Dagsarkiv: mars 12, 2018

Karmalektioner

Av Kristina

Vi har ett tema, en läxa att lära. Hur många aspekter av liv som människa finns det? Hur många liv behövs innan allt är fyllt och vi till fullo kan omfatta livet på jorden?
Kanske gör vi, som ett enda stort jordiskt kollektiv i stort som i smått, gemensam sak i denna uppgift och tar på oss en bit var, som ett globalt grupparbete. Du pluggar in aggressionen, så tar jag övergivenheten Och ni får spela angreppsstat och vi en svältnation. Alla möjliga och omöjliga aspekter täcks in i den jordiska skolan och till slut finns det inget mer kvar att lära i dualitetsklasserna.

Vi ville detta, ville uppleva tvärt-om-et och knoppade av oss från Alltet. Spännande kurs det här att vara enskild! Nu kör vi! Och så tänkte vi fram ett ego till oss själva så vi kunde betrakta oss som jag och var-och-en. Sedan tänkte vi fram ett universum som var passande, ett med enskilda kroppar, uppbyggt av delar och helheter i tid och rum och rörelse. Vi tänkte fram skapelseprocessen i from av sammansmältning och delning, en grundprincip av in- och-utandning med stiltje där emellan. Årstider på jorden, liv och död och vila, sedan liv och död igen. Fotosyntesen. Cykler i givande och tagande. Men vi tänkte också ut det mörka och smärtsamma i förhållande till ljuset och friden.

Så började lektionerna, skolan öppnade sina portar den första terminen. Det var nog en chock att i skarpt läge knoppas av. Varje gång en chock även då vi vilat från jordelivets smärta ett tag och ska på’et igen. Så vi skapade Gud, en vänlig räddning och en påminnelse om att det finns något mer, bakom och bortom allt vi kan erfara i den här skolan. Men Gud fick bli enligt vårt jord-förstånd och kunna passa in i det universum vi skapat, så det blev en Gud anpassad för våra villkor. Och det funkar bra så länge vi inte tagit examen. Olika tider och platser gav oss olika behov av Gud.

Så vad sker då vi är fullärda och alla grupparbeten har lämnats in? Tja, då är det dags för Högskolan eller Universitetet. Eller kanske väntar en helt annan utbildning i ett annat slags varande som överhuvudtaget inte handlar om dualitetsprinciper och avknoppning. Expansionen av Alltet är det som driver, grundkraften i Alltet – att ge, utvidga, expandera och erfara. Så vi får väl se vart den lusten leder oss när tillräckligt många av oss har avlagt doktorsexamen och har kommit hem igen, fullärda och dödströtta på detta jordiska dualitetsliv och all egenskapad smärta. Men de villkoren är ännu inte framtänkta, om ens tanke och vilja kan styra den slags lärdom vi alla ska göra när det är dax för det nya. Då kanske vi skapar en helt ny dimension för lärandet, om nu den utgångspunkten är relevant i 0en ny existensform. Vem vet…