Tomas Tvivlaren, Jesus och brödet

Av Kristina

Jesus sa:
”Så här ger och expanderar Källan. Känn kraften, du har den också!” Fast han sa det inte, det liksom blev sagt av sig självt när han lade handen på Tomas högra axel och allt ljus, allt som Jesus var i kontakt med strömmade över och runt och tillbaka och in igen i hans kropp. Hans mörka ögon höll Tomas i ett fast grepp.

Tomas var arg, förbannad helt enkelt. De var hungriga och trötta och nu kom hela hopen av människor också. Vem i hela friden tror du att du är? Va! Ska du ge mat åt 5000 trasiga och hungriga människor? Hur i hela friden ska det gå till, va? Svara! Nu får du ge dig! Vad är det med dig egentligen? Du lyser som en galning, det sprakar om dig och nu ska du till att ge alla dessa mat från några brödkakor och lite fisk! Sluta nu; nu har det gått för långt! Du skrämmer skiten ur mig!

Men den satte och svartmuskige mannen med den breda bringan, han som stod så fast och bredbent där på gräset, så säker på sin sak, berörde den tvivlande Tomas med sitt ljus, tömde över ljuset i honom och fick även Tomas händer att brinna. Där stod de, mitt bland hopen av människor på sluttningen och brann av Källans givande och Tomas blev en del i cirkeln i de strömmande lågorna. Ilskan och tvivlet sköts undan och han kände helheten, var mitt i dess närande och fyllande ljus. I det ögonblicket hörde han: ”Ha tillit!”

Och det handlade inte om att ge folk mat på ängen. Det handlade om att föda de trasiga själarna som var fattiga på Källans kärlek med ljuset och tilliten till att alla är del av samma kraft, att vi tillhör samma Källa och att allt är gott. Och när du väl har känt detta, fått ta emot det brinnande ljuset så kan dina händer också ge det vidare. Det handlar bara om att lita till att det verkligen finns, finns nog att fylla tusen och åter tusen tomma själar.

Kristina