Sektion 1

Naturen och fallet

Introduktion

Detta är Enoks ord, varmed han hälsade dem som lever på förändringens tid, när det onda och oheliga är på väg att försvinna. Och han upphöjde sin röst och sa:

Jag är Enok. Mina ögon öppnades, och jag fick se det storslagna i himlarna. Änglarna visade mig detta fantastiska och jag kunde förstå det jag såg och hörde. Men budskapet kan inte förstås av detta människosläkte utan är till för ett avlägset som kommer. Angående de människor som lever då sa jag, och upphöjde min röst:

Det fullkomliga skall komma tillbaks. Och se! Den store guden skall stiga ner till denna världen och framträda från sin boning. Han skall stiga ner från sina himmelska boningar och visa sin styrka.

Den store guden kommer att stiga ned tillsammans med tio tusentals heliga änglar och förstöra världen på grund av de oheliga änglarnas gärningar.

De som iakttar detta skall drabbas av stor rädsla, de skall darra och skälva tills de heliga från himlarna har avslutat sitt ärende.

Höga berg skall skaka, och höga kullar skall jämnas med marken, och de skall smälta som vax innan de flammar upp.

Världen skall klyvas i små delar, och allt som är därpå skall förstöras, och förstörarna skall därmed få sin dom.

Men han som är Sann handlar utifrån rättvisa och det kommer att bli fred.

Han kommer att skydda den utvalda människan och ge dem barmhärtighet. Och de kommer alla att tillhöra den kraft som är Ett och Hel, och de kommer att få framgång.

Och det sanna Ljuset skall framträda i människorna och det skall bli fred.

Naturens gång

Se på naturen, hur planeterna vandrar i sina omloppsbanor, och hur stjärnorna stiger upp och sänker sig ner allt efter varje årstid, och de överträder inte sina fastställda rörelser. Se på jorden, och ge akt på det som händer, från början och till slut. Se hur regelbundet allt är. Lägg märke till hur allt visar sig, se på sommaren och vintern, hur jorden fylls med vatten från molnen och dagget och regnen.

Lägg märke till vintern och se hur träden fäller sina löv, utom de fjorton träd som behåller gammalt lövverk mellan två och tre år tills nya blad kommer.

Och lägg märke till hur solen skiner på sommaren och hur ni söker skugga och skydd mot solens hetta, och lägg märke till hur varm jorden och klipporna blir av solen så att ni inte kan trampa på den.

Se hur träden täcker sig med gröna blad och bär frukt. Se hur naturen oförtrutet arbetar från år till år och dess uppgift ändras inte, så varför försöka utröna och bekymra sig om dess kraft.

Men ni Observatörer har varit otrogna mot naturens lag, ni har vänt er bort från det sanna livet och därför skall ni inte få fred.

Därför skall era dagar förbannas och ni kommer att gå under.

I kommande dagar skall era handlingar för alltid vara avslutade och Fullkomligheten skall återställas.

Men den utvalda människan skall glädjas och det skall bli fred på jorden.

De utvalda människan kommer att räddas och ett gudomligt ljus skall genomlysa dem. Men för alla dem som bryter mot den Sanna lagen finns ingen räddning. De skall bindas tills de onaturliga tankarna har slutat verka i dem.

Men för dem som valt livets sanna lag skall ljus, glädje och fred visa sig, och de skall ärva och befolka jorden. Och helheten skall åter få råda bland människorna.

Detta skall tilldelas dem som valt visheten, och de skall alla leva och aldrig mera synda genom otrohet mot Livet. De kloka kommer att vara ödmjuka och de skall inte överträda livets lag. De kommer inte att dö av ilska eller vrede för de kommer att leva ett gott liv i alla sina livsdagar.

Fallet

Människorna hade börjat föröka sig på jorden och söner och döttrar föddes åt dem. Och änglarna, observatörerna från rymden, såg och fick behag till människornas döttrar för de var mycket vackra, och de sa till varandra: ”Kom, låt oss välja vackra kvinnor bland människornas döttrar och avla barn med dem.” Och Semjaza, som var deras ledare, sa till de andra änglarna som var med: ”Jag tror inte att denna handling kommer att godkännas av himmelsfolket, och jag kommer ensam att få skulden.” Men alla de andra svarade honom och sa: ”Låt oss alla avlägga en ed, och förbinda oss att göra gemensam sak och på så vis fullfölja denna plan.” Sedan svor de alla tillsammans och beslutade sig genom en gemensam ed att genomföra handlingen. Och de var tillsammans c:a två hundra personer som för 450 år sedan, i min fader Jareds dagar, landade på toppen av Hermons berg. Och dessa är namnen på deras ledare: Semjaza, deras högste ledare, Araklba, Rameel, Kokablel, Tamlel, Ramlel, Danel, Ezeqeel, Baraqijal, Asael, Armaros, Batarel, Ananel, Zaqiel, Samsapeel, Satarel, Turel, Jomjael, Sariel. Dessa är deras viktigaste ledare.

Och alla två hundra änglar som stigit ned från rymden tog till sig kvinnor, och var och en valde åt sig en kvinna de fann behag i, och de gick in till dem och älskade med dem och de fick storväxta barn. Och de lärde dem allehanda konster som att sminka sig, odla växter och tillverka medicin.

Och Azazel lärde människorna tillverka vapen, svärd, knivar, sköldar och bröstplåtar, och han lärde dem framställa metaller från jorden och konsten att bearbeta dem, att göra armband och ornament, att använda ämnet antimon, och att måla vackra ögonlock, att använda dyrbara stenar, och att tillverka färgtinkturer.

Men det uppstod mycken laglöshet, det begicks otukt mot människorna, och de blev vilseledda och fördärvade på alla vis.

Semjaza lärde ut trolldom och drogtillverkning, Armaros hur man löste sig från trolldom, Baraqijal lärde ut astrologi, Kokabel astronomi, Ezeqeel kunskap om väder, Araqiel kunskap om jorden, Shamsiel kunskap om solen, och Sariel kunskap om månens bana.

De korsade jättebarnen förökade sig mycket och de trängde undan människosläktet, och när människorna inte längre orkade stå emot jättarna, vände sig jättarna mot människorna och började till och med att äta dem. Och de började misshandla däggdjur, fåglar, kräldjur och fiskar och så småningom började de äta varandra och dricka varandras blod.

Vid den tiden började människorna klaga och lida mycket. Och som människorna förstördes och kom allt längre bort från sitt naturliga ursprung, ropade de och grät, och deras rop hördes upp till himmelens port . . .

Och då fick de heliga änglarna Mikael, Uriel, Rafael, och Gabriel vetskap om vad som hände och de såg mycket blod spridas på jorden, och laglöshet bredde ut sig. Och de sa till varandra: ”Jordens invånare gråter och deras rop når ända upp hit, ända till oss heliga folk i himmelen. Människorna bönar och ber: ”Lägg fram vårt problem inför den Högste och hjälp oss.” Och de sa till den Högste: ”Gud av gudar, Kung av kungar, du den Äldste, du som ser alla ting och inget kan gömma sig för dig. Du ser vad Azazel har gjort, han har lärt ut orättfärdigheter på jorden och avslöjat eviga hemligheter som tillhörde de heliga folken i himmelen, och som människorna inte kunde motstå att lära: Och du ser Semjaza, som du har givit makt att regera över sina underställda. De har gått in till människornas döttrar på jorden, och älskat med jordiska kvinnor, och gjort dem med barn som har fött korsningar, och avslöjat för dem alla möjliga synder. Och kvinnorna har fött jättar, och hela jorden har därigenom blivit uppfylld med blod och våld. Och nu gråter människorna och deras rop når ända till himmelens port, och deras klagan har nått oss: och det upphör inte så länge de laglösa gärningarna fortsätter på jorden. Och Du känner till allt detta, och Du ser dessa saker och Du lider med dem, men Du säger inte till oss vad vi ska göra.”

Då sa Den Högste till Uriel: ”Gå till Lamechs son Noah, och säg till honom, göm dig!” och avslöja för honom att slutet närmar sig: hela jorden kommer att förstöras, en översvämning kommer att drabba hela jorden, och den kommer att förstöra allt som är på den. Och instruera honom hur han skall fly, men hans säd ska bevaras för alla framtida generationer.”

Och Den Högste sa till Rafael: ”Stoppa Azazels gärningar, bind honom tills han onda gärningar har upphört. Och bota jorden som observatörerna har skadat, och proklamera läkandet av jorden, för att pesten ska försvinna. Men människornas fortbestånd får inte äventyras genom de hemliga saker som rymdobservatörerna har avslöjat och lärt ut till deras söner jättarna. Hela jorden har blivit skadad av de handlingar som lärdes ut av Azazel: Han får skulden för alla dessa synder.” Och till Gabriel sa den Högste: ”vidta åtgärder mot bastarderna (jättarna), de misslyckade individerna. Förgör observatörernas barn som lever bland människorna: skicka dem mot varandra så de må förgöra varandra i krig: för deras existens måste upphöra. Och inga nådeansökningar som deras fäder gör till dig skall tillåtas; för de tror att de ska leva för alltid.” Och den Högste sa till Mikael: ”Gå, bind Semjaza och hans anhängare som har begått våldtäckt mot människokvinnor och som har förgripit sig på dem. Och när deras söner slår ihjäl varandra, och när de har sett deras älskade förgöras, bind deras säd för minst sjuttio generationer i jordens dalar, ända tills slutet och till dess att de onda gärningarna slutat verka, ända tills domen som är för evigt och för alltid är fulländad. I de fjärran dagarna skall det oheliga för alltid vara utrotat. Och de dåliga egenskaperna skall vara dödsdömda och förstörda. Och andan från rymdobservatörernas ättlingar skall bli utrotad och förstörd, därför att de har felat mot människan och naturen. Allt onaturligt skall förstöras från jordens yta och varje onaturlig handling skall upphöra: och sanningen skall framträda till glädje för evigt.

Därefter skall de fullständigt leva i fred ända tills de avlat tusentals barn, från deras ungdoms dagar och till deras ålderdom.

Och sedan skall hela jorden komma i balans, och alla tänkbara träd skall planteras och jorden skall vara hel och harmonisk. Och alla önskvärda växter skall planteras på den, och människorna skall plantera vin på den: och vinrankorna som de planterar skall ge avkastning och vin i överflöd, och allt frö som blir sått därpå skall av varje mått bära ett tusental, och varje mått av oliver skall ge en avkastning på tio gånger pressad olja. Och jorden skall rensas från allt förtryck, och från alla onaturliga handlingar, och från allt som förstör jorden.

Och i de dagarna kommer visdom som finns i himmelen att skickas ner på jorden över människornas tankar och handlingar.

Och alla människor skall bli hela och fullkomliga, och alla nationer och alla folk skall följa Sanningens Ande. Och jorden skall vara rensad från all obalans, och från alla orätta handlingar, och från alla straff, och från all plåga, och jorden kommer aldrig att besudlas igen från släktled till släktled och för evigt.”

Innan dessa saker inträffade var jag gömd, och inga människor visste var jag var eller var jag vistades, eller vad som hade blivit av mig. Mina aktiviteter hade att göra med det som rymdobservatörerna hade ställt till med, och jag tillbringade dagarna med de heliga änglarna på en avlägsen plats.

Och jag Enok blev utvald och skickad av änglarna. De kallade på mig och sa till mig: ”Enok, du som är en skrivare av sanningen, gå och säg till observatörerna, de som har lämnat den höga himmelen, den heliga platsen, säg till dem, de som har förgripit sig på kvinnorna, och har gjort barn på jorden, och tagit till sig människornas kvinnor: Ni har orsakat stor oreda och skada på jorden: Och ni skall inte få förlåtelse för era misstag: och era barn, jättarna, skall ni få se utplånas, och ni skall klaga över förgörelsen av era barn, och ni skall be böner till Den Högste, men barmhärtighet och fred skall ni inte få.”

Och jag blev förd till den plats där observatörerna vistades och sa: ”Azazel, du skall inte få fred: ett stort straff väntar dig och du och din anda kommer att bindas: du skall inte mötas med tolerans och din begäran om nåd kommer inte att bifallas, därför att du har lärt ut dessa orättigheter mot människorna.” Och jag talade med alla de andra observatörerna, och de var alla så rädda att de darrade och skakade. Och de bönföll mig att göra en anhållan om förlåtelse för dem, och läsa upp deras nådeansökan i närvaro av det himmelske folket. För härefter vågade de inte själva tala med dem av skam för vad de hade gjort. Då skrev jag ut deras nådeansökan över de handlingar som de ville ha förlåtelse för. Och jag gick och satte mig ner vid Dans vattnen, i landet Dan, vid sydvästra Hermon, där jag blivit lämnad av mina följeslagare: jag läste deras ansökan ända tills jag föll sömn. Och en konstig dröm kom till mig, och syner kom till mig, jag såg visioner av tuktan, och en röst befallde mig: ”Berätta för guds söner vad du har sett, och tillrättavisa dem.” Och när jag vaknade, gick jag till dem, och de satt alla församlade där i Abelsjail, vilket ligger mellan Libanon och Seneser, och de grät med deras ansikten täckta och jag berättade för dem de upplevelser jag hade haft, och jag började tala och tillrättavisa dem.

Jag tillrättavisade dem i enlighet med det uppdrag jag fått i min vision. Och jag sa till dem: ”jag skrev er ansökan, och i min syn framkom det, att er anhållan om förlåtelse kommer inte att bifallas, och den domen står fast. Hädanefter skall ni inte kunna lämna jorden, ni skall bindas på jorden ända tills all orätt och all oreda har fått ett slut. Och som ni tidigare har fått veta skall era älskade barn förgöras och ni kommer inte att ha någon glädje av dem. Och er anhållan om nåd skall inte bifallas, varken för er eller jättarna: även fastän ni gråter och talar alla dessa ord som jag skrivit ner, skall ni inte benådas.”

Och synen visades för mig på detta sätt: ett moln inbjöd mig och en dimma kallade på mig och jag kom in i änglarnas vagn, och vindarna fick mig att flyga och lyfte mig uppåt, och bar mig till himlarna och stjärnorna rusade förbi och jag for iväg.

Och jag kom fram till en värld som verkade vara byggd av kristaller och omgiven av ljus som av eldslågor: och det började verkligen skrämma mig. Och jag kom igenom ljuset och vidare mot en stor värld som gnistrade som av kristall: och världen var som ett mosaikgolv gjort av kristaller, och dess grund var av kristall. Taket var fyllt av ljus från stjärnhimlen, och mellan stjärnorna syntes de flygande keruberna, och deras kupoler var som klart vatten och eld eller ljus kom fram under dem.

En flammande ljus omgav väggarna, och dess portar upplystes av ljus. Och jag kom in i världen, och det var både varmt som eld och kallt som is: det var inte trevligt där: jag blev mycket rädd, och darrade kraftigt. Och som jag darrade och skakade, föll jag ner och gömde mitt ansikte. Och när jag tittade upp jag fick se en syn, där var en andra värld, större än den förra, och hela porten stod öppen framför mig, och det lyste om hela världen. Det överträffade i glans och prakt och omfattning allt jag varit med om, så jag kan inte beskriva dess prakt.

Och grunden var av ljus, och ovan det var det ljuspunkter som av stjärnor, och dess innertak var av ljus. Och jag tittade och såg därinne en ståtlig tron: dess framträdande var såsom kristall, och hjulen ovanför liknade den lysande solen, och där fick jag se keruberna. Och under dem kom strömmar av flammande ljus som var så ljust att jag inte kunde titta på det. Och en man satt i en av keruberna, och hans kläder sken som solen och de var vitare än snö. Flammande ljus var runt om honom. Och tills då hade jag varit hjälplös på mitt ansikte, skälvande och rädd: och mannen kallade på mig, och sa till mig: ”Kom hit Enok.” Och en av änglarna kom till mig och tog tag i mig, och han fick mig att stiga upp: och jag böjde mitt ansikte nedåt.

Och mannen sa till mig: ”Var inte rädd, Enok, du rättrådige människa och skrivare av sanningen: kom närmare och hör min röst. Gå och säg till observatörerna, som har sänt dig att gå deras ärenden: ni borde gå människornas ärenden, och inte människorna åt er: varför har ni lämnat det heliga, och sanna, och gjort människodöttrarna med barn, och taget dem till era hustrur? Gå och säg till observatörerna, som har sänt dig: ni borde gå människornas ärenden, och inte låta människorna gå ärenden åt er: varför har ni lämnat det heliga, och sanna, och gjort människodöttrarna med barn, och taget dem till era hustrur? Och fastän ni var heliga och levde ett sant liv, så orenade ni er själva med dessa gärningar mot kvinnorna på jorden. Människorna har lust efter kött och blod eftersom de lever och dör. De befruktar sina hustrur och avlar barn med dem, och därför kan ingenting annat förväntas av dem. Men ni levde ett evigt liv, och var odödliga i alla generationer, därför skall ni inte ta till er hustrur för att avla barn. Och nu, skall jättarna, som är avlade av er från himlen och av människokött, kallas bastarder och jorden skall vara deras bostad. De har blivit ondskefulla därför att deras ursprung är en blandning av människor på jorden och änglar från himmelen. Jättarna plågar, förtrycker, krigar, och utför förstörelse på jorden, och orsakar problem. Dessa varelser reser sig upp mot människornas barn och mot kvinnor, därför att de har utgått från dem.

Och säg nu till observatörerna som har sänt dig att medla åt dem, säg till dem: ”ni har varit i himmelen, men alla mysterier har inte blivit kända för er, men ni kände till de värdelösa mysterierna, och dessa har ni lärt ut till kvinnorna, och genom dessa mysterier har kvinnor och människor handlat skadligt på jorden.” Säg därför till dem: ”ni skall inte få nåd.”

Och dessa är namnen på de änglar som var med mig. Uriel, en av änglarna, som har kunskaper om himlarna. Rafael, en av änglarna, som råder över människors själar. Raguel, en av änglarna som tog hämnd på den världen som nu endast är stenar (asteorider). Mikael, en av änglarna, som råder över förståndet. Saraqael, en av änglarna, som har kunskap om människors sjukdomar. Gabriel, en av änglarna, som råder över rymdfolkets flygande keruber. Remiel, en av änglarna, som är satt över det som [ — ].

Och de tog med mig till en plats där det framträdde liksom flammande ljus, och det kunde framträdde människor ur ljuset när de så önskade. Jag fördes till en mörk plats mellan stjärnorna, till en värld vars topp pekade och nådde upp mot himmelen. Och jag såg platser av lysande himlakroppar och stjärnors skatter, jag såg åskan som kom ner i de största djup. Där var en lysande båge och pilar som vibrerade och jag kom till det stora mörkret och till platser där inga människor går.

Jag såg en plats som inte hade något himlavalv ovanför, och ingen stadigt grundad jord under den: där var inget vatten på den, och inga fåglar, men det var en ödslig och ryslig plats. Jag såg där sju stjärnor som stora brinnande berg, och ängel som var med mig sa till mig, när jag frågade angående dem: ”denna plats är slutet för himlar och jordar: detta har blivit ett fängelse för stjärnor och här finns en stor mängd himlar. Och dessa är de stjärnor som inte har fullföljt sin utveckling i början av deras tillblivelse, därför har de inte gjort framsteg inom fastställd tid. Och de har blivit begränsade ända till en tid om tio tusentals år.”

Och jag Enok, såg detta, upplösningen på alla saker: och ingen människa har sett det jag har sett. Och jag for vidare och såg en plats som brann dag och natt, där var sju berg och där var märkliga stenar, tre mot öster, och tre mot söder. Och de mot öster, där var en sten färgad, och en som av pärla, och en som av hyacint, och de mot söder var av röd sten. Men den i mitten sträckte sig som en Guds tron av alabaster, och toppen av tronen var av safir.

Och jag såg en flammande eld. Och bortom dessa berg var ett område där stora jorden slutar: och fortsätter med himmelen. Och jag såg en djup avgrund, därur kom en pelare av eld, och bland dem såg jag en pelare av eld falla, vilket är svårt att beskriva men på samma sätt som höjd står mot djup.

Och jag kom dit där det var kaos. Och jag såg där någonting fruktansvärt: jag såg varken en himmel ovan eller en stadig grundad jord, men en plats kaotisk och fruktansvärd. Och där såg jag sju himmelska stjärnor bundna tillsammans, som stora berg och brinnande eld. Då sa jag: ”Av vilken anledning är de begränsade hit, och vad är förklaring att de har kastats in hit?” Då sa Uriel, som var med mig, och som var huvudsaklig chef över detta, och han sa: ”dessa är ett antal stjärnor, som har överträtt naturlagen, och är fångna här ända till tio tusental år, tills tiden har upprättat deras balans, och de blivit fulländade.”

Och därifrån kom jag till en annan plats, vilken var ännu mer fruktansvärd än den förra, och jag såg en ryslig sak: en stor eld där det brann och var stora utbrott, och platsen var kluven som i en lång avgrund, och den var full av stora pelare av eld som sedan föll ner: varken dess utsträckning eller dess storlek kunde jag se, eller ens gissa. Då sa jag: ”vilken skrämmande plats och vad hemsk den är att titta på!” Då svarade Uriel mig: ”Enok, varför är du så rädd och skrämd?” Och jag svarade: ”På grund av denna skrämmande plats, och detta skådespel av smärta.”

Jag såg hur all skapelse såg ut, hur jorden var formad och jag såg jordens kanter och vindarna som bär upp jorden och himmelens valv. Jag såg vindarnas vackra former och hur molnen sträcker ut sig på himmelens valv. Jag såg himmelens vindar vrida sig och jordens vindar hur de bar på molnen och hur himmelen välvde sig runt kanten på jorden.

Och de tog mig till levande vattnen, och till det västra ljuset, där solen går ner. Och jag kom till en flod av eld, som kom ut ur jordens inre i vilken elden flödar som vatten och tömmer sig själv ut i det stora havet mot väster. Jag såg floder som rann ut i den stora floden. Jag såg flodernas mynningar på jorden. Jag såg vinterns mörka isberg och platsen varifrån djupa vattnen flödar.

Och därifrån kom jag till en annan plats på jorden, och han visade mig ett berg som omgavs av eld som brann dag och natt.

Och jag kom bortom det och såg sju storartade berg alla olika varandra, och stenarna därpå var storartade och vackra, storartade som en helhet, av härlig uppenbarelse och en vacker syn: tre mot öster, en grundad på den andra, och tre mot söder, en på den andre, och djupa grova raviner, ingen av dem hörde ihop med någon annan. Och det sjunde berget var i mitten av dessa, och det överträffade de andra i höjd, det liknande en sittplats av en tron: och välluktande träd omgav ”tronen”.

Och bland dem var ett träd som jag ännu aldrig hade känt lukten av, inget liknande fanns bland de andra träden, inga andra var som det: det hade en doft bortom alla dofter, och dess löv och blommor och trä vissnade aldrig: och dess frukter var vackra, och dess frukter påminde om dadlar från en palm. Då sa jag: ”Vilket vackert träd, och vad väldoftande det är, och dess löv är fina, och dess blommor ser mycket välbehagliga ut.” Då svarade Mikael, som var med mig, och som var ledaren.

Och han sa till mig: ”Enok, varför frågar du mig angående doften på trädet, och varför vill du lära dig sanningen”‘ Då svarade jag honom: ”Jag vill veta allting, men speciellt allt om detta träd.” Och han svarade och sade: ”Detta höga berg vilket du har sett, vars topp liknar en tron, är den Gamles plats, där han bosätter sig, när han kommer ner och besöker jorden med de andra gudarna. Och detta välluktande träd har ingen dödlig tillåtelse att vidröra, inte förrän det onda och onaturliga försvunnit från jordens yta, tills dess fulländningens tid har kommit för alltid. Då skall trädet givas till de fullkomliga människorna. Trädets frukt skall vara föda åt dem som valt det Levande Livet: det skall flyttas och planteras på heliga platser, som ett tempel åt den Evige Kungen.

På den tiden skall människorna glädjas, och de skall bli fullkomnade; Och dess doft skall vara i deras ben, och de skall leva ett lång liv på jorden på grund av frukten från trädet, så länge som deras förfäder levde:

Och i deras dagar skall ingen sorg eller pest eller plåga eller olycka vidröra dem.”

Då välsignade jag den Högste, som har förberett detta åt människorna, och lovat ge det till dem.

Och jag kom därifrån till mitten av jorden, och jag såg en välsignad plats i vilken där var träd med grenar som blommade. Och där såg jag ett berg, och nedanför berget till öster där var en ström och den flödade mot söder. Och jag såg mot öster ett annat berg högre än detta, och mellan dem en djup och smal ravin: i den rann även en ström nedanför berget. Och till väster därom var ett annat berg, lägre än det förra och med små upphöjelse, och en djup och torr ravin mellan dem: och en annan djup och torr ravin var vid foten av tre berg. Och alla ravinerna var djupa och smala, och formade av hård klippa, men inga träd var planterade på dem. Och jag njöt vid klipporna, och jag njöt vid ravinen, ja jag njöt verkligen mycket.

Och därifrån kom jag mot öster, till foten av ett berg i öken, och jag såg en enslig vildmark, full av träd och plantor. Och vatten strömmade fram uppifrån berget, det rusade fram som ett riklig vattendrag vilket flödade mot nord-väst och den orsakade moln och dagg som steg upp på varje sida.

Och därifrån kom jag till annan plats i öknen, och närmade mig östra foten av detta berg. Och där såg jag aromatiska träd som doftade av rökelse och myrra, och träden liknade mandelträd.

Och bortom dessa, kom jag mot öster, och jag såg en annan plats, en dalgång full av vatten. Och där var ett väldoftande träd, som luktade som söndermalt trä. Och på sidor av de där dalarna kände jag välluktande kanel. Och bortom dessa fortsatte jag mot öster.

Och jag såg andra berg, och bland dem var det lundar av träd, och det flödade nektar från dem, och de kallas sarara och galbanum. Och bortom dessa berg såg jag ett annat berg mot öster där landet slutar, där växte det aloe-träd, och alla träd var fulla av frukter, så som mandelträden. Och när man brände det, luktade det sötare än någon välluktande doft.

Och efter att jag luktat på dessa träd, så tittade jag mot norr och över bergen där såg jag sju berg fulla av utvalda och välluktande träd och kanel och peppar. Och därifrån flög jag över topparna på alla dessa berg, långt mot öster av jorden, och passerade över Erythraeanska havet och for långt bortom det, och passerade över Zotiel. Och jag kom till en vacker trädgård med otaliga träd och det var stora träd där, mycket stora, vackra, och härliga, och storartade träd, och kunskapens träd var där, vars frukt de fullkomliga människorna åt och fick stor visdom. Det trädet är lika högt som en gran, och dess löv liknar Carobträd: och dess frukt är som klasar från en vinstock, mycket vackert: och trädets doft kändes i fjärran. Då sa jag: ”Vilket vackert träd!” Då svarade Rafael, som var med, och sa: ”Detta är visdomens träd, av vilket dina förfäder har ätit.”

Och därifrån kom jag till jordens slut och såg där många olika slags stora odjur; och jag såg fåglar, som alla var olika i utseende och skönhet. Och mot öster från odjuren såg jag jordens kant där himmelen vilar och jag kom till portarna där himmelen öppnas. Och jag såg hur himmelens stjärnor kom emot mig, och jag räknade portarna som rörde sig, och skrev ner varje enskild stjärna, allt enligt deras nummer och namn, deras banor och positioner, och deras tider och månader, så som ängeln Uriel visade mig. Han visade alla saker för mig och skrev ner dem åt mig: även stjärnornas namn skrev han åt mig, och även deras följeslagare.

Och jag kom mot norr till jordens kant, och där såg jag ett stort och lysande mönster i skyn. Och här såg jag tre passager: genom var och en av dem framkommer de norra vindarna: när det blåser där kommer det kyla, hagel, tjäle, snö, dagg och regn. Och när det blåser ur den ena passagen blir det bra väder: men när det blåser genom de andra två passagerna, blir det dåligt väder på jorden.

Och jag kom till södra kanten av jorden, och såg där tre öppna passager i skyn: och därifrån kommer det dagg, regn, och blåst. Och därifrån kom jag till öster vid kanten där himmelen slutar, och såg här tre östliga passager i skyn öppna och små passager ovan dem. Genom varje av dessa små passager passerar himmelens stjärnor och vandrar i en bana mot väst på en väg som är bestämd för dem.

ENOKS BOK sektion I naturen och fallet

ENOKS BOK sektion II liknelserna och Noas bok

ENOKS BOK III himlaljusen

ENOKS BOK IV drömboken

ENOKS BOK V förmaningsboken

Svenska Gnostiska Biblioteket

Enoks Bok-innehåll