Judas Evangelium

Judasevangeliet wikipedia

När Jesus framträdde på jorden gjorde han tecken och stora under till frälsning för mänskligheten. Även om några vandrade på rättfärdighetens väg, medan andra vandrade i sina överträdelser, så kallades (ändå) de tolv lärjungarna.

Han började tala till dem om mysterierna som finns bortom den här världen och om det som ska hända vid slutet. Han framträdde dock inte alltid för sina lärjungar som sig själv, utan snarare kunde han finnas bland dem som en mänsklig person.

Det hände i Judéen att han kom till sina lärjungar en dag och fann dem sittande församlade i fromhetsövningar. När han träffade på dem under en tacksägelse över brödet skrattade han. Men lärjungarna sade till honom: ”Mästare, varför skrattar du åt vår tacksägelse? Det som vi gör är rätt.” Han svarade dem: ”Jag skrattar inte åt er, men ni gör inte det här av er egen vilja, utan ni gör det för att det är brukligt att be till gud på det sättet.”

De sade: ”Du är [Kristus] vår Guds son.” Jesus sade till dem: ”Hur kan ni känna mig? Sannerligen säger jag er, ingen bland er känner mig.” Men när hans lärjungar hörde detta började de ilskna till och [blev] arga och hädade honom i sina hjärtan. Men när Jesus såg deras dårskap sade han till dem: ”Varför blir ni så upprörda? Er gud som är inom er och hans […]”. De förargades i sina själar.

Jesus sa: ”Den av er som är stark nog må visa mig sitt rätta Jag, må han ställa sig upp inför mitt ansikte och visa sig som han är.” Alla sade de: ”Vi har den styrkan.” Men de hade inte modet att stå upp inför honom, förutom Judas Iskariot. Han kunde stå upprätt inför honom och visa sitt rätta Jag men han kunde inte se honom i ögonen utan vände sitt ansikte nedåt.

Judas sade till honom: ”Jag vet vem du är och varifrån du har  kommit. Du har kommit från den odödliga världen Barbelo. Men jag kan inte yppa namnet på honom som har sänt dig.” 

Eftersom Jesus visste att Judas också tänkte på andra saker som gjorde honom exalterad, sade han till honom: ”Kom med här så ska jag tala med dig om kungarikets mysterier, för du kan fara dit om du vill men du kommer att sörja mycket för att någon annan kommer att ta din plats så att antalet lärjungar åter ska bli fulltaliga.”

Och  Judas frågade honom: ”När ska du berätta för mig om de här sakerna och när ska det här släktets stora dag gry?” Men när han sagt detta lämnade Jesus honom.

Nästa morgon, efter att detta ägt rum, framträdde han för sina lärjungar och de sade till honom: ”Mästare, vart gick du och vad gjorde du när du lämnat oss?” Jesus sade till dem: ”Jag for till ett annat stort och heligt släkte.” Hans lärjungar sade till honom: ”Herre, vad för stort släkte är det som är höjt över oss och heligare än oss och som inte finns i denna världen?” Men när Jesus hörde detta skrattade han åt dem och sade: ”Varför tänker ni på detta starka och heliga släkte? Sannerligen säger jag er, ingen som kommer från den här världen kan se det [släktet]. Inte heller finns det några änglar från stjärnevärlden som kan förstå detta släkte. Inte heller finns det någon av er dödliga människor som kan förstå det, för det släktet kommer inte från [—] som har blivit [—]. Ert släkte  kommer från det mänskliga släktet. [—] […] kraft som [—] andra krafter som ni hat.” När hans lärjungar hörde detta upprördes var och en i sin ande och de kunde inte finna något att säga.

En annan dag kom Jesus till dem. De sade till honom: ”Mästare, vi såg dig i en syn, vi såg en stor byggnad med ett stort altare [inuti] och där fanns tolv män som var präster. Och där fanns en folkhop som väntade vid det där altaret till dess att prästerna fullbordat sin offertjänst.”

Jesus frågade: ”Hurdana var prästerna”? De sade: ”Några […], men [andra] offrade sina  barn, andra sina fruar under lovprisning, och förnedring. Andra sov med män, andra [slog ihjäl varandra], andra  begick mängder av synder och laglösheter. Och männen som stod vid altaret åkallade ditt namn, och med alla ofullkomlighetens gärningar fylldes det där altaret.”

Och när de sagt detta teg de, för de var skakade. Jesus sade till dem: ”Varför blev ni  upprörda? Sannerligen säger jag er, alla prästerna som stod vid det där altaret åkallade mitt namn. Och sannerligen, åter säger jag er, genom hela människosläktet har mitt namn skrivits på […] för stjärnsläktets (skull). Och i mitt namn har de planterat träd som inte bär frukt och detta på ett skändligt sätt.” Jesus sade till dem: ”Det är er själva som ni sett ta emot offer vid altaret. Detta är guden som ni tjänar, och de tolv männen som ni såg, det är ni och boskapen som de leder för att offras, som ni såg, det är  folket som ni förleder till det där altaret. [Guden som ni tjänar] ska stå upp och det här [är sättet] på vilket han ska använda mitt namn och de frommas släkte ska vänta tålmodigt på honom. Efter honom ska en annan man stå upp, [en] av de otuktiga och en annan, en av barnamördarna, ska stå upp, en annan från dem som sover med män, tillsammans med dem som avhåller sig och resten av orenhet och laglöshet och villfarelse och de som säger: ’Vi är som änglar.’ Men det är [de felande] stjärnorna som fullbordat alla (dessa) gärningar. För till människosläktet har det sagts: ’Se! Gud har tagit emot ert offer ur en prästs händer’, det vill säga en villfarelsens tjänare, men det är Herren som styr. Han är Herre över allting och på den sista dagen ska de komma på skam.” Jesus sade till dem: ”Sluta med era offer!” [—] som ni [—] över altaret eftersom de står över era stjärnor och era änglar, för de har redan fullbordat dem (gärningarna eller sig själva). Låt dem alltså [—] inför er och de ska gå” (ungefär femton rader är oläsliga) släkten […] ”En bagare kan inte föda alla varelser under himlen.” Och [——] [—] De sade till honom: [—] till oss [—] Jesus sade till dem: ”Sluta att strida med mig! Var och en har sin egen stjärna där och alla (ca sjutton rader saknas) i […] Han som  kom till dem som [—] trädets källa. [—] som tillhör den här världen. Efter en tid [—] men han har kommit för att vattna Guds trädgård och släktet som ska bestå, för han ska inte besudla det släktets [väg] utan [……] från evighet till evighet.”

Judas sade till honom: ”Rabbi, vad för sorts frukt bär det släktet?” Jesus sade: ”Själarna i varje mänskligt släkte ska dö. Men när dessa (människor) avslutar tiden i det riket och när deras andar lämnar dem så dör deras kroppar men deras själar fortsätter att leva och de lyfts upp.” Judas  sade: ”Vad ska alltså resten av människorna göra?” Jesus  sade: ”Det går inte att så på en klippa och sedan skörda frukt där. Så är det också [—] [besudlade] släktet och den förgängliga Visheten [..] handen som har skapat dödliga människor så att deras själar stiger upp till eonerna där ovan. Sannerligen säger jag er, det finns ingen [härskare] eller ängel eller styrka som ska kunna se dessa platser som detta [stora] heliga släkte ska se.” När Jesus sagt detta gick han.

Judas sade till Jesus: ”Mästare, på samma sätt som du lyssnat på de andra lärjungarna, lyssna också på mig, för jag har haft en stor vision.” Men när Jesus hörde detta skrattade han och sade till honom, ”Å du trettonde demon, varför kämpar du så hårt? Men prata på du, jag ska lyssna tålmodigt.” Judas sade till honom: ”I visionen såg jag tolv lärjungar kasta sten på mig och förfölja [mig]. Och jag kom också till platsen [—] efter dig. Jag såg en byggnad och mina ögon kunde inte [omfatta] den. Och stora män stod runt den. Byggnaden hade ett tak av grönska och i mitten av byggnaden fanns en folkhop. [—] [sa] jag: ”Mästare, ta med mig in till de där människorna!” Jesus svarade honom och sade: ”Judas, din stjärna har förlett dig.” Och han sade: ”Det passar sig inte för någon från det dödliga släktet att gå in i byggnaden som du såg, för den platsen är förbehållen de odödliga. Där kommer inte solen och månen att råda (och) inte heller dagen, men de ska alltid stå där i den heliga världen tillsammans med de heliga änglarna. Se, jag har talat om rikets mysterium och jag har undervisat dig om felet i stjärnorna och […] skicka […] om de tolv eonerna.”

Judas sade: ”Mästare, kan det vara så att min säd är påverkad av härskarna?” Jesus svarade honom: ”Kom så ska [jag berätta] för dig [—] [——]  men du kommer att sörja när du ser riket och hela dess släkte.” När Judas hörde detta sade han till honom: ”Vad för nytta har jag av att ha fått ta emot (detta)? För du har skilt mig ifrån det släktet.” Jesus svarade honom och sade: ”Du ska bli den trettonde lärjungen och du ska förbannas av de andra tolv och du ska bli härskare över dem. Och i de sista dagarna ska de förbanna ditt uppstigande i höjden till det heliga släktet.”

Jesus sade: ”Kom låt mig undervisa dig om […………] som ingen människa sett. För det finns en stor och oändlig tillvaro, vars utsträckning inget änglasläkte har sett. I den finns en stor osynlig Ande som ingen ängels öga har sett, ingen tanke kunnat omfatta, ingen kunnat nämna vid något namn, och där uppenbarade sig ett lysande moln. Och Anden sade: ’Låt det bli en ängel som kan vara min hjälpare.’ Och ur molnet kom en stor ängel, den Självfödde, den lysande Guden. Och genom honom blev fyra andra änglar till genom ett annat moln och de blev biträden till den självfödde ängeln. Och den självfödde sade: ’Låt  Adamas bli till.’ Och ljuset blev till. Och han skapade det första ljuset att råda över. Och han sade: ’Låt det bli änglar att tjäna det. Och oändligt många änglar kom till. Och han sade: ’Låt det bli ett lysande universum’ och det blev till. Han skapade det andra ljuset till att råda över det, tillsammans med oändligt många änglar för att tjäna. Och på det här sättet skapade han de resterande lysande världarna och han gjorde dem till regenter över dem och åt dem skapade han oräkneliga änglar till deras hjälp. Och Adamas fanns i det första lysande molnet, det som ingen ängel av alla som kallas  ’gudar’ har sett. Och han [——]. Och [——]  detta [——]  bilden [——] och liknande den ängeln uppenbarade han Sets oförgängliga släkt ur de tolv ljuskällorna. De tolv [—]  tjugofyra [—] uppenbarade han sjuttiotvå ljus ur det oförgängliga släktet i enlighet med den store Andens vilja. Och de sjuttiotvå ljusen uppenbarade trehundrasextio ljus ur det oförgängliga släktet i enlighet med Andens  vilja så att deras antal skulle bli fem för vart och ett av de sjuttiotvå. Och deras far är de tolv ljusens tolv eoner. Och för varje eon finns sex universum så att det skulle finnas sjuttiotvå universum för de sjuttiotvå ljusen och för vart och ett av dem fem himlar, så att det skulle finnas trehundrasextio himlar. [De] gavs makt och en stor härskara av oräkneliga änglar för att ära och dyrka och därtill jungfruandar för att ära och [dyrka] alla eoner och universum och deras himlar. Men denna mängd av odödliga världar kallas  Kosmos, för den är en genomgång till Fadern och de sjuttiotvå ljusen som är tillsammans med den självfödde och hans sjuttiotvå himlar. Där uppenbarades den första människan med sina oförgängliga krafter. Men eonen som uppenbarades  tillsammans med hans släkte, dessa  som är ett moln med kunskap i och ängeln  som kallas El [—-]  tillsammans med [—] eon [—].

Efter detta sade [….] ’Låt det bli  tolv änglar till att råda över Kaos och Underjorden.’ Och se! Ur molnet uppenbarades en ängel. Hans ansikte flammade av eld, hans uppenbarelse var besudlad av blod. Hans namn var Nebro, vilket man översätter med ’Rebell’, men andra kallar honom ”Yaldabaot”. Det kom också en annan ängel ur molnet: ”Saklas”. Alltså skapade Nebro sex änglar och Saklas som biträden. Och dessa födde tolv änglar i himlarna och var och en fick sitt område. Och de tolv härskarna sade till de tolv änglarna: ’Låt var och en av er [—] och låt [—] släkte [——] [fem] ängel.’ Den första är Seth, han som kallas Kristus. Den andre är Harmatot som är… Den tredje är Galila. Den fjärde är Yobel. Den  femte är Adonaios.

Dessa är de fem som regerade över Underjorden och först och främst över Kaos.

Sedan sade Saklas till sina änglar: ’Låt oss skapa en människa i enlighet med likheten och bilden av…’ Och de formade Adam och hans kvinna Eva, men i molnet kallas hon ’Zoe’, för det är verkligen i det namnet som alla släkten söker efter honom (Adam) och var och en av dem nämner henne efter sina namn. Men Saklas befallde inte [….] [—] utom [—] släktena [——] det [——] Och Härskaren sade till honom: ’Ditt liv ska bli […] tid med dina barn.’ ”

Och Judas sade till Jesus: ”[Hur] länge ska människan leva?” Jesus sade: ”Varför undrar du över att Adam och hans släkte har fått så lång tid på den här platsen?  Platsen har fått sitt rike för en tid och därtill sin härskare.” Judas sade till Jesus: ”Dör den mänskliga anden?” Jesus sade: ”Så här är det: Gud befallde Mikael att ge människoandar till dem som ett lån för att de skulle tjäna. Men Den Store Anden befallde Gabriel att ge andar till det stora härskarlösa släktet. Den anden är det som saknas i själarna. [——] [—] ljus [——] [—] omge anden i er som ni har låtit vistas i detta kött i änglasläktena. Men gud gav kunskapen till Adam och till dem som var med honom så att kungarna över Kaos och Underjorden inte skulle råda över dem.” Judas sade till Jesus: ”Men vad ska då dessa släkten göra?” Jesus sade: ”Sannerligen säger jag er, stjärnorna avslutar alla dessa (släkten) och när Saklas har fyllt tiden som utmätts åt honom kommer deras första stjärna och släkte, och det som sagts blir fullbordat. Sedan kommer de att bedriva otukt i mitt namn och mörda sina barn och de kommer att [—] och (till rad 9 oläsligt) mitt namn. Och din stjärna ska råda över den trettonde eonen.” Och efter detta skrattade Jesus. Judas sade: ”Mästare, [varför skrattar du?”] Jesus svarade: ”Jag skrattar inte åt er utan åt felet hos stjärnorna. För de här sex stjärnorna irrar omkring tillsammans med de fem drabanterna och alla kommer de att bli förstörda tillsammans med sina skapelser.” Men Judas sade till Jesus: ”Vad ska de som döpts i ditt namn göra?” Jesus sade: ”Sannerligen säger jag dig, det dopet [… i] mitt namn (rad två till nio oläsliga) [—] till mig. Sannerligen säger jag till dig, Judas, de som bär fram offer till Saklas [.…] gud (tre rader saknas) allt ont. Men du ska göra mer än alla dessa, för människan som bär mitt ansikte kommer du att offra. Redan har ditt horn rests och din vrede flammat upp, och din stjärna har stigit och ditt hjärta har [——]. Sannerligen [säger jag dig], din sista […]  [—] bli (två rader saknas) [—]sörja [——] [—] Härskaren som går under. Och sedan ska urbilden av Adams stora släkte stiga upp. För före himlen och jorden och änglar fanns det regna släktet från eonerna.

Se, du har nu fått allt berättat för dig. Höj din blick och se på molnet och ljuset som är i det och på stjärnorna som omger molnet och på stjärnan som är ledarstjärna för dem, det är din stjärna.” Och Judas höjde blicken och såg det lysande molnet och han steg upp i det. De som stod på marken hörde en röst som kom ur molnet och sade: ”Det stora släktet […] bild (fem rader oläsliga).”

Men deras överstepräster förargades, för [Jesus] hade gått in i gästrummet för att förrätta sin bön. Och där fanns några skriftlärda för att övervaka honom noga och gripa honom under bönen, för de var rädda för folket – alla ansåg att han var en profet. Och de närmade sig Judas och sade till honom: ”Vad gör du här? Du är Jesus lärjunge.” Och han svarade dem som de önskade. Och Judas fick några mynt och han överlämnade honom till dem.