Motsatsen och givandets princip

Av Kristina

Motsatsens och givandets princip
I vår Skapelse, vårt Universum, är allt skapat genom dualiteten. Allt har två sidor, det manifesta och det icke manifesta vilken möjliggör för sin motsats att finnas. Bara genom att lösgöra sig ur ingen-ting, med ingen-tinget som motsats blir det någon-ting. Detta är också den givande principen, det som egentligen menas med Kärleken. Att ge tillåtelse till sin motsats att existera, ge platsen åt det manifesta att visa sig genom att själv ge bort den möjligheten.
Du är manifesterad med hjälp av din egen o-manifesta del, din andra hälft, som är andligen kvar i Alltet – i motsats till ditt enskilda du på jorden. (Vilket förresten faktiskt betyder att du kan inte vara en-skild utan att samtidigt tillhöra allt!) Det var så vi kunde tillverka denna dimension av varseblivning och existens – genom att ur Allting skapa en betraktande motsats med start i oss själva. Vi kunde då kliva ut ur ursprunget för att fröjda oss i vår fortsatta skapelse, uppleva det vi aldrig upplevt innan på den spelplats vi tänkt fram för detta underverk – ett universum byggt på motsatsernas princip! Dualiatetens och Enskildhetens universum.

Detta gäller allt, alltså även gott och ont. Där gott är bärs det av sin omanifesta motsats: ont, som alltså samtidigt bär ett slumrande gott – där ont är finns ännu inte det goda. På ”det andras” bekostnad finns det som är, på det frånvarandes bekostnad och aldrig samtidigt.
Vi finns här på vår själs ursprungs bekostnad – det manifesta jordelivet på vår all-tillhörande dels bekostnad kvar i tillhörigheten. Aldrig samtidigt manifest och tillhörande, alltid det ena eller det andra.
Längtan så, den eviga längtan efter att åter tillhöra gör att vi parar oss i våra olikheter här på jorden. Om man och kvinna finns som motsatser och vi parar oss, blir vi då hela igen? Nej, aldrig så. Grundprincipen går inte att manipulera. En enskild halva går inte att göras hel genom en annan enskild halva. Så det uppstår obalanser, besvikelser över att jämvikt inte sker och hela tiden är själva ursprungslängtan till parning dold för oss. Som jordiska halvor förstår vi den inte.
Vi kan aldrig, så länge vi lever på jorden, bli hela. Vi är per definition av liv en manifest del av o-livet i Alltets ursprung och där slutar hoppet om möjlig förening. Detta vet vi dock inte om, vilket är ett smart drag av hela scenariot. Drivna av vår dolda ur-längtan tillbaka från delningen till Alltet och Enhet igen, gör vi nya människor. På så vis ger vi möjligheten för fler själar att uppleva detta förunderliga tillstånd ”IRL”. Alla vi som vill får och vi är många.
När slutar lusten på erfarenhet av dualitet för Alltets själar? När ska Alltet expandera ut i en ny skapelseidé, en annan varandeupplevelse och vara klar med Dualitetens Universum? Kanske när vi slutar leta och förstår grunden klart till vår avknoppade livsupplevelse. Kanske har vi då gått hela cirkeln runt och kan komma hem.
Men kanske kan vi klara att leva i frid redan här, om vi istället för att tro att vi blir hela av någon annan, lika halv och sökande som oss själva, tar direktkontakt med vår kvarvarande omanifesterade hälft hemma i Alltet och istället söker o-parad, parallell gemenskap på jorden, utan förväntningar på mer än att få ge ur sin egen helhet. Att vara levande exempel på friden i ett icke-Men kanske kan vi klara att leva i frid redan här, om vi istället för att tro att vi blir hela av någon annan, lika halv och sökande som oss själva, tar direktkontakt med vår kvarvarande omanifesterade hälft hemma i Alltet och istället söker o-parad, parallell gemenskap på jorden, utan förväntningar på mer än att få ge ur sin egen helhet. Att vara levande exempel på friden i ett icke-letande här på Men kanske kan vi klara att leva i frid redan här, om vi istället för att tro att vi blir hela av någon annan, lika halv och sökande som oss själva, tar direktkontakt med vår kvarvarande omanifesterade hälft hemma i Alltet och istället söker o-parad, parallell gemenskap på jorden, utan förväntningar på mer än att få ge ur sin egen helhet.