Ensamhetsuppdraget

Av Kristina

Ensamhet. Jag vet nu vad magkrampen ville säga mig. Det var sista livrädd-steget ner mot att möta min födslorädsla: Övergivenhet!


I alla liv har jag upplevt detta. Nu är det dags att inte bara rensa minnet, karman, inte bara upprepa avsked, övergivenhet tills det inte finns fler aspekter där att utforska. Nu är jag kallad ner till KÄRNAN, alltings ursprung, ”the original sin”.

Min ”synd” är att tro på att Alltet övergav mig och att jag lämnade Skapelsen. Nu ska jag möta just detta. Att gå ner till födelsen, roten, alla födslar i alla liv på samma tema. Nu ska jag återuppleva just det traumat. Nu ska jag LEVA ENSAMHETENS SKRÄCK. Och inte bara det, jag ska älska den också. Omfamna och acceptera, finna mig till rätta med den – så att den integreras och kan få ro, slippa upprepas.
Jag ska släppa in mitt värsta spöke – och älska det!

Klart att hela systemet sätter sig på tvären, klart att magen krampar av rädsla. Klart att jag inte vill lyssna på detta, att öronen blockeras av tinnitus.
Men ska SKA dit nu? Jag ska!!!

Kristina

Tidigare inlägg