Dagsarkiv: februari 5, 2018

Gemensam enskildhet, av Kristina

Igen händer detta: Jag får en vision, eller insikt och skriver lite om det jag just fått uppenbarat. Det är inom andligheten och det liksom avslöjas sanningar för mig, bilder, begrepp. De trillar ner i mig och PLING! INSIKT! Så går det någon liten tid, en dag, en vecka, kanske två och så lyssnar jag på eller läser något som en andlig föregångare uttrycker. Som nu t ex när jag läser Hildegard av Bingen. Och det jag råkar stöta på är exakt detsamma som jag själv just upplevt och skrivit om!

Ibland tar det lite längre tid för ”konfirmationen”, men den kommer och den blir väldigt stark. Jag rörs till tårar, min kropp liksom smälter, brinner, darrar. Och jag måste än en gång inse att jag är på rätt väg, att vi går tillsammans vi som söker och att vi går in mot något mycket större än oss själva, något vi delar med varandra. Vi lyfts upp, individuellt, till de högre själsliga planen och krokar i Alltet, som vi kommer ifrån. Därifrån får vi Sanningar lite pö om pö. Inte allt på en gång, det skulle vi inte förstå eller kunna ta emot. Nej, vi får serverat för oss det vi är redo att ta till oss.

Vi går parallellt på vägen, vi som söker. Energierna förändras när vi alla förändras och vi kan oftare och enklare ta del av Sanningarna. Så processen snabbas på. Samtidigt som vi växer individuellt skapar vi också ett nätverk av oss som fått del av dessa sanningar och på så vis stärks kollektivet, massan. Vi går upp och hämtar insikter, tar ner dem, förmedlar dem till massorna (eller inte, om detta inte är din uppgift på jorden) eller bara uttrycker det för dig själv och i dina nära möten. Där känner du igen dig, hör och läser samma sak från annat håll och du förstår att du inte är ensam. Du stärks i jordisk tillhörighet via gemensamma individuellt upplevda spirituella sanningar.

Denna process accelererar, går fortare, växer sig starkare och tydligare. Vi är alla ett och vi vaknar till detta nu via våra egna upplevelser. Ensamheten är nödvändig för att fylla på Alltet. De ensamma, egna upplevelserna är förutsättningarna för växandet i det gemensamma. En sådan cynisk paradox!

Jag visste att jag skulle ner och uppleva Enskildhet då jag valde denna dimension. Euforin att kunna knoppa av sig och bli en egen enhet bara genom lusten och nyfikenheten byttes mot skräck och jag ville inte gå ner då det kom till kritan. Men så hjälptes jag över av den jag älskade mer än något annat och inte ville skiljas ifrån – min andra hälft (en del av mig själv eller min signifikante andra, min manliga själshälft?).

Väl född kom insikten snabbt: jag var övergiven och jag upplevde ensamhet och skräck. Nya företeelser. Detta kom strax efter euforin över att vara född, den skrattretande galenskapen i att vara så pytteliten och den stora kärleken jag kände till min mamma. Senare förstärktes övergivenheten i varje givet moment och cementerades in som en naturlig del i detta jordeliv i denna dimension tillsammans med alla andras enskildhet.

Men, det är just genom att vara enskild som vi här, i manifestationens tunga dimension, kan bidra till helheten på ett unikt sätt. Alla vi enskilda ”görare” och ”upplevare” levererar till Helheten via vår koppling till Nätet, helt andra saker än vi kunnat göra om vi fortsatt sitta kvar i och med varandra. Vi som är mogna för det vill detta, vill komma ner, vill knoppa av oss och expandera vårt upplevande i motsatser och dualitet. Vi längtar, är lyckliga i vår intention och skapar själva denna värld så vi kan uppleva just detta. Men priset på jorden är högt och själen lider i sin ovana kostym stavad Ensamhet.

Kristina

Obs! Tidigare publicerade texter av Kristina finns HÄR eller under menyn uppe till vänster på sidan