Dagsarkiv: mars 3, 2018

Vilken Gud väljer vi?

Av Kristina

Till min stora förvåning fick jag se att det finns fler varianter på Gud. Det var en hisnande insikt: – Det finns en Gud bortom Gud! Och jag är inte säker på att det tar slut där.

Jag fick se nivåerna. Först var där vår Gud som satt högt ovanför oss innanför ett duvblått äggskalsliknande hölje, vårt medvetenhetsnivås tak. Dit kunde vår varseblivning sträcka sig. Där fanns den Gud som vi med vårt begränsade DNA-förstånd och våra nuvarande sinnen kunde omfatta. En Gud som passade oss här på jorden, så som vi lever idag. Sedan krackelerade höljet och som en kyckling som pickar sig ut i världen fick jag se ytterligare ett hölje, över och bortom det första. Gud var kvar vid det första skalet, men jag kunde kika vidare och förstå att där, bortom vår sfär och in i en annan dimension över vår, fanns ytterligare en Gud. Sedan var där ett nytt skal. Intressant! Även denna värld hade ett tak. Så vad skulle hända om jag fick picka hål även på det? Fanns det ännu fler nivåer/dimensioner? Fler tak att forcera in i andra varseblivningar – och med andra Gudar? För budskapet var klart och tydligt: Det som är vid det första skalets ”tak” är vår Gud, den som vi har för att den passar för oss. Sedan finns andra, ovanför, anpassade för andra varseblivningar. Men dit räckte inte mitt förstånd.

Så vilken Gud ska man då välja? Eller spelar det ens någon roll? I den dualitetsupplevelse som vi iscensätter med våra enskilda liv här på jorden behöver vi en Gud för att inte förlora oss ut i ensamhet. Vi behöver ha en älskande omhändertagare så vi inte försmäktar i vår åtskildhet från Alltet. Vi behöver en Gud som vi kan fatta och relatera till och då blir det den Gud vi skapar till oss själva, den Gud som sitter inom vår sfär. Något annat kan vi inte greppa.

Kanske behöver vi också få låtsas lite till, tro på en utanförliggande kraft som ger oss den all-kärlek vi så djupt saknar. Sedan, då vi sökt nog och hittat tillräckligt långt in, tillbaka i ”våra själv”, kan vi se sanningen och känna den riktiga tillhörigheten inuti. Då kan vi sluta spela dualitets-teater och docka an till Källan direkt. Då kan vi ta omhand oss själva och varandra utan strukturer och system, utan någon Gud. Men innan dess behöver vi kanske få ha den kärleksfulla, hållande kraften som vi i vanlig, dualistisk ordning lagt utanför oss själva; vår Gud