att bli som vulkaner och förinta varandra tills de omkommer genom Härskarens hand. När han har förgjort dem, kommer han att vända sig mot sig själv och förgöra sig själv tills han upphör att existera.

Och deras himlar kommer att falla den ena på den andra och deras styrkor kommer att förgöras genom eld. Deras eviga riken kommer också att vara omkullvälta. Och hans himmel kommer att falla och brytas itu. Hans [...] kommer att falla ner på [...] stödja dem; de kommer att falla till avgrunden, och avgrunden kommer att vältas omkull.

Ljuset kommer att [...] mörkret och utplåna det: det kommer att vara som någonting som aldrig har varit. Och skapelsen som kommit från mörkret kommer att lösas upp. Och felet kommer att ryckas upp med roten (och kastas) ner till mörkret. Men ljuset kommer tillbaks från sin rot. Och den ofödda härligheten kommer att framträda, och denna kommer att få sin upprättelse genom världen som har evigt liv. För alla måste återvända till platsen de har kommit från. 

Genom sina handlingar och sin kunskap, kommer varje människa att bli medveten om sin sanna natur.

 

[Svenska Gnostiska Biblioteket]