Kyrkan, Maria och män, av Kristina

Jag skrev för ett tag sedan att ”Maria is the shit”, att Hon är urkraften och den egentliga Skaparen av allt liv, hållaren av livet, den givande, expanderande kraften som ÄR. Mannen är gnistan, Gud är där, sätter igång och går vidare. Mariakraften håller kvar i styrka och kärlek, tålamod, kontinuitet och givande. Inuti Marias hållande sker skapandet.
Hildegard av Bingen skrev detta på 1100-talet, verkade för återupprättandet av det Gudomliga Feminina.


Jag har känt denna absoluta skevhet inom kyrkan det senaste året, mer säkert, och dragit mig undan den institutionen p.g.a. det konserverade förtryck detta patriarkala, hierarkiska och dogmatiska system står för.
Jag har ingen plats där mer, ingen att identifiera mig med. Frågan är om män har det? Hur kan de på djupet identifiera sig med en avhuggen del av mänskligheten utan att uppleva halvering? Hur kan de bli hela människor om de framhärdar i förtrycket av det kvinnliga, sittandes i stelbenta system av ojämlikhet? Vad missar de inte i sin stympade föreställning om sig själva och världen!

Tidigare inlägg från Kristina

Kristina