Att gilla sig själv

Av Kristina

Nu vet jag varför jag är så ombytlig i humöret. Det är för att jag är sådan! Ha!

Förut i livet har detta varit fel och skamligt: ”Du är så himla känslig! ”Den gladaste glada och suraste sura!” ”Det är så mycket med dig:” Ja, jag vet att jag är fel, jag vet också väldigt väl hur det är att ”bjuda till” och ”se glad ut” och ”skärpa sig”. Den ryggsäcken är gammal och den tynger, fylld av skam över att vara jag. Det är detta, just den lasten som ska bort. Hur då? Genom att ensam erfara och leva sådan jag är 100 procent – och ta bort skammen över det!

Därför är livet ombytligt och dagarna växlar i humörtillstånd ständigt, en vardagens bergochdalbana. Det är högt och lågt, svart och vitt, uppe och nere, tungt och lätt. Och allt är så oerhört tydligt, för det är bara jag här. I ensamheten finns ingen distraktion och jag känner mig nästan som ett offer för mig själv. Det är bara jag här som upplever dagens känsloläge, fritt och ocensurerat.

Och det är ju bra! Jag hinner vänja mig vid att oförställd vara jag i lugn och ro, utan att behöva packa upp Skammen ur ryggsäcken. Den finns, men jag glömmer så småningom bort den. Här finns ingen som säger att jag är fel. Och vips så har jag krånglat mig ur ränsleremmarna och står lättad, varandes bara JAG, rätt upp och ner.

Känn på hur det är att vara DU! Alla känslor som är dina är OK, de låga med. Inget är illa, inget ska bort utan du ska omfamna alltihop i stället. Gilla dig! Sätt dig i ensam-skolan och lär känna dig själv! Invänta sedan fortsättningen. Vad händer när man har accepterat hela sig? Vilka storverk kan inte ske då!