Kategoriarkiv: Hämta e-böcker

Tomas Tvivlaren, Jesus och brödet

Av Kristina

Jesus sa:
”Så här ger och expanderar Källan. Känn kraften, du har den också!” Fast han sa det inte, det liksom blev sagt av sig självt när han lade handen på Tomas högra axel och allt ljus, allt som Jesus var i kontakt med strömmade över och runt och tillbaka och in igen i hans kropp. Hans mörka ögon höll Tomas i ett fast grepp.

Tomas var arg, förbannad helt enkelt. De var hungriga och trötta och nu kom hela hopen av människor också. Vem i hela friden tror du att du är? Va! Ska du ge mat åt 5000 trasiga och hungriga människor? Hur i hela friden ska det gå till, va? Svara! Nu får du ge dig! Vad är det med dig egentligen? Du lyser som en galning, det sprakar om dig och nu ska du till att ge alla dessa mat från några brödkakor och lite fisk! Sluta nu; nu har det gått för långt! Du skrämmer skiten ur mig!

Men den satte och svartmuskige mannen med den breda bringan, han som stod så fast och bredbent där på gräset, så säker på sin sak, berörde den tvivlande Tomas med sitt ljus, tömde över ljuset i honom och fick även Tomas händer att brinna. Där stod de, mitt bland hopen av människor på sluttningen och brann av Källans givande och Tomas blev en del i cirkeln i de strömmande lågorna. Ilskan och tvivlet sköts undan och han kände helheten, var mitt i dess närande och fyllande ljus. I det ögonblicket hörde han: ”Ha tillit!”

Och det handlade inte om att ge folk mat på ängen. Det handlade om att föda de trasiga själarna som var fattiga på Källans kärlek med ljuset och tilliten till att alla är del av samma kraft, att vi tillhör samma Källa och att allt är gott. Och när du väl har känt detta, fått ta emot det brinnande ljuset så kan dina händer också ge det vidare. Det handlar bara om att lita till att det verkligen finns, finns nog att fylla tusen och åter tusen tomma själar.

Kristina

Så som i himlen…

Av Kristina

Det räcker om du söker din egen sanning, din gömda själ och din inre Kärna. Därifrån utgår samhörigheten med Alltet. Det är där du är ett med Gud. Du är i dig själv en flisa av Alltet och den totala Skapelsen. Finner du den flisan är du hemma. Så som ovan så också nedan. Detta vittnesbörd finns t o m i Fader Vår: … så som i himmelen så ock på jorden.

Fraktalgeometri

Fraktalen du och din själ är, är en upprepning av Skapelsen och dess själ, allt levande och allt samman- taget. Alltet.
Gå inåt och sök det lilla så finner du Det Stora utanför. Så enkelt! Eller…?

Ditt högre jag

Ditt Högre jag är den dolda del du söker för att finna din sanna Kärna.
Ditt Högre jag är den del som sitter ihop med Alltet, där du kom ifrån.
Ditt Högre jag har överblicken, vet ursprung och mål och livets mysterium, det vi så outtröttligt famlar efter i försöken att hitta någon slags mening med våra liv i dualitetens smärtgrepp.
Ditt högre jag vet vem du är, var du kommer ifrån och varför du gick ner.
Hitta din inre kärna och lev med den, följ den, var med den och kommunicera den. Då är du äntligen hemma.
Genom ditt inre – finn meningen i det yttre!

Kristina

Barnen och Källan

Av Kristina

Små barn är nära Källan. De är fortfarande oförstörda, socialiseringen har ännu inte kväst dem eller hunnit ta livslångt skamgrepp på deras rena själar. Se dem i ögonen, klara, seende men ännu utan språk. Vårt språk, vårt förtryckarspråk.
Barnens språk är kroppens, ögonens, ljusets, känselns. Glädjen är där, oförstörd och nära. Och ingenting kan störa deras sanna kommunikation, inåt till sig själva och i kontakten med
yttervärlden. Ordens språk har ingen bäring. Så när du är med barnen öppnar de möjligheten för dig att slippa den omställande barriär som ordet är och använda själen direkt. Detta är det läkande för dig som börjat känna och höra din kärna, direkt i ditt hjärta. Detta är kärlekens och ljusets oförstörda språk och du kan träna dig i att använda det med barnen. Via barnens oförstördhet kan du minnas ytterligare. De lär dig om ditt eget innersta bara du närmar dig dem med deras egna språk – själens ordlösa kärlek.
Hur ser du kärleken i ett barn? Enkelt: glädjen! De skrattar sig fortfarande genom livet, allt lockar till känslor men skrattet är där så nära, så självklart. Det är det naturligaste av allt, att uttrycka
grundläget i själen, kärlekens uttryck. Och de ger, delar utan baktankar med sig av sina skatter:
skrattet, mötet, kärleksbetygelser, fysisk närhet och sanning. I deras klara ögon lyser ursprungsljuset. För där finns kontakten till Källan, fri och stark och lycklig.
Jesus sa vi skulle vara som barnen om vi skulle komma hem. Ja, de är våra främsta lärare i att hitta tillbaka till våra egna oförstörda hjärtan och docka in med vår lilla flisa av Alltet tillbaka hemma.
Kristina

En annan Gud

Av Kristina

Vi kristna säger att Gud är någon att förhålla sig till, som en person, en ”Fader” (var nu Modern tog
vägen…?) och att man ska odla den personliga kontakten med Gud på det viset: Gud är Någon.
Men den egentliga Gud är ingen – eller allt sammantaget. ”Gud” är alla våra själar tillsammans med hela Skapelsen och mer där till. Den kristna guden är vår egen skapelse. Över den guden står Nätet.
Skapelsens intelligens och varande vilken vi alla är indockade i, styrs från och ger våra individuella upplevelser. Vi föder varandra och allt skapat så att vi kan expandera i lärande och uttryck i det
oändliga. Detta är vårt uppdrag – att föda Nätet med våra liv, våra erfarenheter. Och tvärt om.
Den kristna Guden är emellan, som en av människor påhittad mellanstation som vi har för oss, i den här dualitetsdimensionen, för att detta är något vi enkelt kan fatta. I alla tider har mänskligheten hittat på Gudar att ty sig till. Gott nog, bra så. Vi behöver känna oss omhändertagna här, dit vi gått ner för att erfara enskildhet och dualitet. Vi behöver våra snuttefiltar av acceptans och hållande.
Men detta kan lätt urarta, så som Kyrkans monopol på Guds styrande har gjort. Inte så underligt, med tanke på att uppfattningen om denne kristne Guden är skapad av ”män med makt” eller
maktambitioner (det utvalda folket) från första början och använd som ett maktmedel att slå andra (otrogna) i huvudet med. Tro på mig eller dö! En förtryckande ursäkt i maktens tjänst. Alltså inte alls någon Skapare. Bara en Gud, en av mänsklighetens många.
Nej, den riktiga Skaparen finns långt över denne påhittade gudom. Nätet, Alltet.
Källan är ursprunget även till dessa gudar som befolkar våra monoteistiska religioner världen över.
Kanske stammar de ur Anunakis styrande elit. Kanske behöver vi klä av Gud härskarkostymen, ta ner honom (!) på jorden och skrota hela systemet innan vi förmår se igenom till nästa lager, nästa dimension.
Men vägen dit är bakvänd. Gör tvärt om! Gå inåt, in i din innersta Sanning och finn den del av dig som sitter oförstörd ihop med Alltet. Där går du förbi maktens påhittade Gud och når Alltets Skapelse direkt. Där kan du spegla dig i dina gelikar och känna den hett efterlängtade och saknade urgemenskapen som dualitetens värld försöker kapa.
Det går nu inte att förstöra kontakten med Källan, eftersom vi är en del av den redan. Det går bara att förvilla och glömma bort. Rädsla för att göra fel, att bli utesluten är effektiva medel, maktens medel. Gå förbi makten, gå utanför socialiseringssystemet och gå in i dig själv, i ensamhet. Möt det mest skrämmande – att vara ensam – och där finns guldkornet inuti din egen tystnad. Där finns tråden in mot Skaparen och den sanna gemenskapen i Nätet.
Kristina

Maktens gud

Av Kristina
Han skrämmer livet ur mig, E. med sina domedagspredikningar i breven han sänder mig. Han skriver om Guden som kräver lydnad, som finns för sin egen skull och som skiter i oss, bara vi lyder Honom. Manligt, makt, bestämmande, förtryck, offer. Synden! Den är evig och vi måste ödmjuka oss, göra bot och bättring och ställa in oss i ledet och bocka och buga. Förlåt HERRE jag är din TJÄNARE, jag är inget värd, du är värd allt och jag som är skit kan bara bli hel om jag LYDER dina påbud och regler. Smart. Självförtryck i religionens namn, det som E. håller på med, en 110 procent lydig Guds-soldat.
Det knottrar sig i kroppen på mig, hela jag duckar och blir paralyserad av rädsla när jag läser hans ord om makt, underkastelse och förtryck. Och i detta skrämda tillstånd börjar jag fundera över det jag förut upplevt som självklart. Det är något i hans domedagsord som rimmar dåligt med det jag söker. Allt blir så hemskt om Gud är sådan och jag börjar tänka på annat vis, riktigt bortskrämd från det försonande och fina…
Det hemskaste av allt är att ”Jesus-döden på korset” blir konstig: – Vadå dog han för våra synder? Det är en hednisk rit att offra någon för att själv slippa undan. Offra till Freja så att skörden blir god. Häng upp folk i offerlunden så vi blidkar Oden. Dränk en Hallonflicka i tjärnen så kommer regnet tillbaka eller släng i 11 bronssköldar i viken så Fimbulvintern slutar ta död på oss. Allt för att vi som är kvar, som sätter oss till doms och dömer ut en annan människa (eller lamm eller duva, häst, oxe, vad som helst med blod, hjärta och själ) till att dö. För oss! Avsluta deras liv. Vi tar en annans så vi själva
slipper undan. Offerlamm, syndabock, Jesus!
Och sedan upprepar vi detta varje söndag i Maktens kyrkliga institution, inkapslat av liturgi,, regler, ledare och efterföljare, makt och underlydande. Makten ger igen och igen syndabockens blod och kött för oss att dricka och äta – fräls oss, dö för oss, din egen fader offrar dig så vi ska klara oss undan skiten, svälten, själssmärtan, döden – och det största av allt – får evigt liv! Den du, känn på den! Människooffer så vi själva ska få leva, inte bara här och nu, i frid och med Guds Nåd (makt igen), utan för alltid, i evighet Amen.
Hur ska jag kunna ta nattvarden igen efter detta? Det är ju hemskt! Och jag som känt samhörigheten och tröst, tillit då jag haft vinsmaken i munnen. Vi är alla ett. Ha! Inte den som dog, inte den vi
dödade för att vi själva skulle klara livhanken.
Var är den allomfattande hållande guden här? Var är kärleken, givandet och tryggheten? Kanske jag själv, som inte är god nog, blir nästa offer? Hamnar jag utanför Nåden från Herren? Brinner jag i
evig eld? Bäst jag gör som Han säger. Kuvar mig i rädsla, gör rätt enligt Hans lag.
Var är kärleken här?
Denna religion skrämmer mig så som den presenteras av E. i hans förmanande brev. E. som läser och läser och skriver att han fattat halvvägs av Guds mysterium och inser att han ingenting är värd och är en syndare och en stackare. Så hemskt att gå in mot ett ökande självförtryck och nedvärderande då man söker själens frid. Som en riktig flagellant!
Jag blir så rädd. Skrämselpropagandan sitter som en smäck, nedärvd i generna. Jag känner det, detta är gammalt – och livsfarligt! Jag hukar mig verkligen och upplever E. som en stor fara för mitt liv.
Så jag skriver diplomatiska svar och hoppas han slutar skriva om Gud, hans envåldshärskare som han följer blint.
Gnostikernas budskap däremot tilltalar mig djupt. Den ingången till Gud stödjer en kärleksfull, ödmjuk inställning till liv och människor. Gud närmar man sig i sitt inre, själen lär sig successivt sanningen – att allt är ett – och då detta upplevs är man med Gud. Känslan, upplevelsen, vetskapen i sitt inre är Gudskontakten som gör att man respekterar andras liv och andras egen resa in till Gud.
Regler, riter, ritualer finns inte mer än som hjälp till självhjälp att få kontakt med sin själ – och därigenom Gud via själens upplysning/gnosis/vetskap.
Den inre upplevelsen är så rotad att den inte går att ta bort, inte ens med maktförtryck.
Jag tänker att de första kristna, martyrerna på Roms arenor var sådana. De var fyllda av gnosis/vetskap, hade Gud i sinne och själ och kunde inte ta bort det de visste var sant för dem, innerst inne: att vi är ett med allt, ett med Gud.
Jesus är exemplet här. Han dog inte för någons synd. Han lät sig dödas av övertygelsen att det inte spelar någon roll, eftersom han visste sanningen om sin rätta tillhörighet, den på Andra Sidan. Se hur jag dör och återvänder och lever för evigt med er, med oss alla, liksom vi alla gör på andra sidan, där vi egentligen tillhör och kommer ifrån. Han var martyr, den första. Men kunskapen var öppnad och fler kom efter, överlevde 300-talets maktcensur och inkorporerandet av kristendomen till Roms kejsarmakt. Det passade fint med ett nytt maktmedel för kejsaren. Men de äkta kristna, de som fått fatt i Kristusenergin i sina själar, överlevde ända till medeltiden då Katarerna utrotades av påvemakten. Men Sanningen går inte att döda, den lever ständigt och finns för oss att upptäcka, den. Sanning som är värsta hotet mot makteliten: att tänka själv och ha egen inre väg till frälsning. Äger vi den själva, då går det inte att skrämma folket till evig lydnad eller att ta patent på folks frid och övertyga oss om att bara genom präst och kyrkans lagar blir du välkommen till evigt liv. För det är ju något vi redan äger, i oss själva!
Katarina

Ensamhetsuppdraget

Av Kristina

Ensamhet. Jag vet nu vad magkrampen ville säga mig. Det var sista livrädd-steget ner mot att möta min födslorädsla: Övergivenhet!


I alla liv har jag upplevt detta. Nu är det dags att inte bara rensa minnet, karman, inte bara upprepa avsked, övergivenhet tills det inte finns fler aspekter där att utforska. Nu är jag kallad ner till KÄRNAN, alltings ursprung, ”the original sin”.

Min ”synd” är att tro på att Alltet övergav mig och att jag lämnade Skapelsen. Nu ska jag möta just detta. Att gå ner till födelsen, roten, alla födslar i alla liv på samma tema. Nu ska jag återuppleva just det traumat. Nu ska jag LEVA ENSAMHETENS SKRÄCK. Och inte bara det, jag ska älska den också. Omfamna och acceptera, finna mig till rätta med den – så att den integreras och kan få ro, slippa upprepas.
Jag ska släppa in mitt värsta spöke – och älska det!

Klart att hela systemet sätter sig på tvären, klart att magen krampar av rädsla. Klart att jag inte vill lyssna på detta, att öronen blockeras av tinnitus.
Men ska SKA dit nu? Jag ska!!!

Kristina

Tidigare inlägg

Gud på landet

Av Kristina

Att flytta ut på landet var den enda sanna vägen att nå Gud – som Skapare och det skapade.
Här finns Gudskontakten i allt, varje dag.
Här finns förundring och firande, medlevandet i årstider och dygn, anpassning till Moderns rytm, givande blomning och sömn.
Här finns det riktiga livet, möjligheten att dela det, att alls uppleva det. Här finns återfödelsen till det vi är skapta att dela och delta i. Det som Staden, teknologin och massmedia så effektivt omöjliggör.


Tack Gud att du sände mig hit!
Tack ljuset som ledde mig, tack glädjen och tack mig själv att jag hörsammade, förstod och följde efter.
Tack!

DNA-antenner

Av Kristina

Det är genom våra DNA-strängar som vi sitter ihop med det allövergripande Nätet. Jag såg det och kände det i morgonens meditation. Det är en av DNA-strängarnas uppgifter, att som små antenner hålla oss i ständig kontakt med Alltet. Sända och ta emot i ett konstant expansivt flöde, samtidigt som de styr oss som individer in i minsta detalj.
Så ovan, så nedan. DNA helixens förankring till Källan. – Igen ett bevis för att det är inne i oss själva vi måste vara för att ”bakvägen” nå Gud!
Kristina

Alltet

Av Kristina

Gud är Allt. Modern är Allt.
Vi finns i Allt.


Alltså är vi aldrig ensamma.
Gnistan till skapelsen och skapelsens födande och hållande, andetaget, livet och existensen i fysisk och själslig form FINNS!
Alltså är jag alltid ett med Alltets kraft, igångsättningen.
Allt detta. Livet. Det som omger mig. Det jag skapar.
Detta är beviset på TILLHÖRIGHET, inte på ensamhet.

Tidigare inlägg från Kristina

Kristina

Tänk utanför boxen!

Av Gordon

Det finns så mycket teorier, skolor och religioner som hävdar en massa saker. Inget fel i att ”tro” eller ha en åsikt men vi behöver ha ett öppet sinne och tänka ”utanför boxen”.

Det är vår egen upplevelse som är vår sanning. Andra kanske har en annan sanning. Om vi låser fast oss vid teorier kan vi missa sanningen. För ”Sanningen” lever och förändras och kan vara olika för oss. Så det gäller att vara beredd att hänga med. Det är det som är ”Gnosis”!

Gordon Sandgren

Kyrkan, Maria och män, av Kristina

Jag skrev för ett tag sedan att ”Maria is the shit”, att Hon är urkraften och den egentliga Skaparen av allt liv, hållaren av livet, den givande, expanderande kraften som ÄR. Mannen är gnistan, Gud är där, sätter igång och går vidare. Mariakraften håller kvar i styrka och kärlek, tålamod, kontinuitet och givande. Inuti Marias hållande sker skapandet.
Hildegard av Bingen skrev detta på 1100-talet, verkade för återupprättandet av det Gudomliga Feminina.


Jag har känt denna absoluta skevhet inom kyrkan det senaste året, mer säkert, och dragit mig undan den institutionen p.g.a. det konserverade förtryck detta patriarkala, hierarkiska och dogmatiska system står för.
Jag har ingen plats där mer, ingen att identifiera mig med. Frågan är om män har det? Hur kan de på djupet identifiera sig med en avhuggen del av mänskligheten utan att uppleva halvering? Hur kan de bli hela människor om de framhärdar i förtrycket av det kvinnliga, sittandes i stelbenta system av ojämlikhet? Vad missar de inte i sin stympade föreställning om sig själva och världen!

Tidigare inlägg från Kristina

Kristina

Påbud eller förbud?

Gamla testamentet är fullt med lagar och regler. Bibelns ”Gud” hotade ofta med döden om man inte följde reglerna. Han framställs mer som värsta diktatorn än som en kärleksfull gud. Nå, denne s.k. gud var inte gud i betydelsen alltings ursprung. Han var en självutnämnd Demiurg.

Gud i Michelangelos tolkning. Jahve – demiurgen – är enligt gnostikerna inte Gud utan ett grymt och blodtörstigt väsen som bundit människans ande till hennes fysiska kropp i en ond, materiell värld.

I de gnostiska evangelierna, som ratades ur Nya Testamentet, uppträder demiurgen ofta som om han vore den högsta gudomen, den dolde guden, och verkar omedveten om sin rätta plats trots att han ständigt påminns om detta. Enligt den gnostiska skriften Verkligheten bakom Härskarna visar Demiurgens fåfänga anspråk att ha monopol på all gudomlig makt att han är förblindad:

På grund av sin (…) makt och sin okunnighet (…) och sin(…) förmätenhet yttrade han… ”det är jag som är Gud det finns ingen annan vid sidan av mig”. När han sade detta, syndade han mot Helheten. Och en röst ljöd uppifrån den absoluta maktens rike som sade: ”Du misstar dig, Samael,” vilket (dvs namnet) betyder ‘de förblindades gud.

Mose som fick lagens tavlor avbildas ofta med horn. Lagens gud var en drake och en djävul som förvillar hela världen enligt den gnostiska filosofin.

Ett av de bästa Jesus-ord i bibeln tycker jag är följande:

”De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: »Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?« Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: »Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne.« Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: »Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?« Hon svarade: »Nej, herre.« Jesus sade: »Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer”. 

Johannesevangeliet 8:3‭-‬11

Påbud är bättre än förbud.

Gordon Sandgren

Är pyramiderna monument av utomjordiska rymdskepp?

”Guds stad” eller ”Guds rike  omnämns många gånger i bibeln. Enligt uppenbarelseboken 21 ska den komma till jorden och rädda de utvalda från en kommande vedermöda. Det har tolkats som att det är en kub eftersom alla sidor är lika långa eller höga. Men det kan faktiskt lika gärna vara ett pyramidformat objekt.

Det finns en liknande berättelse i 1:a Mosebok (den om Noa) och även i Johannesapokryfen.

Pyramiderna kan rentutav vara utomjordiska rymdskepp

”I Johannesapokryfen säger Jesus att en grupp människor räddades upp i ett moln och gömde sig där tills katastrofen var över. Det var inte som Mose sa att Noa byggde en båt vilken fylldes med alla slags djurarter och hans familj.

Han skulle i så fall behövt bygga en gigantiskt stor båt? Och hur skulle Noa kunna bygga båten och få tag på alla jordens djurarter och fånga in dem på bara några få dagar?

Mose eller snarare sumeriska berättare hörde förstås talas om översvämningen i efterhand och drog då slutsatsen att djur och människor räddades i en båt. Vad skulle det annars vara?
Kanske en rymdfarkost!

  
Men det begrep inte Mose. Därför skrev han ”en båt”. Och djuren var nog inte levande djur utan genetiskt material och DNA.


Och människorna och det genetiska materialet räddades från planeten Phaeton, (asteroidbältet) som helt förstördes, och de togs upp i änglarnas farkost och sattes ner på den nya jorden efter att vattnet hade sjunkit undan”.

Gordon Sandgren

 

Är Guds rike en pyramid?

Guds rike ska komma ner från himlen, sägs det i uppenbarelseboken 21. Den ska ha en sida som är lika lång som den är djup. Och den ska också vara lika hög som den är bred. Det för tanken till att den är formad som en kub. Men den skulle lika gärna kunna vara formad som en pyramid. Pyramid-formade monument finns det hundratals av på jorden, men det finns inte många kuber som är riktigt gamla. Därför är det mera troligt att de gamla skrifterna talar om pyramider.

Sabaoth (Makternas Herre) var son till Yaldabaoth och han sägs ha byggt en gigantiskt stor och konstgjord värld.

Verkligheten bakom Härskarna:

”Nu när allt detta hade skett, gjorde han (Sabaoth) sig en väldig fyrsidig kerub, och han skapade gränslöst många änglar som statsråd, och han skapade även ljudet av harpor och lyror”.

Pyramids All Over the World Even on Mars

Pyramider på Mars

Eftersom ”Guds rike” beskrivs som en gigantisk, konstgjord och mobil farkost är det troligt att människorna såg den någon gång i historien. När de såg detta gjorde det så starka intryck på dem att de byggde pyramider som monument.

”Guds rike” är enligt uppenbarelseboken en gigantiskt stor pyramid-formad värld. Kanske är det samma värld som Sabaoth lät bygga. Den världen ska ha en sida på 230 mil. Därför är det knappast troligt att den kan landa på jorden. Istället har gudarna också mindre pyramid-formade farkoster som kan landa. Det var dem människorna i första hand kom i kontakt med.

”Och jag såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner ur himlen, från Gud, redo som en brud som är smyckad för sin man. Staden var byggd i fyrkant och dess längd var som dess bredd. Och han mätte upp den med sin måttstock till tolv tusen stadier; längden, bredden och höjden var lika”.
Uppenbarelseboken 21:2‭

Gordon Sandgren