Mörker och ljus

Ursprunget skulle kunna jämföras med något som är allt igenom grått. Det är väl det intigaste man kan tänka sig. Ursprunget är varken vitt eller svart. Det är Ingenting men det är samtidigt fröet till Allting.

Men om det skulle dela sig skulle vi teoretiskt kunna få vitt och svart eller ljus och mörker. Därför är det logiskt att tänka sig att de gamla filosoferna delade upp tillvaron och universum i svart och vitt eller ljus och mörker.

Det betyder inte att mörkret skulle vara sämre en ljuset. Det är bara en motsats till ljuset. En nödvändighet för livets uppkomst. Ljus och mörker definierar varandra. Nu för tiden pratar vi om antimateria och materia. Vi säger att antimateria är mörk materia eftersom vi inte kan se den.

Muspelheim och Nifelheim

I den nordiska gudasagan sägs det så här:

”I begynnelsen, den mystiska begynnelse som återberättas för kung Gylfe, fanns Ginnungagap, den gapande klyftan eller den oändliga avgrunden. Den var så väldig, så utan gräns, att den sträckte sig i evighet åt alla håll, så rymlig att den kunde rymma miljarder världar och ändå hade plats för fler. Du skulle bli sjuk av yrsel om du försökte föreställa dig den; du skulle bli tyngdlös, ditt sinne skulle fyllas av skräck, eftersom den varken hade längd eller bredd eller ovan eller nedan. I begynnelsen fanns ingenting i Ginnungagap som en mänsklig hjärna kan fatta, inte en vattendroppe, inte ett grässtrå eller en kvist, inte ens ett sandkorn. Där fanns inget ljus, inget mörker, ingen tystnad och ändå inget ljud – bara ett gapande svalg. Men fastän detta intet var så oändligt och utan form var det ändå inte tomt. Det hade ingen form, men det var med säkerhet inte tomt. Endast gudarna kände till dess hemlighet. Efter begynnelsen började detta intet att bliva något och i detta tycktes det finnas två helt motsatta oråden. Först fanns eldens område, som kallas Muspellheim. Ingen vanlig varelse kunde leva där, eftersom landet stod i lågor och luften flammade……………..Det andra stora området i svalget Ginnungagap var en frusen, dyster ödemark av is och snö och bittert kalla dimmoln, som kallas Nifelheim. Nifelheim hade liksom Muspellheim funnits till i oändlig tid, innan vår jord skapades.”

Gordon Sandgren