Språket som söndrar

Av Kristina

Vi har ordens språk från våra munnar för att skilja ut oss. Enskildhet skapas genom att samhörigheten klipps av via omtolkning, smulas sönder och skapar missförstånd genom det talade ordet. Delning här med: det känns på ett vis men vi kan uttrycka med språket det motsatta – och folk går det det! Tja, inte fullt ut. Det skaver i mottagaren, något stämmer inte. Men vi har så länge tryckt ner den vi är, att vi inte längre litar till vår ordlösa kommunikation från kärnan och enkelt trycker undan den – med hjälp av språket! Så även med det språk vi talar till oss själva, våra tankars språk. Där lurar vi oss ständigt, lyssnar på Luthers förmaningar från axeln och undertrycker
Kärnans sanning.
Ordets språk har makt. Lagar skrivs, ord sägs, avtal beseglas och äktenskapslöften upprätthålls genom falska ord för att dölja sanningens ensamhet. Är orden positiva låter vi dem nära oss. Är de
negativa drivs vi bort från vår egen Kärna och vårt värde, och skapar inuti-språk som ska hålla oss kvar på mattan.
Språk skapar missförstånd och en gigantisk barriär mellan Vi och Dem. Olika språk på jordens olika platser gör det omöjligt att kommunicera och förstå varandra. Arvet efter Babels torn verkar ännu i full styrka.
Eller?
Har vi ett annat val?
Utan ordens språk känner vi. Vi ser, upplever, trevar oss fram med helt andra receptorer. Vi finns i känslan och styrs av hur vi upplever omgivningen, inte vad som sägs om den. Hjärtat ges företrädeoch styr upplevelsen direkt in i magen. Dit riktas även direktkontakten med Kärnan. Ja, allt vi tar emot går ju den vägen i alla fall, via vår berömda magkänsla. Utan störande språk finns bara sanningen där, att både ta in, tolka och ge tillbaka. Den nakna känslosanningen utan ordens språk.